Lite bakom

Redan då jag vaknade vid ett par tillfällen i natt så hade jag en föraning. När jag gick upp i morse så var det definitivt solklart. Träningsvärken satt där benhårt sen har det bara ökat under dagen.

Jag undrar just hur det kommer att kännas imorgon då jag ska köra långpass, det brukar ju alltid vara värst dag två. Men lite träningsvärk kan man alltid stå ut med, den är så välkommen och jag gillar känslan av att man känner att man har genomfört ett riktigt bra pass i gymmet. Igår var det ju dessutom dubbelt upp.

Men det är inte den känslan som är den tydligaste hos mig nu ikväll. Nix, ikväll så är jag mest irriterad och lite småförbannad…

Varför? Jo, istället för att åka hem direkt efter jobbet och hinna både träna och softa lite så stod jag i nästan en timme på Centralbron med en trasig bil!!! Jag hade bilen inlämnad i onsdags för service och idag dog den… undrar just vad de gjorde med den! Den började föra lite oljud, sen tändes en massa lampor sen slocknade bilen och där stod jag. Faktiskt lite läbbigt att stå där mitt i rusningstrafiken, massor med bilar tutade och körde skitnära!! DE var irriterade, vad f-n trodde de, att jag tyckte att det var en bra parkering där eller!!!

Så här tog jag mig från Centralbron till verkstan, åkte lite bakom helt enkelt. Det enda som var bra med det var att jag kunde sitta vid ratten och facebooka helt riskfrit...

Så här tog jag mig från Centralbron till verkstan, åkte lite bakom helt enkelt. Det enda som var bra med det var att jag kunde sitta vid ratten och facebooka helt riskfrit...

Nu är jag i alla fall hemma, 1800 kronor fattigare. Bilen står vid verkstan och på måndag morgon 7.00 så är det jag som hänger på låset där! Jag hoppas verkligen att det inte är för illa med bilen. Jag gillar verkligen inte när tekniken fallerar!

Jaja, jag hann i alla fall köra lite träning här hemma, softande blev det sämre med.  Men både imorgon och på söndag ska jag springa långpass så det blir nog en bra helg det här trots allt!

Laddar för …

… morgondagens intervaller. Tur jag har vilodag idag så jag kan ladda ordentligt! 

MEN

Då jag har ingått någon form av ”avtal” med Runners World att jag ska träna något varje dag i hela januari så körde jag mitt pass med rörlighetsträning idag, helvila rimmar ju rätt illa med att träna varje dag liksom. Det var väldigt skönt att få stretcha och töja ut alla stela muskler, välbehövligt!

Nu när det är gjort så är det bara att gå och lägga sig och ladda inför tuffa intervaller imorgon. 16 stycken 800-ingar ska jag köra. Det ska bli superroligt, har dock lite fundering bara på vilket tempo jag ska gå ut med. Jag måste klura lite på det, det ska ju vara skittufft samtidigt som jag helst ska köra sista intervallen i samma tempo eller snäppet snabbare än den första. Jag kan ju inte gå ut lika hårt som då jag körde korta intervaller på Bosön i förra veckan men jag borde ju kunna hålla lite högre tempo än då jag körde mina 12 tusingar… Knepigt!  Men nu… nu går och lägger mig, och laddar alltså :-)!!

Ett träningspass varje dag

under hela januari. Så lyder Runners World nyårsutmaning som jag självklart inte kunde låta bli att hoppa på. Då mitt schema redan idag innehåller träning ungefär sex dagar i veckan så behöver jag inte lägga till så mycket. Min "lediga" dag tänkta jag fylla med ett välbehövligt rörlighets/stretchpass som jag kan göra hemma. På så vis borde jag lätt kunna genomföra den här utmaningen.

Idag är en sån där ledig dag så då var det lika bra att dra på sig träningskläderna och få det genomfört. Rörlighetspasset är ett rätt skönt pass. Så otroligt välbehövligt då jag är stel som ett kylskåp i ryggen, framför allt i bröstryggen.

