Hett långpass

Tisdag och tisdag i Monte Gordo under en TSM-veckan innebär långpass. Långpass under ännu en strålande dag.

Temperaturen idag när vi sprang var nog närmare 30 än 25 och för många blev det ett riktigt tungt pass. Vi var nitton i vår grupp med oss ledare som startade från hotellet och planen var att springa minst 22km. Helst längre för många av deltagarna i vår grupp. Jag tog valet att springa med ryggsäck trots värmen då jag ville ha med mig Perpetuem och testa. Egentligen skulle jag ha behövt mycket mer av den varan än vad jag blandade ihop. Jag blandade nu en påse och hällde i fyra små flaskor, till bergspasset ska jag blanda ihop mycket mer, måste bara få till logistiken hur jag ska kunna fylla på.

Jag tycker det funkar superbra med den drycken, hade inga som helst problem med att få i mig de flaskorna och hade gärna haft med mig fler. Den funkar bra och håller mig kvar på en bra energinivå under hela passet. Jag kommer att prova att dricka den mycket mer framöver och också mixa den mer fast föda.

Vi sprang idag den “vanliga” rundan som vi kör på våra långpass här, runt Villa Real och Castro Marin. Den senare en jättesöt liten by med en liten fin kyrka i bland annat. Där tappade vi fyra stycken som ville stanna och fika och sedan fortsätta i egen lugn fart. Vi andra fortsatte att jogga på i vårt sköna sjuminuters-tempo. Det var väldigt varmt och det tog på krafterna på många. Vid vätskekontrollen som TSM ordnade så utökade vi också gruppen med ett gäng från 4.15-gruppen som hade gått ut lite för hårt.

Väl tillbaka till hotellet efter 21km så var det några som tyckte att det räckte men långt ifrån alla. Vi var hela åtta stycken som ville ha ihop några kilometer till och tog en extrasväng på dryga sex kilometer. Det var en hel del som satte distansrekord och det är alltid lika roligt att vara med om.

Åtta tappra tjejer som inte klev av utan fortsatte trots att hotellet och mat lockade.

Efter passet så var det en snabb lunch och sedan träff med Magnus som ville kika på min rygg. Jag fick behandling av honom, det gjorde grymt ont!! Men antar att det gjorde grymt gott för kroppen. Vill man va hel får man lida pin… eller vad det heter :-).

Han bara fortsatte att konstatera att mina muskler är väldigt stela och nästan krampar och det är troligtvis därför jag har så pass ont. Han visade också på ett par stretch-övningar som jag ska köra för att mjuka upp de mest stela delarna.

Nu ikväll hade vi också vår gemensamma TSM-middag som vi den här gången hade på en japansk restaurang där de hade buffé. Helt fantastiskt bra och billigt. Vi betalade 13.5 euro per person och kunde då äta obegränsade mängder med suchi, räkor, kycling, ja vi kunde faktiskt välja helt fritt från deras meny med för-varm och efterrätter. Jag lovar att ikväll lägger jag mig proppmätt!

Imorgon bitti har jag fått order om att starta dagen med ett yoga-pass. Så sju ska jag vara nere i yoga-salen imorgon bitti, så nu är det dags att krypa till sängs.

Annons

Det är sol här!

Tiden går så galet fort här, två dagar har nu förflutit och imorgon är det dags för veckans första långpanna.

Det är riktigt bra här, vädret kan verkligen inte bli bättre, strålande sol från en klarblå himmel dagarna i ända har det varit hittills och det ser ut att fortsätta.

Idag har vi sprungit långa intervaller och jag har gått på ett mycket välbehövligt flex-pass. Vi har precis också varit på föreläsning av Anders S, härligt inspirerande! Igår kväll var det föreläsning om mental träning, en fantastiskt duktig tjej som föreläste och även hade en hel del övningar under passet. Bra och massor med tips och tankar som jag kan ta med mig mot min väg mot TEC.

Natten till idag var dock mindre bra, jag hade så j-a ont i axeln/ryggen så jag var upp två gånger och tog smärtstillande för att kunna sova vidare. Det som är bra med just den här skadan eller vad det nu är, är att det faktiskt känns bättre när jag rör på mig. Så jag får väl ta ett ultrapass den kommande natten eller så haha.

Kort rapport …

Tanken var förstås att jag skulle skriva ett inlägg redan i söndags för att sammanfatta Portugal-veckan. Men då jag kom hem så hade jag frossa och förmådde mig inte till något.

