Socialt trevligt långpass

Ultravännen Peter drog ihop en långfredagsjogg idag som jag hängde med på. Det skulle få bli mitt sista långpass innan TEC och tanken var att springa någonstans mellan 14 och 17 kilometer. 

På morgonen när jag vaknade och låg och lyssnade till det som lät utanför fönstret så var jag inte så jättesugen på att gå upp och ta på mig löparkläderna. Det vräkte ner utanför utan uppehåll och temperaturen visade på runt noll grader. SMHI hade gått ut och varnat för snö och halka i Östra Svealand så det som lät utanför skulle senare övergå i snöfall. Det snöade konstant sen under hela passet, mycket hellre det än regn för min del! Självklart låg jag inte kvar utan gav mig iväg. Janne hämtade upp mig vid halv nio och vi drog iväg.

17 härliga ultrakompisar som träffades vid slussen för ett trevligt gemensamt långpass.

Vi utgick från Slussen klockan nio på morgonen, det var 17 tappra själar som möttes upp där. Förstår att det kom så pass många faktiskt, för vad kan man väl göra bättre en sån här lång fredag än att ge sig ut och springa! Vi sprang genom södermalm och ut över bron vid Dannvikstull för fortsatt färd mot Järlasjön som skulle rundas. Det kändes sådär idag, tyckte att benen var lite i tyngsta laget, vet inte om det beror på att en liten släng av förkylningen sitter kvar eller backpasset från igår. Oavsett vilket så kommer det att släppa helt till nästa lördag, det är jag helt säker på! Här finns det lite bilder som Mats tog under löprundan.

Många, tror det var nästan hälften av de som sprang idag ska springa TEC om en vecka så det blev en hel del prat och diskussioner kring det. Upplägg, tankar, planer och förväntningar. Något som jag kan diskutera hur mycket som helst utan att bli less 🙂

 

 

Annons

Keep on walking, keep on walking, keep on walkiiiing

Lördag, vädret är helt fantastiskt, verkligen ett riktigt långpassväder! Vad gör man då när man inte kan springa? Jo, enkelt!! Man packar förstås sin ryggsäck med kaffe och mackor och ger sig ut och letar upp en solig brygga vid någon sjö, där man kan sitta och bara njuta av den fantastiska dagen och filosofera.

Och det var precis det jag gjorde idag.

Men vägen till den där bryggan var allt annat än rak, det tog hela 19 km innan jag kom fram till den där bryggan. Jag tänkte att jag skulle lägga upp Garmin-kartan över rundan jag tog men min klocka vägrar att importera träningspasset så det blir inget av med det. Det var helt underbart att sitta där på bryggan och dricka kaffe och filosofera. Solen värmde verkligen och kaffet smakade ljuvligt! Satt inte där jättelänge innan jag kände att det var dags att ta sig hemåt. Inte heller hemvägen lyckades jag gå raka vägen, det blev ytterligare 21 km innan jag väl var hemma igen. Det var inte så att jag var ute och strosade utan jag gick med bra tempo och efter den här promenaden kan man inte annat än att filosofera över TEC. Kolla här får ni se:

Dagens pass: Sträcka 40.18 km, Effektiv promenadtid: 5:50:09, Total tid ute: 06:15:00, Snitttempo 8.43 min/km

Alltså, jag gick fyra mil på mindre än sex timmar… åtta mil på mindre än tolv timmar … jag tänker inte räkna på nästa för jag tror knappast att jag kan gå så fort under så många timmar men det är ganska intressant räkning, eller hur!!

Hett långpass

Tisdag och tisdag i Monte Gordo under en TSM-veckan innebär långpass. Långpass under ännu en strålande dag.

