Det går uppåt!

Att det går uppåt kan man se på flera sätt. Jag började styrketräna för fem veckor sedan och har sedan dess kört ungefär två gånger per vecka. Nu har jag börjar märka att vågen börjat visa lite mer, inte för att det gör någonting det är mest ett konstaterande att så är det. Nu funderar jag på om det är så att jag ätit upp mig eller om det faktiskt är så att styrketräningen börjar ge resultat och att det helt enkel är det som visar sig på vågen. Jag har ju kört hyfsat tunga vikter och jag har kört väldigt mycket ben och rumpa, vilket ju är stora muskler som skulle kunna ge resultat. Vad tror ni kan det vara så att styrketräningen börja ge den typen av resultat att jag har börjat gå upp i vikt. 

Den här veckan har varit ganska tung. Morgonpasset i måndag kändes bra att det var en skön känsla i kroppen och en fantastisk morogn! Eftermiddagen däremot blev riktigt tung efter fyra en halv kilometer så satt jag på tunnelbanan för jag orkade inte springa längre, jag hade ingen energi i kroppen och musklerna var så trötta! Jag tycker verkligen inte om att bryta pass men ibland så måste jag lyssna på kroppen. Igår morse körde styrketräning som vanligt. Visst var det jobbigt men inte värre än vanligt!  Men när jag skulle springa hem från jobbet så sa huvudet och kroppen ifrån. Det fanns ingen energi det fanns ingen lust och ingen vilja så jag bestämde mig helt enkelt för att ställa in. Det dåliga samvetet skrek högljutt occ jag kände mig riktigt dåligt. Looser!  

Kanske att det var ett bra beslut för idag när jag sprang hem så kändes det fantastiskt bra. Det var roligt, jag kände glädje och jag hade sjukt bra flyt! Dagens pass var ”tempointervaller”, 5 minuter jogg följt av 5 minuter tempo och så upprepa det sju gånger. Jag fick upp bra tempo i alla intervaller trots att de flesta hamnade i uppförsbackar så de blev lite extra tunga men jag ser det som att det blir extra bra träning.

Passet: 13.35 km, 6.12 tempo i snitt. Tempoavsnitten gick runt 5.30-5.45 tempo. 

Annons

Kort rapport innan jag stupar i säng!

Är sjukt trött och kommer att gå och lägga mig riktigt tidigt ikväll för att ladda inför en ny bra träningsvecka. Det blir helt enkelt bara en kort rapport om helgens träning!

Fredag

Distans med tempoökning på schemat. Kände inte alls att jag hade något tempo i kroppen, var lite sliten efter gårdagens dubbla pass, men gav mig ändå ut för att göra det jag kunde i alla fall. Trots det så gick passet riktigt bra. Startade lite lugnt med ett par kilometer innan jag ökade. Sprang 5 km i ett högre tempo och hade till och med någon kilometer ner mot 5.30 vilket är bra!

Passet: 9.5 kilometer med snitt 6.03

Lördag

Hammarbybacken, den kära gamla sophögen!! 90 minuter var planen även fast jag hade en önskan om att få ihop riktigt många höjdmetrar, gärna upp mot 1000, skulle kännas bra! Väl igång med passet så kände jag att jag var rätt seg, inte alls samma flyt upp för backarna som senaste backpasset. När jag hade kommit upp i 300 höjdmeter så insåg jag nog att 1000 skulle bli lite väl mycket, framför allt så skulle jag behöva dubbla de 90 minutrar som jag skulle springa. Gnetade på och när jag var uppe i dryga 650 så var jag uppe på toppen för nionde gången och klockan närmade sig två timmar. Bestämde mig för att 700 fick räcka, för att komma dit så vända jag ner från toppen och tog den sista biten upp ytterligare tre gånger tills jag passerat 700. Var riktigt slut och kände mig nöjd med det. Det finns ju en söndag också!!

