Jag behöver verkligen inte ytterligare ett par lättviktare men…
OM man går in på Adidas store på Sveavägen för att kompisen ska köpa ett par nya skor OCH man där får syn på en stor röd lapp där det står 50% på. När sen denna lapp sitter på det sista paret skor, skorna är röda, i min storlek och råkar vara min favoritmodell…
Ja då kan ni själva räkna ut hur det slutar! 🙂
Haha, lätt att vara kaxig nu när man har facit i hand och vet att det ju faktiskt gick riktigt bra.
Backarna var inte alls så tuffa som jag mindes dem och när vi började fartökningen så kändes det som minst jobbigt! Det var ett fantastiskt skönt tempo att ligga i! Det var egentligen bara sista kilometern då det är lite uppför som jag kände var lite tuff men aldrig så att jag skulle behöva släppa, nänä, inte alls så! Det blev totalt 24km och snittet blev 6.18, lugnt och skönt :).
Nu är sista långpasset innan maran avklarat och nu är det bara att se till att benen är fulla med spring om två veckor. Inte för att jag satsar nämnvärt på det här loppet men att ta mig under 4.30, ja det vill jag nog absolut!
Nu har också förberedelserna inför loppet börjat. Idag har jag inhandlat skorna och ett par shorts som jag kommer att springa i om det är varmt. Ett par fladdershort, jag har tänkt köpa det länge men inte förrän nu har det blivit av. Jag har till och med provat maraton-outfiten idag och så här kommer det att bli om det blir varmt vill säga!
 |
 |
 |
Igår när jag skulle ut på ett distanspass och skulle ta på mig löparskorna så insåg jag att jag inte har några skor! Alltså jag har ju skor, rätt många par till och med men inte några som kändes helt naturliga att ta på mig för ett kortare distanspass.
Om det hade varit ett långpass jag skulle ge mig ut på så skulle mitt självklara val bli mina Adidas Boston (vilka i och för sig börjar bli lite väl utslitna), alternativt mina rosa Adidas Tempo som är lite större än Boston. Om jag ska ut på ett snabbdistanspass eller en intervallrunda så faller mitt naturliga val på mina Adidas Adizero Adios, jag älskar mina oranga snabba Adizero, bara att ta på sig dem gör att man kapar sekunder!
Tidigare innan jag slarvade bort mina snygga älskade svartrosa Adidas Tempo på TEC så hade de skorna varit dom självklara för vanliga distanspass men nu är de ett minne blott. Så när jag skulle ge mig iväg igår så visste jag inte riktigt vad jag skulle ta. Jag har andra skor också som skulle kunna fungera som mina gamla svartrosa Tempo men jag gillar dem inte riktigt. Jag har till och med fyra par Asics som skulle kunna fungera men dom är inte så där riktigt bra, jag tycker jag får lite ont av dem och så blir steget klumpigt. Kanske en inbillning, en omvänd placebo, men så länge inte känslan finns där som med mina Adidas så blir de aldrig självklara val.
Några par från min skogarderob. Från vänster högst upp: Adidas Tempo, Asics Nimbus, Merrel Run Pace Glove, Adidas Adizero Adios, Adidas Boston, Asics Sky Speed, Inov-8 X-talon, Asics 2140, Asics Tarther
Det blir nog en sväng till Runners Store på lördag…
Vad gör man inte för att lyckas… tja det mesta tydligen…
När jag hade sprungit klart ute i Täby och hade bastat och höll på att klä mig och göra mig redo för avfärd så frågade flera mig flera gånger om jag saknade ett par Adidas. Jag kollade runt och bedyrade att några Adidas saknade jag inte. Jag hade alla mina skor runt om mig.
I morse när jag skulle ta på mig mina favoritslöparskor, mina Adidas Tempo 4, den modell som är så snygg, den svartrosa, så kunde jag inte hitta dem någonstans. Jag letade på alla upptänkliga ställen. I skoskåpet, i alla garderober, i skohyllan… medan jag gick där och letade efter dem så hörde jag en röst "saknar du ett par Adidas", "det står ett par Adidas här ute i tältet är det dina"… de där skorna som alla frågade mig om när jag satt där… Helt plötsligt slog det mig att hmmm, mina Adidas, mina älsklings Adidas, mina snygga svartrosa Adidas!
Kollade med Jonas, tävlingsledaren, var de kan tänkas ha tagit vägen. Fick reda på att kvarglömda saker lades i lådan för kvarglömda saker ute i herrarnas omklädningsrum. Tog bilen ut till Täby bara för att inse att dessa vackra skor har jag visst offrat till 100-miles guden!
Hoppas ni har det bra var ni än är!!
Igår när jag fick min behandling av naprapaten under TSM-träningen så tipsade han mig om en pryl som de hade där och som de sålde. Jag testade lite och blev såld och köpte en.
Så idag efter mina 8km lugna underbara fast lite småtunga kilometrar så plockade jag fram den, mitt tortyrredskap RumbleRoller. Det är ungefär som att ha en naprapats vassa armbågar här i rummet, man lägger sig på den och alla piggarna fungerar som massor av små armbågar som letar sig in på alla onda och ömma ställen på kroppen. Jag jobbade idag framför allt med min högersida, rumpan, låret och höften och så förstås min stela bröstrygg. Det känns verkligen som om det gör nytta, man rullar på den tills man hittar någon ond punkt, då utmanar men den tills det onda avtar i styrka, sen är det bara att ge sig på nästa punkt.