Temperaturen idag när vi sprang var nog närmare 30 än 25 och för många blev det ett riktigt tungt pass. Vi var nitton i vår grupp med oss ledare som startade från hotellet och planen var att springa minst 22km. Helst längre för många av deltagarna i vår grupp. Jag tog valet att springa med ryggsäck trots värmen då jag ville ha med mig Perpetuem och testa. Egentligen skulle jag ha behövt mycket mer av den varan än vad jag blandade ihop. Jag blandade nu en påse och hällde i fyra små flaskor, till bergspasset ska jag blanda ihop mycket mer, måste bara få till logistiken hur jag ska kunna fylla på.

Jag tycker det funkar superbra med den drycken, hade inga som helst problem med att få i mig de flaskorna och hade gärna haft med mig fler. Den funkar bra och håller mig kvar på en bra energinivå under hela passet. Jag kommer att prova att dricka den mycket mer framöver och också mixa den mer fast föda.

Vi sprang idag den “vanliga” rundan som vi kör på våra långpass här, runt Villa Real och Castro Marin. Den senare en jättesöt liten by med en liten fin kyrka i bland annat. Där tappade vi fyra stycken som ville stanna och fika och sedan fortsätta i egen lugn fart. Vi andra fortsatte att jogga på i vårt sköna sjuminuters-tempo. Det var väldigt varmt och det tog på krafterna på många. Vid vätskekontrollen som TSM ordnade så utökade vi också gruppen med ett gäng från 4.15-gruppen som hade gått ut lite för hårt.

Väl tillbaka till hotellet efter 21km så var det några som tyckte att det räckte men långt ifrån alla. Vi var hela åtta stycken som ville ha ihop några kilometer till och tog en extrasväng på dryga sex kilometer. Det var en hel del som satte distansrekord och det är alltid lika roligt att vara med om.

Åtta tappra tjejer som inte klev av utan fortsatte trots att hotellet och mat lockade.

Efter passet så var det en snabb lunch och sedan träff med Magnus som ville kika på min rygg. Jag fick behandling av honom, det gjorde grymt ont!! Men antar att det gjorde grymt gott för kroppen. Vill man va hel får man lida pin… eller vad det heter :-).

Han bara fortsatte att konstatera att mina muskler är väldigt stela och nästan krampar och det är troligtvis därför jag har så pass ont. Han visade också på ett par stretch-övningar som jag ska köra för att mjuka upp de mest stela delarna.

Nu ikväll hade vi också vår gemensamma TSM-middag som vi den här gången hade på en japansk restaurang där de hade buffé. Helt fantastiskt bra och billigt. Vi betalade 13.5 euro per person och kunde då äta obegränsade mängder med suchi, räkor, kycling, ja vi kunde faktiskt välja helt fritt från deras meny med för-varm och efterrätter. Jag lovar att ikväll lägger jag mig proppmätt!

Imorgon bitti har jag fått order om att starta dagen med ett yoga-pass. Så sju ska jag vara nere i yoga-salen imorgon bitti, så nu är det dags att krypa till sängs.

Vasaloppssöndag

En sådan här dag i mars kan man ju inte låta bli att tänka lite på Vasaloppet. Det gjorde jag, jag tittade till och med på Vasaloppet, i alla fall den första timmen.

Det var vasaloppsvaka hemma hos Kattis, förutom eliten så hade vi en del kompisar som också var där och körde. Flera av dem lyckades fantastiskt bra!! Kattis hade dukat upp ett fantastiskt frukostbord, jag sägar bara, släng er i väggen alla brunch-ställen, ni är way way behind!! Vad säg om; rökta laxfenor, ägg i kopp, hembakt fruktbröd, kokos-plättar med sirap, fruktsallad, äggröra, ost och andra pålägg, scones, korvar och massor mer. Där startade jag min dag, tyvärr hann jag bara stanna en timme då jag var tvungen att dra strax efter nio för att hinna till TSM-träningen.

Det var helt klart en frostig morgon vi vaknade till idag. Foto Micke Sjöblom.

