Träning(s) (from heaven) värk (from hell)

Det är nog så jag kan sammanfatta min träning den här helgen.

Värk från hell… ja det kan man lugnt säga. I lördagskväll var min högra arm nästan obrukbar av träningsvärk från passet i fredags! Alltså, jag kan inte ha mycket till muskler med tanke på den effekt som styrkan ger mig i form av den här träningsvärken. Jag kunde inte böja högerarmen alls och för att sova på lördagskvällen så krävdes det en Ipren! Idag är det som tur är mycket bättre och kroppen är definitivt redo för ett nytt styrkepass på tisdag morgon :).

Vilken fantastisk höst vi har!! Jag vet, det skulle kunna bero på väldigt dåliga saker men jag kan ändå inte låta bli att njuta av den. Det är perfekt löptemperatur och att solen skiner höjer verkligen njutningen av att vara ute.

Lördag

img_2580

Långpasset i lördags som skulle vara i tre timmar blev något längre då jag trodde att jag skulle kunna hålla ett något högra tempo, men det kunde jag inte. Det tog sin tid att ta sig runt den runda jag körde, men det gjorde verkligen inget! Jag följde en runda som jag har sprungit vid ett flertal tidigare tillfällen och den är bara så himla fin! Lagom kuperad, massor med fina grusvägar, någon kortare sträcka på cykelväg och asfaltsväg men det är lite svårt att undvika helt då man bor där man bor. Det blev en bra runda helt enkelt!

Passet: 29.31km, 7.15 tempo, 450 höjdmeter, 142 i snittpuls. 

Söndag

Hammarbybacken, den kära gamla knölen. Fick sällskap första timmen av Clara vilket jag uppskattade massor! Tiden går alltid lite snabbare när man har någon att prata bort en stund med, vi pratade så mycket i nedförslöpningen så jag fick håll, haha. Det är det inte så ofta jag får nu för tiden! Sista timmen körde jag dock själv men då var det liksom nedräkning så även den gick hyfsat snabbt. Det var oerhört varmt att trava upp och nerför backen idag och tungt och rätt jobbigt! Jag fick ändå ihop 10 backar den här gången, 1 mer en förra helgen på samma tid så något bra gjorde jag! Svårt att säga om jag blir bättre då jag alltid är ganska sliten då jag kör i backen men det måste bara ge någon form av effekt att trava där upp och springa ner. Jag måste helt enkelt tro på det!

Passet: 11,76km, 10.37 tempo, 760 höjdmeter, 142 i snittpuls

img_2571

 

Annonser

Träningen rullar på

Igår då jag sprang kände jag mig mer död än levande, idag var det helt andra ben som tog mig runt Söder.

Gårdagens pass på runt 30 kilometer var tungt och jobbigt och svettigt. Jag sprang en trevlig runda i Nackareservatet och då jag sprang på en servering vid ett bad vid 15 kilometer blev jag överlycklig!!! Efter en köttbullemacka och en dricka kunde jag stapplande ta mig fram till Älta 7 kilometer längre fram där jag fick nytt kallt och gott vatten. Vid Hellas så stod jag i skuggan och flämtade och visste inte riktigt hur jag skulle orka ta mig hem!! Kroppen hade ingen lust längre men efter en kortare promenad så lyckades jag samla ihop mig och sakta börja jogga hemåt.

Den här rundan bara kryllar av superfina löpspår! I helgen ska jag ut på den igen och hoppas att jag är lite piggare då.

Den här rundan bara kryllar av superfina löpspår! I helgen ska jag ut på den igen och hoppas att jag är lite piggare då.

De här fötterna var riktigt trötta under långpasset. Lite piggare idag :).

De här fötterna var riktigt trötta under långpasset. Lite piggare idag :).

På kvällen kändes det väldigt bra att bara stå stilla och titta på när några hundra andra löpare svettade sig fram runt Årstaviken i loppet Stockholms kvartsmarathon! Marie sprang superbra och var bara några ynka sekunder från pers!!

Idag bestämde jag mig för att springa runt Södermalm. Målet var att springa så pass långsamt så att jag skulle orka springa i minst tio kilometer innan paus. Jag höll igen tempot och joggade på, efter ett par kilometer var jag trött i alla fall men slet vidare,  efter några till släppte det och det kändes bättre. Då jag passerade tio kilometer ville jag fortsätta, kämpade vidare fram till Skansbron, den lilla knixen upp på bron dödade mina ben. De tål inte backar ännu!! Tolv kilometer blev det utan stopp och jag är supernöjd!!! Speciellt med tanke på det tunga passet jag hade igår.

Hypokondriker… nä inte jag eller :)

Eller kanske lite, i alla fall så kan jag tänka mig att min naprapat som jag besökte i fredags tycker det. 

Hos naprapaten

Jag: – ”Jag tror jag har problem med menisken i mitt högra knä!

Naprapaten gjorde en massa tuffa tester där jag skulle reagera med smärta om jag hade problem vilket jag inte gjorde.

N: -”Nej Carina, du har inte problem med mensiken i ditt högra knä!