Passet: 11, 3 km, 700 hm och snittet 11.10

Söndag

Idag var det långpass söndag och när man då får frågan om man vill hänga med Janne och Kristina på Sörmlandsleden, ja då gör man det :). Startade från Stockholm och åkte ner mot Näverkvarn varifrån vi skulle starta. Etapperna 37-41 var planen vilket skulle innebära runt 40 km. Det blev en lång dag på Sörmlandsleden men en helt fantastisk dag! Vi sprang en runda som jag har sprungit förut, just för att den är så fin! Åtta timmar och trettio minuter senare var vi klara med rundan, det är inklusive alla pauser. Jag kom hem runt halv åtta ikväll och känner mig riktigt trött men så värt det!

Passet: 40.5 km 843 hm och snitt 12.26

9 veckor kvar

Banprofilen över loppet. Förra året var jag sist redan vid den första toppen, innan Sierra Cortina, hoppas få slippa det i år. Det är ny bansträckning mellan Puig Campana och Benimantell och från Sella in i mål.

Det känns som att det är väldigt kort tid kvar till höstens utmaning. Alldeles nyss var det ju 6 månader kvar och nu är tiden nere i 9 veckor. 9 veckor till start, 9 veckor till att förbättra mig 9 veckor av tuff träning och förhoppningsvis 9 veckor fria från skador och sjukdomar.

Desafio Lurbel Aintana är ett riktigt tufft lopp. För min del det tuffaste lopp som jag någonsin tänkt mig att starta i (kan omvärderas beroende på hur det går… 🙂 ) . Det finns dom som likställer svårighetsgraden med UTMB vilket säger en hel del. Oavsett, jag har varit där, jag har sett det, jag sprang över halva loppet och i maj var jag där och sprang andra delar av banan. Jag vet nu hur mitt monster ser ut. Men om jag tränar på rätt sätt och kommer att vara redo för loppet det vet jag först den 13 november då jag förhoppningsvis har gått i mål.

Ändringar i loppet – tuffare?

Jag var in på loppets hemsida idag och läste lite och de har ändrat lite på saker och ting. En del saker som att de kräver läkarintyg för att få delta känns inte som en stor grej. Inte heller att de har lagt om banan lite, det är ändrad bansträckning både i början av loppet och i slutet av det. Jag hoppas att jag kan få tag i en gpx-fil över den nya bansträckningen. Den stora ändringen som de har gjort och som jag inte riktigt vet hur jag ska känna inför och förhålla mig till är att de har ändrat på starttiden. Förra året så gick starten på lördag morgon 06.00 vilket är en rätt bra tid att starta, man får hela dagens ljus och behöver bara springa genom en natt oavsett hur långsam man är. I år har de ändrat starttiden till 22.00 på fredagskvällen vilket är en riktigt stor förändring! Inte nog med att man kanske har varit vaken en hel dag redan då man startar och att man startar i mörker. Det kommer också att innebära att man kommer att sluta loppet i mörker och bara får en dags dagsljus. Jag vet att jag är väldigt kvällstrött och det oroar mig. Att däremot starta på morgonen och vara igång på kvällen och fortsätta genom natten, det vet jag att jag är bra på. Jag är nästan aldrig sovtrött under ett lopp.

Jag har bara sprungit ett lopp med start på kvällen och det var ett 100-miles-lopp i Arvika för snart två år sedan. Det gick ju bra så det borde inte vara något problem men visst oroar det mig lite, det här är så mycket tuffare! Jag ska försöka att inte oroa mig för det utan se det som en extra utmaning. Nu är jag bättre tränad och då tuffar de till loppet, bara att anta utmaningen!

Det som är bra är att jag har bokat boende inne i Finestrat bara några hundra meter från start och mål, samma ställe som jag och Maria bodde på i maj. Det känns riktigt bra, jag kommer kunna vila nära inpå loppet och göra alla förberedelser nära inpå starten. Ändra på saker i sista stund om jag känner för det.

8 veckor kvar

Bra torsdag!