Då jag varit krasslig i två veckor nu så valde jag att springa med en långsammare grupp, och då det var skralt med ledare i 4.45-gruppen så hoppade jag in där. Det blev en lugn och skön runda som gick i stort sett samma väg som den jag sprang igår. Då jag gav mig iväg till Stadion var det kyligt ute, minusgrader och träden var helt vita av frost. Det var dimmigt på morgonen men det lättade under passet och vi slutade passet i fantastiskt solsken.

Efter passet var min plan att springa ungefär en mil till för att få till ett långpass över 30km idag. Då jag var rätt svettig och kall efter passet så valde jag att åka hem mellan. Snabbt in, tog på mig helt torrt på överkroppen och sen gav jag mig ut på min extrarunda. Det kändes riktigt bra i ett par tre kilometer, sen blev det mer än lovligt jobbigt!! Man tappar lite då man är krasslig, helt klart. Men jag hoppas ha full fart i benen till Portugal igen. Har ju inte sprungit över 30 kilometer mer än en gång under hela vintern och det var i Karlstad så det kändes riktigt bra att få till det.

Idag blev det alltså hela 32 kilometer!

Det gick ju…

Igår kväll gick jag och la mig jättetidigt för att försöka att återhämta mig så mycket som möjligt inför dagens pass. Drygt tio timmars sömn blev det.

När jag vaknade i morse så kände jag mig fortfarande mörbultad och sliten. Det känns nästan som om jag har en inflammation i hela kroppen! Men jag ville bara inte ställa in passet så det var bara att ge sig iväg och göra det bästa av det. Jag tog en Ipren direkt på morgonen och en till innan själva passet, det hjälpte faktiskt. Inte mot en trött och sliten kropp men mot en ond kropp. Passet vi körde gick ut mot Djursholm, det var moddigt och väldigt backigt och oerhört vackert! Vädret var på topp, en strålande blå himmel, en sol som värmde och knappt någon vind.

En vätskepaus under rundan ute på Djursholm. Fantastiskt väder!!

Jag är väldigt nöjd med passet, det var supertungt och den ena backen avlöste den andra, en del rätt tuffa med massor med modd, det tog på krafterna må jag säga. Jag lade in lite brasklappar innan passet att jag kanske skulle vara tvungen att kliva av, men det behövde jag inte!!! Jag körde på, kämpade och slet och fullföljde hela passet.

Jag, Kjell, Ola och alla tappra deltagare har precis tagit oss upp för en av alla backar. Foto Micke Sjöblom http://zebrabild.com/

Efter lite stretch så tog jag på mig en torr tröja för att faktiskt fortsätta passet. Då jag inte sprang mina 33km igår så hade jag bestämt mig för att jogga hem från TSM-passet idag istället. Farten var oväsentlig det var kilometrarna som jag ville ha i benen. Så det blev ytterligare sex kilometer i mycket lugnt tempo genom ett soligt Stockholm.

Totalt i helgen så har det blivit dryga fem mil. Det känns väldigt bra!

Nu blir det tidigt i säng igen för imorgon ska jag hänga på låset till verkstaden klockan sju!!

Så himla trött

Långpasslördag med Running Swedens härliga ultragrupp stod på programmet idag. Tre timmars löpning i lugn fart.

Vaknade med en kropp som gjorde sig hörd från varenda cell i hela kroppen, jag har sådan sjuk träningsvärk!! Kan knappt lyfta händerna ovanför huvudet och kommer knappt ner och kan knyta skorna. Sjukt ont!!

Så med den kroppen körde jag igång långpasset idag. Drygt 25km blev det och 2.50 i tid. Hade med mig Susanne och Carina i min grupp, det var hur trevligt som helst. Båda ska köra Vasaloppet om två veckor så det blev mycket prat runt det. Hade inte någon speciellt hög puls men jobbigt var det ändå. Visst var det moddigt men ändå inte så moddigt som jag vet att det kan vara. Ok, bitvis så var det tungt men på de flesta ställen helt ok. Lite extra jobbigt blev det också i och med att jag hade packat ner fel skor. Istället för att packa ner mina rosa långdistansare så packade jag ner mina oranga snabbskor; snabbskor = små skor= ont i tårna efter tre timmar!