Här nedan bjuder jag på ett klipp, en övning som ingår i ett av mina andra program där jag tror målet är att nå handen med foten. Jag var rätt säker på att jag nästan var där och tänkte att jag måste spela in för att se framstegen med egna ögon. Men det var visst inga framsteg, ja, ni ser ju själva… haha, får jobba lite till på den där 🙂

 

När det väl är genomfört så är det bara att se till att få packningen klar. Efter lunch imorgon drar vi nämligen till Säfsen för några dagars skidåkning. Det såg lite skralt ut med snön där tidigare men nu har det kommit lite mer så att det i alla fall ser ut som vinter där uppe. Vi är över 30 stycken från klubben IF Linnéa som åker upp, det ska bli grymt kul!! Rapport uppifrån kommer förstås.

huke er …. nu laddar hon om

Nu har jag njutit i dagarna två, verkligen gottat mig i min egen seger, ätit chips bara för att och ätit en massa bra återhämtande mat. Nu är det dags att vända blad och se framåt.


Bild lånad av Maria Wiberg för Jogg.se

Det är nu mindre än tolv dagar kvar till mitt nästa stora mål för våren, TEC 50 miles och jag ser fram mot det galet mycket!!! Nu är det tolv dagar av laddning, bra mat och mycket sömn. Jag har funderat på till och från hur jag ska göra med mitt planerade sista långpass som jag tänkt springa nu på onsdag. Kanske att det inte blir något riktigt långt pass utan att jag nöjer mig med runt 15 kilometer. Därefter är det definitivt nedtrappning. På söndag har det utlovats en provspringning av TEC-banan och det har utlovats fantastiskt väder med tvåsiffrig temperatur. Så då får det nog bli en utflykt till Täby för att kolla in banan och ladda lite extra inför loppet. Insupa banan och sällskapet.

Jösses jag känner mig taggad,
jag vill att det ska vara lördag den 9 april nu!!

Rädslor

Nu ska jag strax ge mig ut på en mycket kort tur, bara runt 25 minuter och lägga in några korta rusher. Allt för att skrämma lite liv i benen inför morgondagen.

,Bilden föreställer en person som är förvirradOch jag är skitskraj!!! Skraj för att jag ska komma ut och känna att benen är stumma och tunga och ge mig dåligt självförtroende inför morgondagen.

Jag känner också oro inför uppvärmningen imorgon, jag brukar i regel inte bry mig om att värma upp inför lopp, jag brukar ju ändå bli varm efter någon kilometer. Men ska sanningen fram så är den riktiga orsaken till avsaknad av uppvärmning rädsla, jag är livrädd för att det ska kännas tungt. Jag har värmt upp någon gång inför en Bellmansstafett och hade just den där sjukt tunga känslan i benen då och jag vill verkligen inte ha den!! Då är man ju dömd på förhand liksom.

Men imorgon måste jag ju värma upp, jag kan liksom inte räkna med att kunna persa utan ordentlig uppvärmning. Tänk om benen är tunga på uppvärmningen, faan!! Kanske är det så att det bara är nervositet som sitter i benen och tynger.

Hur gör ni och hur känner ni inför det här? Brukar era ben vara tunga på uppvärmningen? Känner ni över huvud taget igen det här?

Inga intervaller idag

Skulle ha sprungit roliga intervaller med Running Sweden idag men blev rådd att vila ikväll. Varför då?

Jo, jag var hos naprapaten och fick djupmassage på mina mycket onda och stela ben och han gick riktigt tufft på mina vader och det gjorde så sjuuuuukt ont!!! Jag frågade: “Det är väl inga problem att köra intervaller ikväll efter det här?”. Jag kanske inte skulle ha frågat för han avrådde, sa att benen nog skulle må allra bäst av att vila efter den omgång som han gav mig. Trist men eftersom jag nu gjorde det, frågade alltså, så lär jag väl lyssna på svaret också. Så, inga roliga intervaller för min del idag :-(. Så ikväll blev det till att nöta lite på soffan istället. På fredag ska jag tillbaka och då ska han ta hand om hela benen, en hel timme plåga bokad till då och så hoppas jag att benen är på topp på söndag!