Insåg att jag hade hög feber, gick och la mig tidigt och har börjat kvickna till först nu. Igår var jag nästan feberfri men magen var fortfarande smärtsam och i total olag, idag är det bättre så nu ser jag fram mot att jobba imorgon och återgå till vardagen igen.

Men jag måste ju bara berätta att min vecka i Portugal var helt fantastisk, bjöd på så mycket bra löpning, jag fick ihop drygt 135km löpning vilket nog är det mesta jag sprungit på en vecka. Jag kände mig stark nästan hela tiden och höll mig frisk (tills jag kom hem, haha). Massor med underbara människor, nya bekantskaper, fördjupade bekantskaper, bra föreläsningar och massor med skratt och allt slutade i en härlig partykväll på Nox där Marie och jag höll oss vakna ända till halv två. Bara en sån sak :)!

Ett pass att minnas är det sista inte för att det egentligen var så mycket bättre än något annat utan för att det nästan inte blev av. Jag hade bestämt mig när jag efter lunch på lördagen såg att det åter igen vräkte ner att: nix, nu fick det vara nog med blöta kläder, la mig på sängen och “surade” lite. Då ringde det och en härlig röst förtäljde att det var en fantastisk regnbåge ute och jag hade sju minuter på mig att få på mig löparkläderna… Det var Jessica och Ann-Sophi, mina nyfunna vänner som skulle ut. Det hade slutat regna och var alldeles ljuvligt ute. Vi tog en lugn skön harmonisk jogg på de mjuka vägarna och sög en sista gång in doften av mimosa och lät blickarna vandra över pinjeskogen som vi sprang igenom. Ibland pratade vi om veckan som varit och långa stunder lät vi det vara tyst och bara njöt av att vara där just då. Ett ljuvligt sista pass var det!

Det kom en och annan skur i ösregnet…

Vaknade på morgonen och tittade ut och såg att regnet bara öste ner utanför fönstret. Det har varit ok väder hela veckan och det hade vi hoppats skulle fortsätta även under fredagen och bergspasset.

Det blev lite funderingar på vad man skulle ha på sig och hur mycket man skulle ha med sig. Det kunde ju bli uppehåll likväl som det skulle kunna bli just så regnigt som det var på morgonen under hela dagen. Vi småsprang ut till bussarna men hann ändå bli rätt blöta på den korta tiden. Väl uppe vid Odeleite så försökte de att göra väntan så kort som möjligt för att inte stå och bli kalla i regnet. Jag och Marie sprang lugnt och höll koll på “kön”. Även fast det kändes lite tungt i benen så var det ändå en helt annan känsla en tidigare bergspass jag gjort. Jag var klart starkare, orkade småspringa upp för många backar vilket jag knappt orkat tidigare år. Regnet bara fortsatte att ösa ner utan uppehåll och vi blev blötare och blötare. Jag hade inte så mycket kläder på mig, en t-shirt under min tunna vindjacka och trekvarts tights. Men märkligt nog så frös jag inte så mycket, jag som brukar kunna vara en sån fryslort!

I veckan innan så var det väldigt många som pratade om att de ville springa med hem från bergspasset för att få till ett riktigt bra långpass. Men ju mer regnet höll i sig så föll fler och fler bort och jag kan förstå dem, det var verkligen ett riktigt busväder. Jag hade ju bestämt mig redan innan att jag skulle springa hem what so ever så jag hade aldrig någon tanke på något annat än att göra det. Från att ha varit säkert över 20 aspiranter på hemlöpningen så blev vi till sist nio som gav oss iväg. Tyvärr fick vi inte med oss Marie då hon var kraftigt nerkyld och behövde komma hem och få på sig varma kläder. Det var nog klokt för det blev verkligen inte bättre.

Den enda bild jag tog innan jag stoppade undan kameran för att rädda den undan alla vattenmassor. Här är en glad Marie och ennTerese med ultradrömmar.

Så gav vi oss iväg, nio tappra och så Bosse på cykel med extra vatten om vi skulle behövt. Det regnade rejält hela tiden och till och från kom det extra rejäla skurar mitt i regnet. Vi kunde inte göra så mycket annat än att garva åt det hela, det var ju rätt komiskt. Vi sprang genom små byar där människorna som bodde där kurade i busskurer, under paraplyer och stack ut näsan genom dörrarna och samtliga skakade de på huvudet, skrattade och hejade. Undrar vad de tänkte om oss egentligen där vi kom springande, dyngsura och med breda leenden :).