Idag var det en riktigt bra träningsdag. Vaknade i morse med den så välbekanta träningsvärken, den man får ungefär två dagar efter ett tungt pass på gymmet. Vad passar väl då bättre än att ge sig av till gymmet för ytterligare ett hårt pass med PT. Normalt tränar jag styrka tisdagar och fredagar men den här veckan var vi tvungna att ändra på det. Två dagar mellan tycker jag är ganska bra då jag känner att jag återhämtat mig och är redo för en ny omgång. Men idag blev det att gå dit med tydlig känsla kvar i kroppen från föregående pass. Det var en fantastisk morgon! Ljumt som en sommardag och med en fantastisk himmel i alla dess färger. I tisdags var det benmosardag och en dag med ganska högt tempo och många repetitioner idag var det istället tunga lyft som min PT bjöd på. Ökade på 5kg på benböjen mot tidigare pass och tyckte ändå att det var rätt genomförbart. Det känns att jag börjar bli starkare, att gympassen ger resultat! Efter ännu ett bra pass så hann jag med att ställa mig på löpbandet och köra en kilometer klättring med 200 höjdmeter innan jag stressade till jobbet. Det är hyfsat tungt att köra klättringen direkt efter benpassen men jag tror ändå att det ger en del. Jag kör med 20% lutning, vilket är maxlutning på bandet och i 12-minuters tempo.

Telepati! Jag lovar både jag och Kristina har mängder med andra tröjor men ändå… 🙂

Idag var det en dubbelpassdag vilket innebar distanslöpning på kvällen. Enligt schemat skulle jag köra tempo men då jag fick sällskap på löpningen hem och vi ville prata så blev det vanlig distans. En så skön kvällsrunda!! Kristina kom och mötte upp mig vid mitt jobb och så sprang vi, tjattrandes, hem till mig. Vi har alltid mycket att prata om då vi ses så tiden bara flög fram och vi med den! Även fast vi sprang och pratade hela tiden så hade vi faktiskt ett riktigt bra tempo, ökade farten under hela passet! Och trots att vi pratade hela tiden och hade ett bra tempo så kändes det bra, det var med ganska lätta steg som jag trippade hemåt idag. Skön känsla!!! Hoppas att den håller i sig för imorgon tänkte jag att jag skulle köra det tempopass som jag inte körde idag. Då blir det 70 minuter distans med 30 minuter tempo. Jag hoppas att jag i alla fall ska kunna ligga på runt 6-minuters tempo under den snabba delen!

Bra: Ännu ett bra pass på gymmet, ännu en härlig sensommardag, mycket trevligt sällskap på distansen hem
Dåligt: Inget!
Passen: Bra styrka på gymmet med tunga vikter -> ROLIGT. Bra fart på distansen, slutade på runt 6.30 tempo i snitt. Startade blygsamt på 7-tempo och smög oss ner mot 6-tempo mot slutet av passet. 11km

Höstens utmaning

Här stod jag, sjukt nervös bland alla bergsgetter och funderade på vad tusan jag hade gett mig in på!

Den 12 november om exakt 2 månader och 5 dagar är de dags för mig att åter igen ge mig på loppet Desafio Lurbel Aintana. Ett lopp som när jag sprang det för snart 10 månader sedan blev som en chock! Det enda alp-lika som jag hade gjort innan dess och som var min referensram var Swiss Alpine. Det visade sig när jag kom till Desafio Lurbel att skillnaden var enorm! Swiss Alpine är på många sätt ett snällt lopp, hyfsat snälla höjdmeter och det går att springa utför på de flesta ställen, fast även det loppet har riktigt branta partier där till och med eliten går. Men då jag kom till Spanien och när jag var mitt inne i loppet så kom jag till insikt att det här var något helt annat. De branter som fanns där och den typen av terräng var så mycket hårdare och tuffare än något jag tidigare hade gett mig in på. Efter några kilometer var jag sist i loppet, jag krigade på men hade hela tiden repet huggandes i hälsenorna. Till sist efter en felspringning så åt det till sist upp mig och jag blev avplockad från loppet. Jag kände mig inte jätteledsen över det, då jag insåg att jag faktiskt hade tagit mig vatten över huvudet. Trots att jag fysiskt hade kunnat fortsätta och även fast jag inte hade sprungit fel så hade det tagit på tok för lång tid för mig och till sist så hade repet ändå tagit mig. Jag var helt enkelt för klen.