Delar av gruppen kör lite löpskolning vid Karlbergs slott innan vi splittade gruppen och körde långpasset.

Vi rundade även Råstasjön där det sprangs 5-timmars. Träffade på massor av ultrakompisar här så det var superkul. Här bland annat Lena Johansson som arrangerar det hela.

Efter passet så bastade jag typ hur länge som helst, hade ingen ork nästan att ta mig därifrån. Att springa ytterligare åtta kilometer för att få ihop de 33 som stod på mitt program var inte att tänka på! Väl hemma så käkade jag, sen knödde jag ihop mig på soffan och sov bort dryga timmen. Hade planerat att köra lite core-träning men förmår mig inte. Vill bara sova. Kan inte minnas när jag var så här trött senast!

Ikväll gott folk, blir det tidigt i säng för att orka ladda om till långpasset med TSM. 20 kilometer ska vi köra och ge oss ut till Djursholm och kolla läget. Efter passet planerar jag att springa hem för att få ihop ett lite längre långpass då. Om jag har fått tillbaka mina krafter vill säga.

Dags att utmana Kenyanen

Jag har nu utmanat alla möjliga varav Olga och Tabata är två av dem. Idag var det dags för mig att ta i tu med Kenyanen, det var dags att sätta ”honom” på plats.

Jag var riktigt orolig inför det här passet, jag har aldrig sprungit något liknande och hade ingen aning om hur jag skulle klara av att hantera en sån här tuffing! Att springa 25km i ett lagom tempo är en sak att göra det med stegrad fart passet igenom är en helt annan. Jag klurade lite och pratade även med Magnus om hur jag skulle lägga upp passet. I programmet står att jag ska starta med det tempo som jag har på ett 100km lopp och sedan öka med 10-15s för varje halvmil. Då jag aldrig har sprungit så långt som 100km så vet jag ju inte vilket mitt tempo är på den sträckan. Jag bestämde mig till sist för att 6.45 skulle vara ett bra tempo att starta på och sedan öka med 15s varje gång. Passet skulle med andra ord se ut så här:

• 1-5km 6.45 min/km
• 6-10km 6.30 min/km
• 11-15km 6.15 min/km
• 16-20km 6.00 min/km
• 21-25km snabbare. Här hade jag inte någon förhoppning om att kunna orka hålla så högt tempo så allt under 6.00 skulle vara ok.

Började med andra ord mycket lugnt, i början var det svårt att hålla det låga tempot, var ideligen tvungen att dra ner på tempot och kika på klockan för att inte springa för fort. Efter ett par tre kilometer började dock tempot att kännas rätt skönt och jag funderade på hur jag skulle kunna hålla ett högre tempo senare. Men jag slog bort de tankarna, det enda jag fokuserade på var att hålla pågående kilometer i rätt tempo. När jag närmade mig Hornstull så var det dags att öka tempot, det var inte några problem att öka tempot och sen hålla det där, det kändes snarare lite skönt att få öka lite. Fick helt klart ett bättre löpsteg. Än så länge var det inte speciellt jobbigt, det kändes kontrollerat, fast det ska det ju göra i de här farterna. Då jag kom ut på Strandvägen så fick jag en del motvind och för att hålla tempo fick jag trycka på lite lite till. Efter halva Strandvägen var det dags för nästa fartökning, öka till 6.15. Det kändes också väldigt bra trots motvinden. Hade inte några stora problem att hålla tempot fast jag var tvungen att vara fokuserad, så fort jag tappade fokus så sprang jag för sakta och ibland också för fort faktiskt! Strax innan det var dags för nästa fartökning, då jag skulle upp till sexminuterstempo så stannade jag till en kort stund och tog en nötcreme och lite vatten för att se till att ha energi. Sen fanns det inte några ursäkter mer, bara att kötta på. Som tur var var det lite medvind nu, det hjälpte nog till lite att hålla tempot. Nu började det bli rätt tufft och ändå hade jag nästan halva passet kvar, den tuffaste delen!!