Föresten så gjorde jag två stycken riktiga chins idag 🙂

>Inväntar träningsvärken …

>

… som Rubin utlovade skulle komma efter gårdagens pass. Jag hoppas den infinner sig snart, annars måste det ju betyda att jag inte tog i tillräckligt!! Jag körde till och med 20 minuter core och 90 minuter yoga nu ikväll för att ytterligare hjälpa den på traven. Infinner den sig inte innebär det att jag imorgon måste ta i galet mycket mer!!

>Pulsanalys – 90% av max – hur länge?

>

Jag tycker att jag har så oerhört tungt att hänga med på passen på TSM. Eller tungt föresten, det är nog en underdrift. Jag orkar ju inte ens hänga på hela passet utan är gång på gång tvungen att bryta.

JAG VET!!! Jag kan springa med en långsammare grupp, jag BORDE kanske springa med en långsammare grupp. Vad vet jag!! Jag bara känner att jag inte vill, jag vill verkligen KUNNA springa med 4-timmars gruppen. Idag var det 12 kilometer som stod på schemat och vi skulle springa den fina rundan ut på södra Djurgården. 4-timmars gruppen var idag indelat i tre grupper och jag sprang i den första av dessa. Jag pallade med att springa ungefär fem kilometer sen sackade jag lite till grupp 2 och sen till grupp 3 och efter knappa åtta kilometer så fanns det inte något mer att ta så då tappade jag gruppen helt. Jag sänkte farten rätt rejält och joggade tillbaka till Stadion där jag hämtade upp Marie för att jogga hem tillsammans.

Nu när jag kom hem så tog jag mig lite tid att analysera passet, kollade tempo och puls och undrar nu om jag helt enkelt pressar mig lite för hårt. Det kanske är så att det inte är jag som har taskigt pannben och inte kan bita ihop, det kanske helt enkelt är så att ansträngningsgraden är så pass hög att det skulle bli tungt även MED bra pannben.

Så här ser pulskurvan och tempokurvan ut för dagens pass.

image

image
Det man kan se är att redan vid tre kilometer så är pulsen hög, vid ett par tillfällen är den uppe på runt 167 bpm. Efter fem kilometer så är den uppe där igen och går inte ner. Jag ligger alltså fram till då jag släpper gruppen helt vid runt åtta kilometer på en puls runt 166 bpm. Min maxpuls ligger runt 184 vilket innebär att jag i tre kilometer låg på en puls runt 90% av max.

Passet i siffror
Distans: 20.21 km
Tid: 2h 20 min
Tempo: 6.57 min/km
Puls: medel 150, max 168

Jag skulle bli jätteglad om någon har åsikter och analyser!

Är DET överträning …

En hel helg och nu gått utan ett endast blogginlägg. Fast jag HAR tränat, både ett långpass och en TSM-träning har det blivit i helgen och lite P90X. Men mest av allt har jag funderat. Funderat massor och diskuterat massor med bästa Marie, kring träning.

Två kloka tjejer har på senare tid skrivit mycket bra inlägg kring överträning. Men vad innefattas i överträning? Är överträning BARA att man tränar för mycket tills kroppen inte längre pallar med och man får en negativ trend i sina prestationer och resultat eller kan det vara något annat. Kan man vara övertränad rent mentalt eller kallas det något annat då? Är överträning detsamma som när man tappar sundheten i sin träning, när hjulet snurrar lite för fort och man börjar slarva med sitt näringsintag, eller kallas det något annat då? Är överträning när man hittar på saker för att kunna träna istället för att delta i sociala event, eller kallas det något annat då? Är överträning detsamma som att man bara fokuserar på träningen, när man inte tränar så planerar man träning, tänker träning, läser träning, skriver kring träning, eller kallas det något annat då?

När går man från att ha ett intresse för träning till att ha ett brinnande engagemang till att det blir fel, när passerar man gränsen? När börjar man tappa sig själv, tappa sin identitet och bli BARA sin träning?

Var är då jag i allt det här?

Jag har i sju veckor nu kört P90X- träning och det har allvarligt inkräktat på mitt liv. Jo, det är och har varit jätteroligt, det är fantastiskt bra träning, enormt varierande och stärker kroppen både muskulärt och rörlighetsmässigt. Jag känner mig verkligen mycket starkare. MEN jag kan inte följa ett program, eller föresten det är ju precis det jag kan, jag är fantastiskt duktig på att följa program, följer det minutiöst.