Jaha, ja, då har man utökat sin skogarderob… med ytterligare ett par rosa dojjor. Tänk förra året var det verkligen hysteri i rosa på tjejsidan. Det är knappt man ser dojjorna på min rosa ryamatta! Jag vet inte hur många jag har med det är ett antal nu som går i den här färgen. Börjar vänja mig! Planen med de här skorna är att de ska följa mig under loppet i april, köpta en halv storlek större än mina nuvarande långloppsdojjor så jag tror att det finns plats för ett par rejält svullna fötter.
Nu har det äntligen kommit. Det nya pulsbandet. Har ju varit irriterad på mitt pulsband länge nog nu, förstår inte varför jag inte skickat in det tidigare!!
Jag har ju verkligen inte en puls på 240 som min pulsklocka gång på gång hävdar. Att springa kvalitetspass och sen tro att man kan analysera passet efteråt med hjälp av pulsen har bara varit att glömma. Trist då jag ju verkligen gillar att analysera i efterhand!! Men i fredags så kom bandet äntligen, så passande då jag ju precis i fredags fick tre dagars löpvila då… NOT!
Så här kunde en pulskurva se ut med det gamla bandet:
Som ni förstår, helt oanvändbart!
Nu ser jag fram mot att köra ett kvalitetspass med Runners Sweden på tisdag för att se om det nya bandet fungerar bättre.
Japp, det är vad jag har inhandlat idag. Köpte ju ett par racers dagen innan marathon, ett par Asics Tarther, ett par superlätta och supersköna dojjor som skulle bli mina nya snabba. Har nu sprungit med dem några gånger, senast igår kväll då vi sprang intervaller på Årstabron och trivs inte alls med dom.
Jag tycker de bromsar steget mer än de driver framåt och jag får ett klumpigt och märkligt steg i dem, känns inte alls bra så jag ska försöka göra mig av med dem. Har ju hört så mycket gott om dem så det borde finnas någon därute som vill köpa dem.
Så, idag cyklade jag förbi Runners Store för att köpa, vad jag trodde, ett par Saucony Fastwitch. Jag provade dessa när jag köpte mina Adidas Tempo, och tyckte de var grymt sköna men vågade inte riktigt chansa på ett märke jag inte provat tidigare på maran utan att hinna testa tillräckligt.
Nu när jag var där och provade de som jag trodde jag skulle köpa, de snygga blå Saucony, så kändes de inte riktigt som ett par racer, de var mer lika mina älskade Tempo. Då plockades det fram ett par riktigt coola knalloranga Adidas Adizero Adios, jag tog på mig dem, sprang några meter på löpbandet och jag var helt såld.
Så nu har jag på kort tid införskaffat mig ett tredje par Adidas, jag bara älskar allihop!! Adidas är verkligen de skor som funkar på mina fötter och nu ser jag fram mot att få köra intervaller i mina giftiga, oranga, 180g’s racers imorgon kväll!
Jäklar vad det ska bli åka av 
§§
Jag har haft verkligen huvudbry om vilka skor jag ska springa marathon i. Inga av de skor jag har känns som den rätta marathonskon.
Mina Adidas Tempo som jag tycker är helt underbara är ett halvt nummer för stora (ultraskor ju) och känns nu efter flitigt användande ännu större så dessa gick bort. Mina Adidas Adizero Ace är också helt underbara att springa i men känns aningen för lätta och tunna för att springa hela maran i så de gick också bort. Sen har jag även de gamla trotjänarna 2140 som jag har tyckt börjar kännas mer och mer ”för mycket sko” och lite för tunga, så de vill jag inte springa i. Jag använder dem knappt alls längre för övrigt. Sen har jag mina gamla DS Trainer som är supertajta och de har jag mest för kortare distanser. Har några andra par också men ändå inte något som kändes som The Marasko. Så efter den genomgången av skor så fanns det bara ett alternativ kvar; gå och köpa mig ett par nya. Men det är jag inte så ledsen för :).
Var på RS idag och provade runt, så mycket snygga skor det finns!! Provade DS Trainer men de kändes inte som ett par snabba skor längre, vet inte riktigt vad de har gjort med dem men det var för mycket tyg runt foten, kändes inte bra nog. Provade coola Saucony Fastwitch5, supertrevliga skor som jag troligtvis kommer att köpa framöver men det kändes lite för vågat att springa maran i ett helt nytt märke, så de gick bort, den här gången. Provade Adidas Boston vilka kändes helt ok men fick sen ner foten i ett par älskade Adidas Tempo, en halv storlek minde än de jag har, och jag var såld!!
>
Jag har shoppat lite och tänk, jag har shoppat. Nix inte ett par nya joggingskor den här gången utan ett par gummistövlar, med låga skaft. Hur sköna som helst och helt perfekta för stadspromenaden. Gissa om jag använder dom!
Jag tycker att de är lite fräcka!!
Carina Borén 