Snabb lady in pink

Ungefär mitt på Strandvägen så var det så dags för den sista tempostegringen. Nu var det bannemig ingen lek längre, nu var det full fokus på uppgiften och det var dags att plocka fram pannbenet och lite jävlaranamma. Första kilomtern gick riktigt bra, klockade den på 5.37, kanske lite onödigt fort, det var ju trots allt fyra snabba kvar. Det märktes också och jag fick betala för det, då det var 2.5km kvar av den sista stegringen så kom väggen och den var brutal!! Jag pallade inte, fick stanna några sekunder för att hämta mig. Efter några sekunders återhämtning så var det bara att köra på igen. Nästa dip kom bara en kilomter senare. Fick stanna igen för en kort återhämtning. Jösses vad brutalt trött jag var, det gjorde ont i hela kroppen och jag kände mig som de där som inte är riktigt tränade och som plågar sig in den sista biten på ett marathon. Mitt löpsteg var helt borta och jag stapplade mig fram, sista kilomtern vet jag inte hur jag överlevde, det var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv!! Kroppen gjorde ont, det gjorde ont att andas, jag var rätt slut mentalt, det som fanns kvar var viljan att slutföra passet och den hjälpte mig den sista biten. När klockan markerade 25km så stannade jag, det fanns liksom inget kvar!! Efter någon minuts återhämtning så kravlade jag mig till sist hem de sista två kilometrarna.

Fy fan vilket bra pass!!! Jag är så nöjd och glad att jag fixade det så bra som jag gjorde.

Så här blev min Kenyan, snittpuls av max inom parantes:

• 1-5km 6.42 min/km (71% )
• 6-10km 6.27 min/km (79% )
• 11-15km 6.12 min/km (81% )
• 16-20km 5.56. min/km (84% )
• 21-25km 5.45 min/km (87% )

Dubbelt upp

Min plan idag var att då jag skulle springa TSM långpass tassa med lite fint utan större ansträngning. Då jag förra helgen sprang två långpass i rad och det kändes bra så kändes dagens pass som en liten baggis.

Vaknade på morgonen och världen var vit!! Det skulle bli årets första riktigt vinterpass, alltså med riktigt vinterväglag. Efter en stadig frukost så tog jag idag på mig mina Inov-8 dagen till ära då dessa är riktigt bra på just snö och lite is. De är lätta och har perfekta gummidobbar under som fäster förvånansvärt bra på lite halkigt underlag. Det visade sig dock vara bra underlag, nästan inte halt alls men rätt tung modd på sina ställen vilket gjorde att det blev tyngre än vanligt.

17 kilometer blev dagens pass med TSM, det var en fantastiskt vacker tur ut mot Bergshamra och Ulriksdals värdshus. Det var bitvis rätt moddigt, kanske inte så farligt jämfört med förra året och året innan dess men för i år var det definitivt rätt moddigt och det kändes att kroppen inte riktigt var van vid det. Det var rätt tungt idag för min del, benen var tunga och jag tyckte jag flåsade alldeles väldans!! Jag fick kämpa rätt hårt idag för att genomföra rundan, men det är väl så det ska vara efter två tunga veckor.

Precis på väg ut på ett skönt långpass

Väl hemma duschad, upptinad och ombytt så var det inte så lång tid kvar innan det var dags för att ge sig iväg till Kristina. Hon hade bjudit in mig, Cecilia och Janne till middag med mys och skratt… fast innan så skulle vi ut och springa förstås, för det är sånt ultravänner gör! Jag hade en liten tanke om att skippa men ångrade mig, man kan ju bara inte låta bli!! Så det blev ett pass till, den här gången kändes det mycket lättare, kroppen var piggare och benen inte riktigt lika tunga. Hur konstigt är inte det!!! Bara tre timmar efter att jag stapplade in på Stadion så var jag i joggingstassen igen och tyckte det var lätt!! Dryga 13km till blev det den här vita söndagen!

