Packade träningsväskan!

Jag har tränat idag, på riktigt!! Första gången på fem veckor och det var en sjukt tillfredsställande känsla att få svettas lite, för det var verkligen lite. Men det gör inget, bara att nu ha en plan att gå efter är så skönt. Just nu känns det inte som att det gör så mycket om det tar lite tid att bli hel igen, det viktigaste just nu är att det blir rätt!

Fick tips från coach Andreas om en bra sjukgymnast, Britta Kockum, ute på Bosön och för en gångs skull så hade jag tur. Hon hade fått ett återbud så redan igår klockan 15 fick jag komma dit.

Hon började med att ställa massor med frågor om både den skada jag nu har och min tidigare skadehistoria. Därefter kollade hon hur mycket rörelse jag har i benet och höger ben är klart sämre. Sen undersökte hon mitt ben och där blev jag helt på det klara med att jag forfarande har extremt mycket smärta mitt på smalbenet. Hon behövde inte trycka mycket förrän det gjorde sjukt ont. Hon mätte även benen och höger ben är mer än 3 cm större än det vänstra och svullnaden har långt ifrån gått tillbaka ännu.

Enligt henne så har jag nog en 2-3 månader till med löpförbud, mitt ben mår definitivt inte bra ännu! MEN jag får träna! Hon gav mig tre övningar som jag ska köra tillsammans med korta cykelpass som en liten cirkelträning. Idag körde jag första passet på gymmet och körde cirkeln, tre gånger av; 5 min cykel, 15 benböj med pilatesboll bakom ryggen, 15 tåhäv och 15 höftlyft.  Happy!!!

Dessutom kommer jag troligen att få köra vattenlöpning. Jag har fått en tid ute på Bosön imorgon torsdag hos en tjej för att gå igenom vad jag kan göra och hur jag ska göra. Nu ser jag framåt, jag har en plan och jag kommer att bygga mig stark igen!

 

 

Annonser

Två timmar löpning till jul!

Jag hade ju en önskan att till jul springa två timmar. Om en vecka är det jul och jag har sprungit max 40 minuter.

Men om man slår ihop det jag har sprungit på band hittills så kommer jag att vara uppe i över två timmars löpning. Ok, inte riktigt så jag hade planerat det men med tanke på vad som hände för en vecka sen så får jag helt enkelt vara glad för att det kommer bli över två timmars total löpning! Vänder man på steken så hittar man alltid något bra!

På tar om eländet som jag skrev om igår så fick jag ett svar av Maria på det inlägget och tips om något som heter McKenzie metoden, jag googlade genast och hittade en hel del övningar som jag nu har kört. Visst, ryggen är fortfarande väldigt stel och inte helt smärtfri men övningarna känns som helt rätt väg att gå! Jag körde dem direkt igår kväll då jag googlat fram dom, i morse var jag på dem igen och idag så har jag inte käkat något smärtstillande alls. Jag tror i och för sig att ryggen var på bättringsvägen alldeles av sig självt men jag hjälper den nu lite på traven med dessa övningar.

Och nu till något riktigt roligt! Jag har sprungit idag!! Allt känns ju så mycket bättre då jag är i rörelse, det är stillasittande och liggande som gör ont, det är då ryggen stelnar till och börjar värka. Jag bestämde mig således för att gå till gymmet och ställa mig på bandet och  helt enkelt se vad som händer. Började gå lite, ökade, började jogga. Ingen smärta varken i knä eller rygg. En kilometer, två, tre, fyra, fortfarande ingen smärta bara eufori över att kunna springa. Passerade femman och kunde inte förmå mig till att kliva av!! Nu började den där ugglan att picka mig på axeln och skria om att ”det räcker nu”, ignorerade i ytterligare en kilometer och stannade sen bandet. Sex kilometer… jag är sjukt nöjd!!!

Jag vet inte hur jag ska göra!! Så jag chansar lite…

Ena dagen är det uppåt och jag känner att jag kan följa min plan att komma tillbaka till löpningen till punkt och pricka nästa dag har jag skitont!!

Bakslagen som slår en av stolen och där jag blir så himla tveksam och villrådig till hur jag ska hantera det här med knät. Förra helgen var ju helt fantastisk och det följdes av en måndag med massor med träning som följdes av en tisdag där jag tog mig hem springandes/gåendes. Jag var i himlen och kände att livet lekte och knät skötte sig exemplariskt. Sen har jag haft ont onsdag och torsdag, så pass ont så att jag satte mig själv på helvila dessa dagar. I fredags hade jag fortfarande ont men bestämde mig ändå för att köra min rehabträning.

Jag körde träningen, la på rätt mycket vikt och utmanade mig själv. Det kändes himla bra och efter det träningspasset kändes det inte så mycket i knät. I morse hade jag lite ont men bestämde mig ändå för att gå ut och köra min två timmar. Gav mig iväg, egentligen bara med den planen att försöka att jogga minst 30 minuter. Började jogga efter 25 minuter och körde då fem minuter. Valde sen att gå lugnt i fem minuter innan nästa ”intervall”. Fortsatte så, tiden gick oerhört fort och det var så gött!! Varvade gång med jogg och insåg efter ett tag att jag hade joggat hela 35 minuter, och det kändes såååå bra. Men vid den åttonde intervallen kändes knät av och jag gav med mig där det blev ingen nionde.