Nio kilometer efter bergspasset så stannade vi för att äta lunch, då passade jag också på att byta kläder, ta på mig torrt från topp till tå. Jag strippade av mig samtliga blöta kläder och drog på mig torrt. Sen efter lunchen så stoppade jag ner mina torra fina fötter med torra strumpor ner i skorna, slurp, slurp och så var de torra fötterna ett minne blott. Tog sen på mig vindjackan och ryggsäcken så var även den torra tröjan ett minne ur det förgångna. haha, men det var rätt gosigt så länge det varade med de torra paltorna :).

Tyvärr hade jag missat att ta med mig en torr sport-BH och chansade på att köra utan. Lite orolig var jag för det och såg bilder för mitt inre där jag kom fram till Monte Gordo med såriga blödande bröstvårtor, men det gick som tur var bra. Men nästa gång kommer jag att ta med ett KOMPLETT ombyte, man lär sig.

Vi höll ett rätt bra tempo hela vägen, visst, vi gick uppför backarna, annars hade jag aldrig orkat, riktigt SÅ stark är jag ännu inte. Men däremellan, på slätten och nerför så tuggade vi på i bra tempo, vi höll runt 6-minuters tempo den mesta tiden och för min del så är det ett riktigt bra tempo med tanke på att jag sprungit mycket under veckan.

Hela gänget höll ihop bra, bitvis så var det några som sprang iväg och så var det Stefan från SpringTime som sprang mellan täten och kön där jag var. Jag hade hela tiden under hemspringningen sällskap av fantastiska Mia, Kjell och så Bosse på cykel, det var såå skönt. Jag försökte verkligen att hålla deras tempo men sackade dem nog lite i uppförsbackarna. Vi pratade och skrattade blandat med en del mer allvarliga diskussioner. Tänk vad man pratar bra då man springer, pratar och kommer närmare varandra. Mia och jag pratade en del om att det faktiskt var bara två år sedan vi träffades exakt här i Monte Gordo och vad mycket fantastiskt som har hänt sedan dess. Alla äventyr och alla vänner som man har fått i och med löpningen och all positiv energi som det gett en. Det var Mia som fick mig att gå med i IF Linnéa och det var i och med det som min löparkarriär tog fart på riktigt.

Ibland så trodde vi att det skulle hålla uppe och det gjorde det under någon väldigt kort stund men vi hann knappt kommentera det innan det kom ytterligare en störtskur. Några kilometer från Monte Gordo så blev det verkligen uppehåll och solen orkade nästan kika fram mellan de regntyngda molnen och det var oerhört skönt.

Mia och jag hade pratat om att vi skulle förlänga passet till 50km men då vi kom fram till hotellet så insåg jag min begränsning, jag var rejält sliten och förmådde mig inte till att fortsätta att springa i ytterligare några kilometer, jag tackade för mig och gick in och tog mig ett varmt (läs skållhett) bad som bästa Marie hade tappat upp, gissa om det var gött!!! En timme senare så kröp vi ner i bastun för att fylla på med ytterligare värme.

Jag är så nöjd och glad att jag sprang hem från bergspasset. Ok, vädret var inte det bästa men det är bra att ge sig ut på sådana pass också ibland. Vem vet vad det blir för väder den 9 april då jag ska springa TEC. Bäst att vara väl förberedd på alla eventualiteter och att utsätta sig för sådana här tuffa pass är den bästa förberedelsen jag kan få tror jag.

Turistlöpning till Spanien

Idag har jag haft en riktigt soft dag. Hoppade över morgonjoggen, försov mig så jag missade yogan. Så startade min dag idag och sen har den fortsatt i samma softa anda.

Vi samlades runt tio för att jogga bort till Villa Real och sen ta båten över till Spanien. Vi var ett gäng på runt 30 personer som följde med. Vädret var fantastiskt och den spanska glassen smakade ljuvligt i solen. Stannade i byn där runt en timme innan vi vände tillbaka hem igen.

I flygande fläng på väg mot Spanien

Hela sköna gänget i Spanien på … Spanska trappan…

Eftermiddagen fördrevs i solen nere på stranden, hur skönt som helst att få lite soltimmar och strandliv mitt i all träning. Det var underhållning också, friskis o svettis (försökte) hålla ett Fuegopass nere vid stranden så vi satt där och hoppades på riktigt bra underhållning. Tyvärr så var inte tekniken med dem utan musiken strulade i ett, det var mest dansstopp de körde. Tills sist gav både de och vi upp och gick hem.