Någon vecka senare satte jag mig ner och diskuterade med coachen och gjorde också en lång lista över varför jag inte hade klarat loppet. Det var inte bara en orsak, det var ett antal anledningar som gjorde att jag inte klarade det. Så här såg min plan ut då och när jag nu sätter mig och tittar på den och ser vad jag faktiskt har tagit i tu med så måste jag säga att jag jobbar på bra enligt planen.

Det jag har tagit i tu med sedan dess är:

• Springer mycket mer i terrängen, skulle nog kunna säga att mer än 50% av min löpning sen i maj är förlagd i någon form av terräng, stigar och/eller motionsspår.
• Började att klättra väldigt mycket på löpband i januari men fick backa från det då jag började känna av skador. Det har jag dock börjat ta upp lite försiktigt igen.
• Var i maj i Spanien och sprang i bergen. Två veckor i exakt rätt miljö för loppet.
• Sprungit två lopp, framför allt Hornindalen runt som var riktigt tufft. Sprang även Swiss Alpine men där blev det en DNF, det var för nära inpå loppet i Norge
• Satt fart på styrketräningen. Tränar nu två gånger i veckan med PT.
• Köpt två par nya terrängskor, ett par Fellreiser och ett par Inov-8, båda fantastiska på sitt sätt.
• Tagit tag i kosten, fick hjälp av Ann-Sofie och har börjat planera min kost mycket bättre och lagar mycket mat hemma.
• Springer ofta i Hammarbybacken och har klart märkt att jag blivit starkare.
• Letar upp backar på alla mina pass och utmanar mig alltid.

Jag måste säga att jag känner mig väldigt nöjd med min fokusering! Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag skulle kunna göra annorlunda just nu. Sen om det räcker till i november, det återstår att se!

Transportlöpning över broar och benmosarpass

För en vecka sen åkte vi med jeep över träbroar på Island. Idag fick jag nöja mig med att springa över Västerbron, vilket i och för sig var väldigt vackert ikväll! 🙂

Jag är så jäkla glad över att jag har hittat ett så bra gym och en så bra PT för min styrketräning. Han har verkligen trappat upp passen nu och nu är det tuff träning som gäller och det är så roligt! Jag vet ju aldrig innan vad det ska bli för typ av pass, så varje pass är som en liten godispåse men en massa roliga övningar. Idag var påsen fylld med en massa benmosarövningar. Jag vet inte hur många benböj och knäböj och utfallssteg, både vanliga och åt sidan som han lyckades klämma in på våra 45 minuter. Jag kan berätta vad vi gjorde….

• Började som vanligt med att värma upp med pinne, tre övningar med ett antal repetitioner av varje övning
• 3 set av: 10 gummibandsdrag åt sidorna för skuldrorna varvat med 10 bröstryggsövning
• 20 rotationer framåt (armarna rakt ut , tummarna framåt, rotation framåt)
• 20 rotationer bakåt (armarna rakt ut, tummarna bakåt, rotation bakåt)
• 3 set av: 15 kettlebellsving, 5 frivändningar med kettlebell vänster, 5 burpees, 15 kettlebellsving, 5 frivändningar höger, 5 burpees
• 3 set av: 10 djupa knäböj med tung vikt framför kroppen, 10 utfallssteg med vikt i händerna för varje ben
• 2 set av: 10 knäböj med skivstång på axlarna, 10 utfallssteg höger, 10 knäböj med skivstång, 10 utfallssteg vänster
• 3 olika plankan-övningar med 10 repetitioner av varje övning
• Sen avslutade jag med att ställa löpbandet på 20% lutning och klättrade 100 meter (hann inte med mer)

Därefter lovar jag att jag var sjukt mör i benen och även i resten av kroppen. Hade den där otroligt sköna känslan av att kroppen verkligen hade används. Love it!