Kanske tog jag i för mycket idag, kanske inte, jag vet inte, känner bara att ju måste utmana lite mer varje gång. Vill ha progress men går kanske lite för fort fram, kanske var det därför som jag blev tvingad till vila onsdag och torsdag. Eller så kanske det är så att det faktiskt är ok att det gör ont! Jag kanske inte skulle ha fegat med vila utan ha kört styrka redan i onsdags, det kändes ju faktiskt bra efter styrkan jag körde igår trots att jag hade ont innan.

Svårt att veta om man gör rätt liksom!!

Ser ni att jag faktiskt joggar, superkoncentrerad… 🙂

Hos sjukgymnasten…

Innan Janne, sjukgymnasten, kom ut så hann jag cykla nästan 15 minuter och lyckades nästan framkalla en liten svettdroppe i pannan.
Efter att ha vilat tisdag och onsdag på grund av att knät kändes av lite för mycket så var känslan fantastisk! När han sen kom så körde vi igång med träningen. Fick en del nya övningar och kommer från och med nu få börja jobba med lite tuffare styrkeövningar. Lägga på vikt så det faktiskt blir tungt!!! Benböj och benspark med ett ben. Lovely!

Konversation efter träningen:
Sjukgymnasten: Då kan du köra det här två till tre gånger i veckan.
Jag: Öhmmmm, 2-3 gånger…. Vadå, får jag inte träna varje dag?!
S: Nej, du måste vila också.
J:hmmmm ok….
S: Men du kan cykla ett par gånger också!
J: Vad, bra.. hmmm kan jag lägga på lite motstånd då?
S: Ja, du kan köra lite korta intervaller, lägg på lite motstånd och kör 20-30 sekunder, då kan få stå och cykla lite också.
J: :). Vad bra!!! Hmmmm.. tänker. Kan jag köra lite vattenlöpning?
S: Ja, det kan du göra vattenlöpning är jättebra!

Jag kan alltså köra styrka tre gånger i veckan, cykla två gånger och köra vattenlöpning en gång i veckan, det är min uppfattning!!

Vet inte vad han tänkte om mig men jag gick därifrån väldigt nöjd!

Jag gillar verkligen…

… känslan av att komma hem och tända lite smålampor och med gott samvete och ett lugn i kroppen få krypa upp i soffan och mysa, läsa och surfa på plattan.
Speciellt efter att på morgonen packat träningsväskan, tagit en paus från jobbet för att ta sig ner på gymmet och sitta på träningscykeln i hela 15 minuter och sen köra rehabprogrammet.

DEN känslan!!
20121105-205937.jpg

Långpass i terrängen

Ok, det var ett ”promenad”-långpass men ändå! Det var helt fantastiskt, småregnigt, härlig luft, lite soldis som bröt igenom och ett knä som inte gjorde det minsta ont!

4.2 km i raskt tempo 10min/km blev det och jag njöt av varje steg! Igår var jag dessutom hos sjukgymnasten och fick lite nya övningar som jag ska komplettera med. Nu kör jag rehabträningen en gång om dagen men det blir mycket mer, nästan 30 minuter tar det att genomföra. Jag kan nu också böja benet helt och hållet, bara fläsket som tar emot :).

Förutom sträck/böj och spänn-övningar så kör jag nu också rumplyft, gummibandsövningar och tåhäv. Inte nog med det! Jag köpte träningskort i fredags, på Planet Fitness, så på måndag ska jag börja träna på riktigt, kanske kanske få svettas lite. Byta om, sätta mig på en träningscykel och så trampa med mycket lätt motstånd… i tio minuter… jaja, inte så mycket men ytterligare ett steg framåt och det är bra nog. Jag ser massor fram mot det!

Härlig terräng att promenera i. Skönt att ha nära till skogen!

Packat träningsväskan!!!

Jaja, nog för att den bara är packad för sjukgymnastik som jag ska på idag för första gången, men i alla fall! Det kändes väldigt bra att packa den :).

Det är verkligen upp och ner det här. Från att i tisdags ha så ont så jag bara ville skrika så kändes onsdagen, efter intag av en Voltaren på morgonen, så mycket bättre! I onsdags kunde jag dessutom böja benet väldigt mycket mer, det är inte långt kvar nu till full böjning!

20121102-073028.jpg

Tillbaka i löparskorna!!

Idag var det uppstart för Team Stockholm Marathon och jag tycker det är ofantligt tråkigt att jag inte kan vara med. Jag kommer att vara med senare, men troligtvis inte innan årsskiftet.

Nu har det gått ett par dagar sedan operationen och jag kör på för fullt med rehaben. Det jag gör är följande:

  • Böjer och sträcker benet
  • Spänner lårmuskeln, lyfter benet från golvet en liten bit och håller i fem sekunder
  • Lägger min foamroller under knät, trycker ner knät mot den och spänner låret så att benet lyfts, håller så i fem sekunder
  • Trampar med foten fram och tillbaka så ofta som möjligt

Jag har också promenerat… ökar stadigt längden på sträckan. I fredags gick jag i sakta mak i 500 meter. I går tog jag en lite längre promenad, runt 700 meter. Det kändes aningen i knät mot slutet så jag tror att sträckan var tillräcklig.