Hem för att köra dagens sista joggpass. Jag tvekade länge och väl om jag verkligen skulle vara med på passet men bestämde mig i sista sekund för att köra. Det blev dryga sju kilometer i lugnt tempo på relativt pigga ben. Bra mycket piggare än under joggen till Spanien i alla fall och definitivt piggare än gårdagens långpass. Nu är det bara att ladda inför morgondagens bergspass, då vi också planerar att springa hem. Det kommer att bli runt marathondistansen i så fall. Hoppas att benen är med mig då!!

Mera Portugal!!

Det är sjuuukt skönt här i Portugalien. Väderprognoserna innan vi for ner var allt annat än positiva. Det lovades hällregn och blåst mer eller mindre dagligen. Vilket har visat sig inte alls stämma. Regnat och blåst har det i och för sig gjort men bara i tisdags. Övriga dagar har varit fantastiska och bjudit på både sol och värme.

Måndag
Började måndagsmorgonen med en morgonjogg i en fantastisk soluppgång och låg sedan vid poolen i ett par timmar och blev som en riktigt kokt kräfta, ajaj! Men det var så obeskrivligt skönt att bara ligga där vid poolen och låta solen värma!

Anders går igenom lite kring löpskolning, varför man kör det och
vad vi ska gå igenom idag. Jessica och alla andra lyssnar och lär.

Passet vi körde på eftermiddagen skulle vara ett vanligt distanspass men med ett stopp för lite löpskolning med Anders Szalkai. Vi sprang i nästan åtta kilometer innan löpskolningen och hade jag sprungit i samma tempo i två kilometer till så hade jag persat på milen :). Det kändes fantastiskt bra, hade tryck uppför backarna och trot eller ej, men det var PRAT-tempo!! Så även fast det egentligen bara var ett vanligt distanspass så blev det ett bra snabbdistanspass för min del. Dagen avslutades med en föreläsning av Emma Lindblom kring kost och prestation, hon befäste bland annat att O’boy är den bästa återhämtningsdrycken. Sådant man vill höra som O’boy älskare:).

Tisdag
Även tisdagen började med morgonjogg. Den här gången valde vi att springa i skydd av skogen då det blåste rejält och regnade horisontellt. Nu kom det där utlovade regnet och det i kvadrat!! Kände mig tung i benen under joggen så jag tog det extremt lugnt. Morgonjoggen ska ju enbart vara till för att öka på mängdträningen och för att återhämta sig efter föregående pass. Alltså inte på något vis kvalitativt.

Sedan blev jag medlurad av Marie på ett danspass. Hon sa att jag var dum om jag inte gick på Fuego.. Fuuuueeeggoooo egoooo. Fuego innebär koordination i takt till musik, mitt absolut svagaste kort och något som jag alltid försöker att undvika. Men dum vill jag ju inte vara och hur svårt kan det liksom vara, egentligen…. Så jag gick… på ett danspass. Det var faktiskt rätt roligt.. Jag lärde mig ALLA latinska danser på mindre en än timme…. pöh, hur svårt kan det vara liksom ;).

På eftermiddagen körde vi intervaller. Treminutersintervaller med en minuts stående vila. 6-8 intervaller skulle de flesta köra. Uppvärmningen körde jag tillsammans med 4.00 gruppen i strax över 6-minuters fart. Funderade lite till och från på vilken grupp jag skulle springa intervallerna med och tog till sist beslutet att köra på 4.50 tempo. Vill inte fega utan pressa gränser och det gick så bra!! Låg långt fram i gruppen och pressade och sprang till och med fortare än gruppen under vissa intervaller. Jag slutade efter sex stycken då det kändes så himla bra då och jag ville behålla känslan lite. Tempot på intervallerna låg på mellan 4.35 och 4.47, vilket är fantastiskt bra och jämnt. Toknöjd!!

Det är viktigt med stretch efter tuffa intervallpass. Den döende tranan döptes den här stretchpositionen till som Anders bjuder på :-).

Kvällen avslutades med en föreläsning av Anders Szalkai om hur man kan optimera sin träning. Även fast man har hört mycket av det tidigare så är det ändå alltid inspirerande att höra honom berätta och man lär sig alltid NÅGOT nytt.

Onsdag
Långpassdag vilket innebar, ingen morgonjogg, utan istället lite sovmorgon, lugn frukost och så samling vid tio. Kände mig rätt sliten redan innan start men tänkte ändå att jag ville springa med 4.15 gruppen vilket innebär 6.20 tempo. Startade med dem men insåg redan efter dryga kilometern att det inte skulle hålla. Släppte då av på tempot och väntade in nästa grupp med Marie i truppen och sprang lugnt och sansat med dem istället. Efter ytterligare några kilometrar då vi hade passerat Villa Real så sa Stina och Marie att det var sista anhalten att vika av för de som inte ville fortsätta köra hela rundan.

