Marathon – på blodigt allvar… eller?

Nu är jag inne i marathonveckan, den vecka då man ska samla ihop sig och all sin träning som man har tillgodogjort sig under lång tid och bara gå in i bubblan och förbereda sig mentalt och fysiskt på kraftprovet som komma skall!

Jag har ju inte några planer på att springa riktigt fort på lördag. Ok att Göteborgsvarvet gick över all förväntan men att tro att jag har krafter att trycka på så, på dubbla sträckan, det vore att begära lite för mycket. Däremot så tänker jag faktiskt ladda så mycket jag kan mentalt och även göra det jag kan för att förbereda kroppen. Faktum är att jag inte tidigare har testat att göra en riktig kolhydrattömning/laddning med allt vad det innebär. Men den här veckan tänkte jag pröva, perfekt att testa nu så jag vet hur det fungerar inför Berlin i höst. Det är ju då mitt riktiga kraftprov kommer att ske.

Så imorgon kommer jag att utesluta alla kolhydrater och det kommer jag att göra hela dagen. Jag har planerat frukosten som kommer att bestå av omelett (tack Marie för tipset). Lunchen får bli sallad med någon proteinkälla. Mellanmålet får bestå av Avocado och Keso. För att göra livet enklare för mig själv så avslutar jag dagen på samma sätt som jag började den, med en matig omelett. Men innan middagen imorgonkväll så ska jag ut och köra intervaller, 2*4*200 meter, precis som det står i programmet. Onsdag morgon börjar jag med en morgonjogg på runt 8-10 kilometer, innan frukost, och sen är det bara att köra igång med inladdningen. Inför samtliga långa lopp tidigare så har jag laddat in med hjälp av Vitargo, av den anledningen att jag ibland har svårt att äta tillräckligt. Jag kommer nog göra det även den här gången. Ta två påsar per dag torsdag och fredag. Kanske en på lördag morgon också, istället för gröten (gillar inte gröt)!

Sen har jag faktiskt en plan för hur jag ska springa loppet på lördag. Även fast jag vet att det blir långt ifrån PB så vill jag ju förstås ändå göra det bästa jag kan med de förutsättningar som jag har för tillfället. Jag har inte några höga prestationskrav på mig till helgen och kommer inte att köra skiten ur mig. Men det ska bli jäkligt roligt och jag ska njuta av varenda meter!

Men seriöst och blodigt… nä, det blir det nog inte :)! 

Rädslor

Nu ska jag strax ge mig ut på en mycket kort tur, bara runt 25 minuter och lägga in några korta rusher. Allt för att skrämma lite liv i benen inför morgondagen.

,Bilden föreställer en person som är förvirradOch jag är skitskraj!!! Skraj för att jag ska komma ut och känna att benen är stumma och tunga och ge mig dåligt självförtroende inför morgondagen.

Jag känner också oro inför uppvärmningen imorgon, jag brukar i regel inte bry mig om att värma upp inför lopp, jag brukar ju ändå bli varm efter någon kilometer. Men ska sanningen fram så är den riktiga orsaken till avsaknad av uppvärmning rädsla, jag är livrädd för att det ska kännas tungt. Jag har värmt upp någon gång inför en Bellmansstafett och hade just den där sjukt tunga känslan i benen då och jag vill verkligen inte ha den!! Då är man ju dömd på förhand liksom.

Men imorgon måste jag ju värma upp, jag kan liksom inte räkna med att kunna persa utan ordentlig uppvärmning. Tänk om benen är tunga på uppvärmningen, faan!! Kanske är det så att det bara är nervositet som sitter i benen och tynger.

Hur gör ni och hur känner ni inför det här? Brukar era ben vara tunga på uppvärmningen? Känner ni över huvud taget igen det här?

Är DET överträning …

En hel helg och nu gått utan ett endast blogginlägg. Fast jag HAR tränat, både ett långpass och en TSM-träning har det blivit i helgen och lite P90X. Men mest av allt har jag funderat. Funderat massor och diskuterat massor med bästa Marie, kring träning.

Två kloka tjejer har på senare tid skrivit mycket bra inlägg kring överträning. Men vad innefattas i överträning? Är överträning BARA att man tränar för mycket tills kroppen inte längre pallar med och man får en negativ trend i sina prestationer och resultat eller kan det vara något annat. Kan man vara övertränad rent mentalt eller kallas det något annat då? Är överträning detsamma som när man tappar sundheten i sin träning, när hjulet snurrar lite för fort och man börjar slarva med sitt näringsintag, eller kallas det något annat då? Är överträning när man hittar på saker för att kunna träna istället för att delta i sociala event, eller kallas det något annat då? Är överträning detsamma som att man bara fokuserar på träningen, när man inte tränar så planerar man träning, tänker träning, läser träning, skriver kring träning, eller kallas det något annat då?

När går man från att ha ett intresse för träning till att ha ett brinnande engagemang till att det blir fel, när passerar man gränsen? När börjar man tappa sig själv, tappa sin identitet och bli BARA sin träning?

Var är då jag i allt det här?

Jag har i sju veckor nu kört P90X- träning och det har allvarligt inkräktat på mitt liv. Jo, det är och har varit jätteroligt, det är fantastiskt bra träning, enormt varierande och stärker kroppen både muskulärt och rörlighetsmässigt. Jag känner mig verkligen mycket starkare. MEN jag kan inte följa ett program, eller föresten det är ju precis det jag kan, jag är fantastiskt duktig på att följa program, följer det minutiöst.

Men när jag någon gång missar ett pass så får jag antingen grymt dåligt samvete eller så ser jag till att köra “ifatt” det en annan dag. Samtidigt som P90X-satsningen så har det varit mycket på jobbet med tajta tidsramar vilket har tillfört ytterligare en stressnivå. P90X innebär ungefär 90 minuters träning om dagen, VARJE dag! Det innebär att jag många gånger har tränat fram till tio och halv elva på kvällarna för att jag kommit hem sent från jobbet. För ställa in… nono!! Vilket i sin tur har inneburit att jag inte orkat laga mat, så det har i bästa fall blivit någon macka eller så. I säng, självklart sent vilket är svårt att undvika, vilket i sin tur innebär försovning och ännu senare nästa kväll. Ibland har jag kommit i fas men oftast inte. I helgen var jag på väg att ställa in en träff med en kompis, som jag träffar typ två-tre gånger om året då hon inte bor i Stockholm. Dessutom försöker jag hålla mig uppdaterat på andras bloggar och skriva ett och annat inlägg själv också.

Idag börjar träningen inför Stockholm Marathon. Jag får inte ihop det!! Det är inte roligt!! Jag har dragit i handbromsen!!

Idag står det styrka och core i P90X programmet – jag vilar 🙂

Jag älskar ju min träning och vill ha roligt!! Alltså, tänk om tänk rätt!!