Men när jag någon gång missar ett pass så får jag antingen grymt dåligt samvete eller så ser jag till att köra “ifatt” det en annan dag. Samtidigt som P90X-satsningen så har det varit mycket på jobbet med tajta tidsramar vilket har tillfört ytterligare en stressnivå. P90X innebär ungefär 90 minuters träning om dagen, VARJE dag! Det innebär att jag många gånger har tränat fram till tio och halv elva på kvällarna för att jag kommit hem sent från jobbet. För ställa in… nono!! Vilket i sin tur har inneburit att jag inte orkat laga mat, så det har i bästa fall blivit någon macka eller så. I säng, självklart sent vilket är svårt att undvika, vilket i sin tur innebär försovning och ännu senare nästa kväll. Ibland har jag kommit i fas men oftast inte. I helgen var jag på väg att ställa in en träff med en kompis, som jag träffar typ två-tre gånger om året då hon inte bor i Stockholm. Dessutom försöker jag hålla mig uppdaterat på andras bloggar och skriva ett och annat inlägg själv också.

Idag börjar träningen inför Stockholm Marathon. Jag får inte ihop det!! Det är inte roligt!! Jag har dragit i handbromsen!!

Idag står det styrka och core i P90X programmet – jag vilar 🙂

Jag älskar ju min träning och vill ha roligt!! Alltså, tänk om tänk rätt!!

Hur känns det?

Den klassiska sportfrågan som alla utövare får efter ett lopp. Jag har konstigt nog inte fått den så jag tänkte att jag ställer den till mig själv :).

mikrofon Var det bara ett stort leende genom hela loppet eller var jag på väg att ge upp, var jag less, gjorde det ont? Ja det finns många liknande frågor som jag tänkte svara på här.

Kylan då? Ja, kallt så det förslog var det allt och frussen som en lort var jag innan start, fast den var väldigt snabbt övergående, så fort vi började gneta upp för första branten så var frusenhet ett minne blott.

Backen då? Ja den var sjukt tung att ta sig uppför trots att jag ju använde mig av stavar. Hade absolut inte klarat av loppet utan dessa! Inte en chans! Första varven gick rätt bra, backen gick bra att streta sig uppför med hjälp av stavarna, jag hade en enorm hjälp av min P90X-träning. Jag har hunnit bygga upp bra med styrka i överkroppen som gjorde att jag verkligen kunde utnyttja stavarna. Sen hade jag hjälp av mitt guldfiskminne, på väg upp för backen, tanke: orkar inte ett varv till!! Så fort jag kom upp och hade joggat tre steg så hade jag glömt det jobbiga. Praktiskt!!

Ont då? Ja, högerfoten hade jag tyvärr ont i mer eller mindre under hela loppet, men jag börjar vänja mig vid det så det funkar. Sen ungefär i mitten av loppet så fick jag ont i höger armbåge, varje staktag smärtade, men eftersom man som ultralöpare är van vid smärta här och där så lät jag det bero och efter några varv så gav det ju med sig också. Sista två varven hade jag riktigt ont i höger hälsena och det smärtade än mer då jag gick hem direkt efter loppet. Men det var nog allt, smärtan kommer och går, det vet jag och det ingår liksom i paketet då man springer lite längre tuffare lopp och stör mig inte märkbart.

Less då? Nej, egentligen inte, ok de knäppa tankarna på väg upp, men det var inte så att jag kände att jag ville ge upp. Sista fem varven var tunga, då var jag lite less men då var det liksom nedräkning och tankar som att bryta slog mig aldrig!

Men nu då? Nu idag ett par dagar senare så har jag fortfarande grym träningsvärk i benen, rumpan, vaderna och utsidan av höftböjaren. Varje steg känns, jag har fortfarande känningar i höger hälsena men tror det kommer att lägga sig väldigt snart. Under höger fot har jag en markant smärta, under trampdynan liksom, fast även det tror jag lägger sig om någon dag.

Såå egentligen har jag kommit i stort sett helskinnat ur äventyret och tog redan idag upp träningen med P90X igen och imorgon tänkte jag springa igen.