Sen efter jobbet så var det distanslöpning, 70 minuter och jag valde att trots att den vägen är rätt trist, springa hem från jobbet. Rätt vackert över alla broar men väldigt mycket folk att knö sig runt. Benen kändes lite tunga men jag orkade ändå att trycka på skapligt mycket. Det blev i alla fall inget skämspass idag :). Jag tänkte innan jag gav mig iväg från jobbet att jag hade för lite kläder men det visade sig vara otroligt skönt ute! Nästan som en ljum sommarkväll! Ingen risk för frostskador! Imorgon har jag vilodag, det ska bli ganska skönt! Och på torsdag morgon är det dags dubbelpass igen, gymmet på morgonen och distans med fartökning på kvällen.

Bra: Både passet på gymmet och löningen hem var roliga och jag hade en riktigt bra känsla. Kunde ta i och ge mycket på båda passen vilket kändes väldigt bra! En fantastiskt skön kväll!
Dåligt: Inte mycket har varit dåligt idag, om jag ska ta upp något så är det väl att vägen hem är lite trist, mycket asfalt och sjukt mycket folk att snirkla sig runt.

Passen: Styrkan toppen!! Löpningen, 11.7 km i 6.35-tempo, bland det bättre jag gjort på sista tiden!

När motivationen tryter

Efter att ha haft två rätt skröpliga pass i helgen och att jag sovit lite för lite så kände jag faktiskt inte alls för att springa idag. 45 minuter distans på schemat. Tror jag gjorde allt möjligt omedvetet och /eller medvetet idag för att kvällen skulle rinna på så att jag inte skulle hinna springa. Blev kvar på jobbet alldeles för länge, tog fel tunnelbana hem hamnade på Globen shopping fast jag inte alls skulle handla men tog mig sen i kragen och gick hem. Messade till Marie ”Jag vill inte springa” och fick till svar att jag skulle typ lyssna på kroppen, skickade ”Tack” tillbaka för det kändes som att det var ok att inte springa.

Kom hem och satte mig vid köksbordet och började mumsa på lite chips från gårdagskvällen då jag hade Clara här på middag. Började kolla på schemat för att se om jag kanske kunde stuva runt något. Sen började jag fundera på vad jag skulle säga till coachen, för jag vill verkligen inte skippa ett pass utan att säga något, det händer bara inte. Började fundera vad jag hade messat honom om i förra veckan ”nu är det två månader kvar till loppet så nu vill jag att vi kör på så tufft som vi bara vågar”. Mailade statusrapport till honom igår om att långpassen inte hade känts så himla bra. Funderade på vad jag hade för anledning att inte springa… sen tog det mig ungefär två minuter till dess att jag hade bytt om och var ute och sprang. Jag vill verkligen ge allt nu för att klara loppet i november och med det menas INTE att skippa pass för att man känner sig lite ur form och är trött!

Hur blev det då, det där passet som jag hade tänkt att skippa?

Självklart gick det jäkligt bra! Bättre än på länge faktiskt! Jag hade flyt, jag orkade trycka på och framför allt jag fick upp tempot!! När jag försökte att trycka på i helgen så hände ingenting ikväll hände det. Varje kilometer gick snabbare än den innan. Började i 6.49 och slutade i 5.47, länge sen jag var under 6-tempo!

Tänk om jag hade skippat det här passet!! Och inte fått den där goa känslan, inte komma hem på kvällen med ett leende och känna mig lite bra efter helgens skruttpass!

Och framför allt, jag har ett mål i sikte så det är bara att köra rakt på!!

Bra: skön känsla, bra flyt, glädje
Dåligt: inget
Passet: 6.3km i 6.24-tempo (snitt)

 