Strax infångad av eftertruppen.

Jag såg min chans att göra det. Jag var så sjukt sliten och hade nästan svårt att hänga med dem i deras tempo. Jag bestämde mig för att vika av för att köra i mitt eget race och kunna avbryta passet när som helst. Hade knappt styrfart men fick ändå till sist ihop i alla fall 22.5 km. Marie fick ihop 30 bra kilometrar på sitt pass idag. Det var ju även mitt mål med långpasset men jag fick som sagt var lov att vika ner mig. Det blev ändå ett okej pass med snitt runt 6.50.

Lite turistande blev det på långpasset.
Sprang förbi det här skatbot borta i Villa Real.

Jessica pratade med mig lite innan passet och funderade på vilken grupp hon skulle springa i. Hon tvekade mellan 4.00 och 4.15 gruppen. Med tanke på att alla grupper skulle springa samma runda idag så tyckte jag absolut att hon skulle testa den snabbare gruppen för att om det behövdes vänta in en långsammare grupp. Det är ju perfekt vid såna här tillfällen då grupperna ligger bakom varandra att testa sina gränser lite. Självklart så fixade hon att hänga med 4.00 gruppen och var strålande glad efteråt. Härligt!!

Kvällen avslutades med middag med hela sköna TSM gänget på samma restaurang som vi var på för två år sedan då jag första gången träffade Mia och fick inspiration att börja springa med IF Linnéa. Tänk vilken resa jag har gjort sedan dess, det är helt fantastiskt. Innan läggdags fick vi oss en föreläsning av LG Skog som är fystränare för Umeås damfotbollslag. Han föreläste om träningslära, bland annat lite anekdoter kring då Marta som 17-åring kom till Umeå och var allt annat än vältränad och hur det vände och hon blev så fantastiskt bra. Det var ännu en inspirerande och rolig föreläsning. Fyra kvällar och fyra bra föreläsningar har vi fått och veckan bara fortsätter.

Idag ska vi springa till Spanien.

Det är SOL i Portugal :)

Ett dygn har förflutit nu i Portugal och vi har hunnit med det här! Bilderna får tala för sig själva.

Snart ska vi iväg på en workshop i pulsträning, följt av ett pass Coreträning följt av distanspass med extra mycket löpskolning följt av föreläsning i kost och prestation. Däremellan lunch och lite vila :). Och det är bara måndag!!

>Monte Gordo – jajjamensan!

>

Hade ju tänkt att jag inte skulle resa så mycket nu under våren. Skulle hålla mig på hemmaplan och hålla i plånboken. Men HUR KUL ÄR DET!

Speciellt när Marie skickar ett kort men mycket frestande SMS som säger ungefär så här.

Jag får ta med mig en kompis för reducerat pris!

Självklart så började jag genast att kolla möjlighet att få semester med så kort varsel, slänger ett öga på budgeten och någon dag senare har jag anmält mig. JAG KAN INTE LÅTA BLI!! Man vet ju aldrig vad som händer och det är bäst att passa på att göra roliga saker när de står för dörren.

Så, nu.. jippie jey ska jag med Marie till Portugal vecka 10! Det ska bli så galet roligt!!

Ska du göra någon resa i vår?

>Sammanfattning Portugalveckan

>

Nu är man hemma igen men minnet från veckan lever kvar. Det var en skön vecka då jag fick ihop en del träning. Inte riktigt lika många träningspass som jag fick ihop för ett år sedan då jag var där men å andra sidan så fick jag den här gången ihop mycket mer löpning istället.

Det var fantastiskt skönt att äntligen få springa på barmark och nu längtar jag bara ännu mer efter barmarken och våren fast just nu ser den ut att vara en bit bort. När vi landande på Arlanda i natt så visade termometern på –15 grader, inte riktigt det välkomnande man hade hoppats på.

Under veckan fick jag ihop följande träning och det syns väldigt tydligt att det är löpningen som fått fokus den här veckan.

Yoga	2h 15 minuter
Simning	1h
Cirelfys/core och liknande	4h
Vattengympa	1h
Löpning	16h 26min (129 km)

Nu är det vila och lättare träning som gäller kommande vecka för att komma fräsch i benen till Skövde 6-timmars till helgen.