Idag har jag tagit ett steg till, idag blev det till och med back-to- back :). I morse var jag ut en sväng, ett varv runt kvarteret, det blev 800 meters promenad. Ikväll gick jag bort till affären och fick ihop hela 1.7km…. redan uppe i kilometersiffror!! Längtar så till dess de är tvåsiffriga och joggandes!

För övrigt så är jag mindre stel i knät idag, svullnaden har lagt sig och jag kan böja benet i nästan 90 grader!! Knät känns också friskt, inget som tar i eller knakar och det känns som att jag mycket snart kommer att kunna komma igång och träna på riktigt igen.

På fredag ska jag till sjukgymnasten och till dess är det övningarna ovan som gäller. Planen nu är att jag ska vara lika tokfokuserad på min rehab som jag normalt sett är på mina träningsprogram! Jag tänker inte lämna något åt slumpen för jag vet vart jag vill och jag har en extremt tydlig målbild!

Just nu får jag väl kalla löparskorna ”promenadskor” men snart så…. snart!

Återhämtning pågår

Idag har jag jobbat på att återhämta mig både på insidan och på utsidan.

Samtal hos naprapaten

bild (31)– Så här ont har det aldrig gjort med nålar förut!
– Bra att det gör ont, det visar att de sitter rätt!
Naprapaten tar ut nålarna och säger
– Nu har du haft sju centimeter nålar i dig!
– OJ, hur långt in satt de?
– Hela vägen!!

WTF, jag har haft tre nålar sju centimeter rakt in i kroppen!!!! Inte konstigt att det kändes lite!! Hoppas bara att de gör lika mycket nytta som de kändes, då är det ju helt fantastiskt! Förutom att han körde nålar i min sjukt stela rumpa så körde han också laser på min vänster vrist. De tror att det är senan som går där som har tagit stryk. Nu är jag tejpad men någon form av kinesiologisk tejp, svart tejp som sitter på framsida underben och helst ska sitta där tills jag återvänder nu på måndag. För övrigt så har jag fått totalt löpförbud och får inte göra något som gör det minsta ont i vaden. Idag åkte jag kommunalt hem från jobbet vilket innebar en del traskande. Det gjorde ont, så det får jag inte göra något mer… Hoppas på att kunna cykla lite i helgen.

bild (35)Därefter var det bara att ta sig till jobbet för en italiensk kväll. En massa god italiensk mat och så vinprovning av italienska viner. Fantastiskt gott och trevligt! Jag har en kollega som är riktigt duktig på viner. Förra gången vi hade vinprovning så var det viner från Frankrike som gicks igenom. Han gör det på ett kul sätt och berättar massa historia runt vinerna så det blir väldigt intressant.

Alternativ måndag

Om man bara springer och aldrig tränar någonting annat så går man ganska snart sönder. Jag försöker därför att köra lite alternativt ibland, idag var det en alternativ dag.

Lite löpning blev det dock ändå fast bara fyra kilometer, två bort till träningen och två hem så det räknas väl nästan inte ens. Väl på plats på gräsmattan utanför kanotklubben så började det, det var dags att göra mos av ben och rumpa. Träningen kallas rehab/prohab-träning men träningsvärken man får efter passet är grym!! Det är spännsthopp och grodhopp och utfall och en massa olika övningar med  gummiband plus lite bonus i form av krabbgång uppför och nerför en slänt.

Efter den manglingen var det dags för Lisa att göra entre och för oss var det bara att krypa i våtdräkterna och hoppa i spat! Då vidtog nämligen 45 minuter ytterligare mangling i Brunnsviken i form av intervall-löpning i vattnet. 2*5 minuter med stegrande intensitet efter varje minut och därefter några minuter ”vila” i form av pendling med benen ut och in som kändes bra i låren. Efter vilan så var det dags för 2*10*40/20. Bakom dessa kryptiska siffror ligger två set av 10 minuters repetitioner av 40s stenhård intervall med 20s vila mellan. Japp, sen var det bara att försöka att kravla sig upp på bryggan för hemlöpning på stumma ben.

Väl hemma så körde jag 50 stycken rumplyft, bara för att liksom :).

Mias rehab-pass är helt fantastiskt bra!!

Även balansen utmanas på de här passen!

Även balansen utmanas på de här passen!

Rebecka, jag och Linda, precis lyckats knö på oss våtdräkterna och redo att ta oss an nästa pass.

Rebecka, jag och Linda, precis lyckats knö på oss våtdräkterna och redo att ta oss an nästa pass.

Jag och Eva-Lena, glada och nöjda nu så här innan passet! Fast vi var rätt glada även efter passet! Fredrik och Roger kämpar på i bakgrunden.

Jag och Eva-Lena, glada och nöjda nu så här innan passet! Fast vi var rätt glada även efter passet! Fredrik och Roger kämpar på i bakgrunden.