Ibland får man bara bita ihop

Alla pass är verkligen inte lätta. Idag var det ett sådant pass, ett riktigt tungt elände! Gav mig iväg ut och efter typ fyra minuter insåg jag att det skulle börja ösregna och jag var rätt dåligt rustad för sånt väder så jag vände tillbaka hem igen. Innan jag hann hem så öppnades sig himlen och jag valde att stanna kvar hemma till dess att åskskuren gått över vilket den gjorde ganska snart. Tre timmars långpass var dagens uppgift och jag var inte alls laddad för att springa. Det är vid de tillfällena som man bara får stänga av tankarna och bara utföra så det gjorde jag. Det var tungt i stort sett hela passet idag och på slutet började kroppen att protestera, jag hade ont i vristerna, i höger vad, i vänster fot, den som jag stukade i torsdags och det spelade ingen roll om jag tog i eller inte. Jag fick inte upp något tempo över huvud taget. Jag slet mig igenom passet, gjorde ett par toastopp på Fitness24Seven vid Skanstull och vid Hornstull och efter ett par timmars löpning så hade jag inte mycket kvar i kroppen. Tog en sista krok hemmavid för att få någon form av längd på passet som till sist slutade på 2 timmar och 40 minuter.

Jag skulle nästan kunna kalla det lite av ett skitpass!! Även imorgon är det tre timmars löpning och jag hoppas verkligen att känslan är bättre då!

Bra: Att jag kom ut över huvud taget, det var en vacker kväll och solen letade sig fram efter regnet.
Dåligt: Känslan fanns inte där, inget flyt i löpningen, en kropp som protesterade genom att göra ont.
Passet: 22.3 km på 2:40 vilket ger 7.12 tempo vilket är alldeles för dåligt för plattlöpning

Fantastiska vackra Island!

Överallt längs vägen och längs bergssidorna gick det får och betade. Island har över 40 olika raser. Vilken ras just det här fåret tillhör låter jag vara osagt… 🙂

Jag och Clara passade på att stanna kvar på Island efter att ha varit på konferens där med jobbet. Vi ville resa runt lite i landet och se mer än vad vi hann med på den turisttur vi gjorde med jobbet på fredagen. Vi tog med oss tält, hyrde en jeep och drog ut på en tre dagars roadtrip. Det blev tre helt fantastiska dagar i landet där vi hann uppleva och se en hel del av det Island har att erbjuda. Nedan så ser du den rutt som vi valde att göra. Den blå linjen är den väg vi körde under de tre dagar som vi var på island och markerat på kartan är även de ställen/sevärdheter som vi besökte. I bilderna refererar jag till de platserna.

Klicka på kartan och bilderna för bättre upplösning och bildtexter.

Grindavik på sydvästra Island där landets första fyr byggdes.

Dessa supercoola jeeper åkte vi runt med. De var klart terränggående!

Varma källor som vi besökte. Helt fantastiska färger!

Ytterligare en bild från samma plats vid de varma källorna. Någonstans på sydöstra Island.

Vi gjorde även ett besök till den Blå lagunen. Otroligt turistigt och byst med folk men faktiskt riktigt skönt att bada där!

Bild från området Tingvalla där man tydligt ser de båda kontinentalplattorna, den asiatiska och den amerikanska. Sprickbildningen bildades för många tusen år sedan och de glider fortfarande ifrån varandra några millimeter varje år. https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%9Eingvellir_nationalpark

Hallgrímskirkja som ligger mitt i Reykavik på stadens högsta punkt.

Här har vi börjat på vår resa genom Island. Här befinner vi oss vid Geysir för att turista lite.

Ett utbrott har precis startat och här ser man verkligen kraften i den!

Samma Geysir, här med fullt utbrott, den sträcker sig över 20 meter upp i luften.

Gullfoss – nästa ställe att besöka. Ett enormt mäktigt och vackert vattenfall.

Gullfoss sett från ett annat håll. Vackert med forsen som sträcker sig nedåt dalen.

Ute på lite sämre vägar på väg mot Landmannalaugur. Vi åkte genom ett fantastiskt landskap!

Så otroligt vacker väg att åka!

Framme vid Landmannalaugur och på väg på vår första vandring. En rundtur på dryga 8 kilometer med fantastiska vyer.

Det var så otroligt vackra färger i landskapet. Här ser man även den camping nere i dalen som vi bodde på.

På väg upp mot en topp

Otroligt vackert med allt det svarta blandat med alla andra fantastiska färger i allt från olika nyanser av grönt till ockra, guld, rött, gult.

Bara så himla fint!

På väg genom ett gigantiskt lavafält.

