8 veckor kvar

Alltid lika vackert att springa över Stockholms broar. Ikväll var det gott om luftballonger i luften!

Ikväll klockan 22.00 så är det precis 8 veckor kvar till dess jag står på startlinjen i den lilla byn Finestrate någon mil från Benidorm i Spanien. För ett år sedan då jag stod på samma startlinje så trodde jag att jag hade en aning om vad som låg framför mig men hur tufft det verkligen skulle bli kunde jag inte föreställa mig!

Jag kommer ihåg hur spänd jag var, både av nervositet och av för väntan. Starten gick och vi alla sprang iväg, det började med nerförsbacke, skönt. Sen efter ett par kilometrar så kom en liten uppförsbacke, och alla började gå vilket förvånade mig men samtidigt gjorde mig lite lugnare. Efter ytterligare någon kilometer så började den första riktiga stigningen. Jag hängde med hyfsat och höll min plats i… några hundra meter, sen var jag tvungen att vila, ställa mig åt sidan och låta folk passera. Fortsatta att ta mig uppåt och efter en stund var jag återigen tvungen att stanna och vila. Långt innan vi var uppe på första vid första backkrönet så var jag sist.

Då hade jag tränat för loppet i drygt fyra månader. Nu har tränat bra i ett år, gjort ytterligare en tuff bergsultra och nu under hösten har jag trappat upp träningen ytterligare med att lägga in två rejäla styrkepass per vecka.

Idag var det åter igen dubbla pass. Klockan sju i morse var jag i vanlig ordning på plats på gymmet för att köra ett styrkepass. Idag var det åter igen pers, den här gången i benböj, 40 kg på stången och det kände väldigt bra! Framsteg hela tiden! Efter jobbet så transportlöpte jag hem, riktigt skönt och en fantastisk septemberkväll! Jag tog det lugnt och lät kroppen helt och hållet bestämma tempo. Jag kände mig faktiskt väldigt återhämtad efter att tidigare i veckan ha känt mig sliten. Det syntes också på pulsen som var låg under hela passet.

Gymmet: Mycket knäböj, stående rodd med hantlar, axelpressar, core-övningar.
Löpband på gymmet: 250 höjmeter klättring.
Löpningen: 10,7 km, snitt 6.44 min/km, snittpuls 134

9 veckor kvar

Annons

9 veckor kvar

Banprofilen över loppet. Förra året var jag sist redan vid den första toppen, innan Sierra Cortina, hoppas få slippa det i år. Det är ny bansträckning mellan Puig Campana och Benimantell och från Sella in i mål.

Det känns som att det är väldigt kort tid kvar till höstens utmaning. Alldeles nyss var det ju 6 månader kvar och nu är tiden nere i 9 veckor. 9 veckor till start, 9 veckor till att förbättra mig 9 veckor av tuff träning och förhoppningsvis 9 veckor fria från skador och sjukdomar.

Desafio Lurbel Aintana är ett riktigt tufft lopp. För min del det tuffaste lopp som jag någonsin tänkt mig att starta i (kan omvärderas beroende på hur det går… 🙂 ) . Det finns dom som likställer svårighetsgraden med UTMB vilket säger en hel del. Oavsett, jag har varit där, jag har sett det, jag sprang över halva loppet och i maj var jag där och sprang andra delar av banan. Jag vet nu hur mitt monster ser ut. Men om jag tränar på rätt sätt och kommer att vara redo för loppet det vet jag först den 13 november då jag förhoppningsvis har gått i mål.

Ändringar i loppet – tuffare?

Jag var in på loppets hemsida idag och läste lite och de har ändrat lite på saker och ting. En del saker som att de kräver läkarintyg för att få delta känns inte som en stor grej. Inte heller att de har lagt om banan lite, det är ändrad bansträckning både i början av loppet och i slutet av det. Jag hoppas att jag kan få tag i en gpx-fil över den nya bansträckningen. Den stora ändringen som de har gjort och som jag inte riktigt vet hur jag ska känna inför och förhålla mig till är att de har ändrat på starttiden. Förra året så gick starten på lördag morgon 06.00 vilket är en rätt bra tid att starta, man får hela dagens ljus och behöver bara springa genom en natt oavsett hur långsam man är. I år har de ändrat starttiden till 22.00 på fredagskvällen vilket är en riktigt stor förändring! Inte nog med att man kanske har varit vaken en hel dag redan då man startar och att man startar i mörker. Det kommer också att innebära att man kommer att sluta loppet i mörker och bara får en dags dagsljus. Jag vet att jag är väldigt kvällstrött och det oroar mig. Att däremot starta på morgonen och vara igång på kvällen och fortsätta genom natten, det vet jag att jag är bra på. Jag är nästan aldrig sovtrött under ett lopp.