J: – ”Ok, vad bra…. men jag tror att jag har en stressfraktur på gång i mitt smalben, det gjorde jätteont förra söndagen!”

N testade och klämde och undersökte och det han hittade var en grymt stel muskel.

N: -”Nej Carina, du har inte en stressfraktur på gång i ditt smalben!

J: -”Ok, vad bra… men jag tror att jag har en hälseneinflammation på gång i min högra häl!

N undersöker och kollar, hittar ingen svullnad eller annat som indikerar på en dålig hälsena.

N: -”Nej Carina, det ser inte ut som att du har en hälseneinflammation, den är inte svullen utan ser fin ut.

Jag fick lite nålar i mitt högra smalben, på den väldigt stela muskeln där. Det onda jag har i min högerfot härrör troligen från att den stela  muskeln fäster där. Jag verkar vara frisk, troligen har jag bara en massa inkörningsproblem, det gnisslar lite och gnäller lite efter en lång ofrivillig vila. Jag kommer att gå till naprapaten ungefär varannan vecka och kolla av allt. Jag orkar verkligen inte med en skada just nu, det är inte läge liksom (som om det någonsin skulle vara det).

Idag firade jag alla bra besked som jag fick i fredags med ett riktigt skönt långpass med Janne, Cecilia och Kristina. En runda som jag verkligen kan rekommendera!!! Det går på mindre, väl upptrampade skogsstigar varvat med riktigt fina vintervägar. Idag var det ju dessutom så perfekt så man knappt tror det är sant!! Strålande sol och bara några få minusgrader. Jag njöt under alla de fyra timmarna som tremilsrundan tog! Ok, på slutet var jag sjukt trött och det var med nöd och näppe som jag tog mig hem. Men njöt… det gjorde jag! 🙂

Full koncentration på de mindre stigarna

Full koncentration på de mindre stigarna

Mina härliga vänner som tycker det är helt ok att springa i mitt långsamma tempo!

Mina härliga vänner som tycker det är helt ok att springa i mitt långsamma tempo!

Känslan av första långpasset på länge…

Det går inte att beskriva känslan av att äntligen få ge sig ut på ett långpass med vänner! Men jag gör ändå ett försök!

Att få springa runt på små krokiga vägar, de flesta rätt isiga, runt i områden med en massa härliga hus omgivna av skog och vatten. Att få vara ute i helt okända marker med hjälp av en karta. Att innan turen ha en ungefärlig tanke om var vi ska springa och sedan ge sig ut och se var man hamnar. Att inse att man sprungit lite fel, skratta åt det och vända tillbaka. Att få jogga med vänner och babbla sig genom landskapet. Att inse att här tar vägen slut och ge sig ut i skogen på slingriga blöta, vintriga, isiga stigar och gissa riktningen och hoppas att man kommer fram ungefär där man tänkt sig. Att inse att mörkret kommer att fånga in oss och sedan springa efter varandra i pannlampans sken, tysta och bara höra stegen. Ibland springa bredvid varandra för att säga något men att sedan gå tillbaka i den på förhand uppgjorda formationen med Kristina först och Janne sist och jag själv i mitten då jag varken tänkt på pannlampa eller reflexväst… kalla det orutin :)! Att se kilometer efter kilometer läggas bakom oss och metrarna ticka på. Att inse att jag för första gången sedan september kommer att passera 20km-strecket.

Ja, det här är i alla fall löpning när jag tycker den är som allra bäst!
20130106-202350.jpg

20 ljuva kilometrar

Dagen började nere vid flatenbadet där jag hjälpte Annelie och Mats med deras välgörenhetslopp som de arrangerat runt flatensjön. 

Jag hjälpte till med efteranmälan och utdelning av nummerlappar. Kul för då fick jag ju möjlighet att träffa ALLA deltagarna! Foto Ingmarie Nilsson

Riktigt roligt att vara med på ett så litet och udda lopp. Trots att det var litet så var det mycket välarrangerat med uppvärmning, medaljer och möjlighet att kolla sin måltid. Det var ingen ”riktig” tidtagning men väl en stor tydlig klocka som deltagarna kunde kolla sin tid mot. 69 deltagare blev det och Stockholms Stadsmission var målet för insamlingen. Roligt var också att jag träffade en massa goa vänner, Annie, Peter, Mats D, Ingmarie, Kalle och så förstås Annelie och Mats, bonus bonus bonus!!

Därefter började min lyckliga stund den här dagen, jag gav mig ut på ett långpass utan några som helst tankar på hur det skulle gå. Skulle jag kunna springa 1km, 5km eller kanske över en mil!! Japp som ni säkert redan har listat ut så blev det hela två mil och det kändes så fantastiskt bra!!  Jag tog den backiga Årstasidan, sprang bort och rundade Vinterviken, ett varv runt trekantssjön och så den backiga Årstaviken på väg tillbaka igen. Det känns som om min kropp gillar när det är lite varierande underlag och varierande kupering, den svarar så snällt och backarna bara försvinner bakom mig. Grym känsla jag hade idag!! Det var bara sista kilometern som kändes lite tung och då kändes det också att jag inte sprungit riktigt långa pass på länge! Jag hoppas nu på en DS/DF (did start/did finish) i Berlin, jag tror det kan gå!! Inte så himla snabbt, men vem bryr som om tider om man kan springa ett helt marathon!! Inte jag i alla fall, och det är faktiskt sant!!! 🙂

Ganska kuperat var det idag! Och himla roligt!