Campingen vid Landmannalaugur. I bakgrunden ser man kanten av lavafältet.

Vi fick stanna stup i ett för det var så vackert! Här är vi på väg från Landmannalaugur mot Skaftafell.

Överallt längs vägen och längs bergssidorna gick det får och betade. Island har över 40 olika raser. Vilken ras just det här fåret tillhör låter jag vara osagt… 🙂

Vägen korsades titt som tätt av ett forsar och vattendrag. Tur vi hade en jeep, en vanlig bil hade inte kommit så långt.

Vår fina lilla jeep som säkert tog oss genom det Isländska landskapet.

Dom flesta broar vi passerade på de mindre vägarna var helt oväntat gjorda av trä!

Fjaðrárgljúfur, en fantastisk kanjon var nästa stopp på vägen mot Skaftafell. Imponerande vad naturen kan åstadkomma!

Bild från botten av samma ravin.

Framme vid Skaftafell och vår första vandring där. Ännu ett fantastiskt vattenfall.

Glaciärflod ner från Europas största glaciär, Vatnajökul.

Glaiärflodens utlopp där man ser att den ”kalvar” av sig bitar av isen ner i den glaciärsjö som bildas i botten.

Vid campingen vid Skaftafell. Ett mobilt matställe där vi åt en jättegod räksoppa!

Nere på den svarta stranden vid Vik. Mäktigt även fast det var rätt dåligt väder och sikt just när vi var där.

Den svarta stranden från en annan vy.

Vid foten av Solhejmajökul, ännu en glaciärflod.

Skogafoss, även känt som Islands vackraste vattenfall.

På vägen upp längs forsen Skoga som slutar i vattenfallet Skogfoss så hittade vi än fler nästan lika vackra vattenfall. Hela vägen upp längs Skoga kantades av ett otal mindre och större vattenfall.

Och längs med forsen Skoga så hittade vi den här nyfikna kompisen, Lambert!

Hemma i backen igen

Efter några fantastiska dagar på Island där jag inte har tränat ett dyft men befunnit mig i så galet vackra miljöer så det har uppvägt avsaknaden av träning. Jag ska se om jag kan få till ett inlägg om Island under helgen. Kom hem i onsdags morse efter tre timmar på planet där jag försökte att sova men inte lyckades något vidare med det. Åkte som en zombie direkt till jobbet på morgonen. Funkade rätt ok att jobba men då jag kom hem och skulle köra mitt backpass så insåg jag att det var en riktigt dålig idé. Istället gav jag mig ut på en mycket kort distansrunda. Fyra lätta kilometrar bara för att väcka upp kroppen efter en vecka utan träning.

Idag däremot så körde jag backpasset som jag inte körde igår och det gick så jäkla bra! Det var nog det bästa backpasset jag har kört någonsin. Vet inte om det berodde på att jag var rätt utvilad i kroppen eller att det är den styrka som jag har kört i augusti som faktiskt börjar göra skillnad även i löpningen. Förmodligen är det någon kombination.

Bestämde mig redan innan passet att jag skulle köra samtliga nedlöpningar i den lättaste backen, den grusväg som finns längst till vänster i backen nerifrån sett. Tror den ”nedfarten” även är kallad för barnbacken. Anledningen till att jag valde att springa nedför den är att jag måste träna på att få upp lite kadens nerför backen. De övriga backarna är lite för branta för den träningen än så länge. Däremot så valde jag hela tiden olika backar uppför. Började med backen längst till höger och jobbade mig mot vänster, hela tiden en ny backe uppför. Passet idag kändes så bra, det var inte alls lika tungt uppför som det brukar vara, hade inget behov alls av att vila någonstans uppför utan kunde gå på med ett bra tempo hela vägen. Som jämförelse så tog jag mig uppför den backen som är längst till höger i 20min/km tempo istället för som tidigare över 30min/km. En klar förbättring!

Bra: kände mig oerhört stark

Dåligt: stukade foten 25 minuter in i passet. Fortsatte ändå men det gör rätt ont nu efteråt.

Jämn fart uppför alla backarna.