Efter joggingturen blev det en kort sväng in i bastun och sen en brakmiddag!! Fläskfilégryta, färsk tagliatelle och en supergod sallad med bland annat päron och fänkål i!! Helt fantastiskt gott! Kaffe och glass på det, då jag slutat att äta godis så valde jag förstås chokladglassen :-).

Jag är grym!

Det är inte ofta som jag berömmer mig själv, oftast är man aldrig riktigt nöjd, finns alltid något som man skulle ha kunnat gjort bättre, hållit i lite mer, bitit ihop, plågat sig bara lite till, inte gett upp så lätt. Men just nu så känner jag mig så otroligt grym!

Vad har jag gjort då?

Jo jag har sprungit ett långpass idag igen, och idag i ett högre tempo än i går och det kändes så jäkla bra!!! Jag var nervös inför gårdagens pass då jag kört rätt hårt i veckan men det gick ju hur bra som helst. Då tänkte jag att det var ju självklart att jag inte skulle orka idag. Efter den veckan och det längsta långpasset på länge igår. Men se det gick ju hur bra som helst!! Jag var urstark, nerför, på flacken och uppför. Hade inte några problem att hålla rätt tempo, snarare lite tvärtom ibland att jag fick bromsa mig.

Nu är vi nästan klara, ska bara runda Stadion. Foto Micke Sjöblom http://www.zebrabild.com

Så därav rubriken!! Känslan i kroppen är helt fantastisk! Nu ser jag fram mot en halvtuff vecka med en massa roliga pass. Sen slår jag av på takten igen för en återhämtningsvecka.

Bring it!!

Långpasslördag – längsta passet sen Berlin!

Idag var det åter igen dags för ett gemensamt pass med Running Swedens ultragäng. Kul att träffa alla och höra hur det går för dem med träningen och extra roligt att höra att de flesta följer programmet och att det går väldigt bra för dem. 

Vi var inte så många idag men vi var starka! Ett fantastiskt härligt gäng är det! Från vänster: Per, Markus, Britta, Elias, Torkel, Kajsa och Annelie

Tre timmar stod det på programmet idag och tre timmar skulle det bli. Rundan vi skulle köra innefattade i stort sett hela stan, vi sprang gemensamt över Kungsholmen till Rålis där vi stannade och Torkel höll lite löpskolning. Därefter delade vi upp oss i grupper och sprang vidare över Västerbron för att via Söder Mälarstrand ta oss till Gamla stan för vidare färd mot Strandvägen och ut på Djurgården. Från Djurgården kämpade vi sen i motvind i stort sett hela vägen bort mot Roslagstull och en bit till innan vi vände för att springa sista biten i Hagaparken. Per och Britta som sprang med mig var urstarka idag! Vi sladdade till sist in vid Planet Fitness efter 2h och 57 minuter, bra tajmat!

Dagens pass   Tid: 2.57,  Sträcka 26.5km,  Tempo  6.40 min/km, Snittpuls 146 (81% av max)

Jag var lite orolig för det här passet då jag inte har sprungit riktigt långt sedan jag sprang i Berlin i september. Längsta passet sen dess har varit på runt 16 km och jag har då tyckt att de passen har varit rätt tuffa. Men jag hade inte behövt vara orolig alls, träningen som jag har gjort under december och januari har verkligen stärkt mig så det rullade på hur bra som helst! Visst sjutton blev jag trött men jag hade aldrig någon känsla av att jag inte orkade, fantastiskt skönt!!

Nu är det bara att ladda batterierna för att imorgon springa långpass nummer två den här helgen. Det blir lite tuffare tempo imorgon men å andra sidan blir det lite kortare och förhoppningsvis så slipper vi de starka vindarna.