>Bergspasset

>

Torsdag här nere i Monte Gordo innebär som ni alla vet, i alla fall ni som varit här tidigare, att det är dagen då man ger sig upp i bergen till den lilla bergsbyn Odeleide för att njuta av ett löppass på härliga slingrande bergsstigar.

Väl där finns det ett antal olika alternativ, det finns två slingor att välja mellan en på 10km och en på 14km. Självklart kan de som vill välja att springa båda slingorna. Det finns också stavgångsalternativ för de som vill det, de går då den kortare slingan. Sen finns det alternativet som jag och arton andra valde. Att skippa bussfärden hem och istället springa hem, en liten nätt tur på ytterligare 29 km.

 Genomgång av dagens pass och uppdelning i grupper.

Jag kände helt klart fortfarande av passet från i tisdags och kände mig rätt seg. Då jag sprang själva bergspasset på 14 km så var jag tung och trött i kroppen och hade nästan skrinlagt planerna på att springa hem. Peter och Fia som jag hade sällskap av på rundan skulle båda springa hem och de tog det som tur var också lugnt på bergsrundan. Tror nog att de hade kunnat springa på lite mer än de gjorde men båda hade det fantastiska ultratänket att det är inte tempot som är viktigt så tog det lite lugnt så att jag kunde hänga med. Även fast båda hävdade att de ändå tänkt ta det så lugnt, all kärlek till dom!!!

En för alla alla för en var det här gängets motto. Vi höll ihop hela vägen under bergspasset och senare även hela vägen tillbaka till Monto Gordo.

Det var rejält mycket vatten på sina håll, bara att ta av sig skorna och njuta av svalkan, det var riktigt skönt!

Vädret var fantastiskt, precis exakt det perfekta vädret för ett sånt här pass. Ömsom lite sol, ömsom lite moln och så ett antal vattendrag att passera där vi tog oss tiden att ta av oss skorna för att vada i det kalla vattnet, det var balsam för såväl fötter som själen!!

Det här charmiga nyförälskade paret låg och mös på vägen i solskenet. Rena rama natur exkursionen!

Efter det avklarade bergspasset så var det samling och inväntande på de som skulle med på hemfärden. Jag och Ulla hade lite diskussioner om huruvida vi skulle med eller ej på turen hem. Lyckligtvis så slutade det med att vi båda till sist hakade på. Det blev rätt tufft, det var oerhört kuperat hela tiden. Bara uppåt uppåt uppåt och så en liten nedförslöpa och så uppåt uppåt uppåt igen. Det var så min kropp uppfattade det hela i alla fall. Vi stannade för lunch efter ca nio kilometer. Jag tror vi tömde den restaurangens hela förråd på mackor och Cola, vilket samtliga beställde. Sen fanns det en och annan ultraräv som sköljde ner det hela med husets!! Själv kände jag att passet i sig var en lagom utmaning, att experimentera med och testa hur kroppen skulle funka med vin som bränsle kändes inte helt rätt just då.

Stärkta av lunchen så var det bara två mil kvar. En halvmara, peace of cake, en fis i rymden, en piss i havet, you name it (obs plats för ironi…)!!

Vi skulle stanna till vid behov i ytterligare en by ungefär en mil innan målet. Kroppen kändes faktiskt rätt bra, jag var trött men inte alls lika slut på energi som vid tisdagens långpass. Jag hade den här gången med mig Snickers (tips från Peter), Proviva och en del nötter. Jag försökte att fylla på hela tiden, redan upp på bergspasset så började jag att fylla på. Det är sånt här som jag måste lära mig, vad jag ska äta, vad tycker jag om, vad funkar för kroppen. Kan ju säga att den där mackan vi åt till lunch, vitt bröd med ost och smör inte riktigt var min grej. Det var helt enkelt inte gott och jag fick verkligen kämpa för att få i mig den.

Efter ytterligare en hel dag ute på vägarna så var det riktigt skönt att anlända till hotellet. Sista två kilometrarna var rätt tunga, då började kroppen att protestera rätt rejält, det gjorde ont på de mest underliga ställen. Jag joggade hela vägen fram till trappen och väl där var det skönt att sätta sig ner, stretcha lite och fylla på med ännu en Proviva.

Vi var som sagt nitton stycken som sprang hem och partygänget bestod av förutom mig själv, Ulla och Peter Lembke, Fia och till och från Rune. Vi höll ställningarna längst bak och såg till att ingen tappades bort på vägen, några måste ju axla även den rollen:-).