Jag har bara sprungit ett lopp med start på kvällen och det var ett 100-miles-lopp i Arvika för snart två år sedan. Det gick ju bra så det borde inte vara något problem men visst oroar det mig lite, det här är så mycket tuffare! Jag ska försöka att inte oroa mig för det utan se det som en extra utmaning. Nu är jag bättre tränad och då tuffar de till loppet, bara att anta utmaningen!

Det som är bra är att jag har bokat boende inne i Finestrat bara några hundra meter från start och mål, samma ställe som jag och Maria bodde på i maj. Det känns riktigt bra, jag kommer kunna vila nära inpå loppet och göra alla förberedelser nära inpå starten. Ändra på saker i sista stund om jag känner för det.

8 veckor kvar

Höstens utmaning

Här stod jag, sjukt nervös bland alla bergsgetter och funderade på vad tusan jag hade gett mig in på!

Den 12 november om exakt 2 månader och 5 dagar är de dags för mig att åter igen ge mig på loppet Desafio Lurbel Aintana. Ett lopp som när jag sprang det för snart 10 månader sedan blev som en chock! Det enda alp-lika som jag hade gjort innan dess och som var min referensram var Swiss Alpine. Det visade sig när jag kom till Desafio Lurbel att skillnaden var enorm! Swiss Alpine är på många sätt ett snällt lopp, hyfsat snälla höjdmeter och det går att springa utför på de flesta ställen, fast även det loppet har riktigt branta partier där till och med eliten går. Men då jag kom till Spanien och när jag var mitt inne i loppet så kom jag till insikt att det här var något helt annat. De branter som fanns där och den typen av terräng var så mycket hårdare och tuffare än något jag tidigare hade gett mig in på. Efter några kilometer var jag sist i loppet, jag krigade på men hade hela tiden repet huggandes i hälsenorna. Till sist efter en felspringning så åt det till sist upp mig och jag blev avplockad från loppet. Jag kände mig inte jätteledsen över det, då jag insåg att jag faktiskt hade tagit mig vatten över huvudet. Trots att jag fysiskt hade kunnat fortsätta och även fast jag inte hade sprungit fel så hade det tagit på tok för lång tid för mig och till sist så hade repet ändå tagit mig. Jag var helt enkelt för klen.

Någon vecka senare satte jag mig ner och diskuterade med coachen och gjorde också en lång lista över varför jag inte hade klarat loppet. Det var inte bara en orsak, det var ett antal anledningar som gjorde att jag inte klarade det. Så här såg min plan ut då och när jag nu sätter mig och tittar på den och ser vad jag faktiskt har tagit i tu med så måste jag säga att jag jobbar på bra enligt planen.

Det jag har tagit i tu med sedan dess är:

• Springer mycket mer i terrängen, skulle nog kunna säga att mer än 50% av min löpning sen i maj är förlagd i någon form av terräng, stigar och/eller motionsspår.
• Började att klättra väldigt mycket på löpband i januari men fick backa från det då jag började känna av skador. Det har jag dock börjat ta upp lite försiktigt igen.
• Var i maj i Spanien och sprang i bergen. Två veckor i exakt rätt miljö för loppet.
• Sprungit två lopp, framför allt Hornindalen runt som var riktigt tufft. Sprang även Swiss Alpine men där blev det en DNF, det var för nära inpå loppet i Norge
• Satt fart på styrketräningen. Tränar nu två gånger i veckan med PT.
• Köpt två par nya terrängskor, ett par Fellreiser och ett par Inov-8, båda fantastiska på sitt sätt.
• Tagit tag i kosten, fick hjälp av Ann-Sofie och har börjat planera min kost mycket bättre och lagar mycket mat hemma.
• Springer ofta i Hammarbybacken och har klart märkt att jag blivit starkare.
• Letar upp backar på alla mina pass och utmanar mig alltid.

Jag måste säga att jag känner mig väldigt nöjd med min fokusering! Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag skulle kunna göra annorlunda just nu. Sen om det räcker till i november, det återstår att se!