Plättlätt långpass

Dagen efter gårdagens pers så var jag rätt säker på att mina ben skulle vara tunga och att det skulle kännas väldigt jobbigt att springa. Men icke!

Så var det det där med lyckade bilder igen, haha.

Så var det det där med lyckade bilder igen, haha. Knäppte viss mitt i ett fniss…

Marie kom hit vid ett för att vi skulle hinna med ett långpass innan handbollsfinalen som skulle starta klockan fyra. Min första tanke var att jag skulle vilja ha ett riktigt långt pass fast jag bestämde mig för att kroppen helt och hållet skulle få styra det där. Vi joggade iväg och det kändes allt annat än tungt! Benen var lätta och pigga och pulsen riktigt låg. Jag hade klockan inställd så att jag varken såg puls eller tempo, just för att låta dagsformen avgöra såna saker. Det var fantastiskt härligt väder!! Ja, förutom att det kom en rätt rejäl regnskur mitt i passet, men det gjorde inte så mycket, man blir ju inte mer än blöt liksom! Vi pladdrade på och kilometrarna bara flög iväg.

Det kändes aningen tungt vid 14 så jag tänkte då att jag skulle springa närmsta vägen hem, men efter broöppningen som var strax efter så hittade jag flytet igen så jag tog en lite längre runda. Det var tur för då träffade jag på Staffan med hans supersöta dotter och fick en liten pratstund, sånt man gör på långpass du vet, socialiserar :-).

Till sist fick jag ihop 20 softa kilometrar och det var bara sista kilometern som var lite tung, stigningen från 10-50 känns oavsett om man är pigg eller ej.

Sträcka: 20km Tempo: 6.21 Puls: 139 i snitt (75% av max)

Dagens pass i bild :-)

Dagens pass i bild, med förklaringar varför pulsen dippar då och då…  🙂

Kroppen totalstrejkade idag

Idag kom så äntligen den efterlängtade värmen och det med besked. Sista gemensamma långpasset i TSM’s regi innan jubileumsmaran.

Idag skulle min grupp springa 26 kilometer inklusive 3 kilometer fartökning i maratonfart det vill säga runt 6 minuters tempo. Jag kände mig rätt lugn inför dagens pass. Jag vet andra gånger då jag varit orolig för min form och känt att jag kanske inte skulle orka hela passet. Men varje gång så har min kropp överraskat mig med att ha mycket mer ork och kraft än jag trott.

Idag var jag inte ens orolig, jag insåg ju i och för sig att det skulle bli tufft. Både på grund av värmen och det att jag sprang fort i fredags. Men att jag inte skulle fixa det hade jag inte en tanke på.

Vi var en liten grupp idag, bara runt 14 deltagare. Idag skulle jubileumsbanan springas och som sagt tre kilometer fartökning. Joggade iväg och jag kände mig rätt andfådd redan från start och det blev bara värre. Vid fyra kilometer hade jag håll och en puls i paritet med vad jag hade under loppet i fredags. Benen var tunga efter de två senaste passen men det skulle jag kunna leva med, men pulsen och den tunga andningen kunde jag inte bortse från. Efter ytterligare två kilometer så kunde jag helt enkelt inte bita ihop längre. Vet inte om det var värmen som var den största boven men min kropp totalhavererade. Blev tvungen att avbryta passet. Det känns inte alls bra att vara tvungen att bryta då man är med och leder passet, som tur är så är vi flera ledare i varje grupp.

20120701-182843.jpg

Jag satte mig på en bänk och hämtade krafter och började sen gå tillbaka. Efter ett tag började jag jogga lite lugnt, varvade sen långsam jogg med gång och tog mig sakta och säkert tillbaka. Mådde inte alls bra, lätt illamående och snurrig och väldigt klent med ork.

Ge mig -17 grader och snöstorm och jag springer med ett leende!!!! För fint väder verkar ju inte funka! 🙂

Långpanna på trötta ben

Det fanns ett mål med dagen, ja, egentligen två, först en rejäl sovmorgon sen ett rejält långpass. Dagens ord var med andra ord ”rejält”.

Sovmorgonen blev inte riktigt så lång som jag hade tänkt men jag vaknade ändå utvilad och redo för ett riktigt långpass. Målet var att få ihop runt tre mil, tempo och sträckning mindre viktigt. Janne ville hänga med på långpasset så jag gjorde det enkelt för mig; klura ut en sträcka som du vill springa bad jag honom! Min tanke från början var nog att springa Södermalm runt och så förlänga med ett varv på Djurgården, en sträcka som man kan och känner till och som inte kräver någon speciell eftertanke. Janne tänkte annat, han hittade en runda som ingen av oss hade sprungit. Han hittade en runda på Funbeat som vi tankade ner i klockorna. Rundan gick bort mot Älta och Fisksätra,  Saltsjöbaden och via Hellas hemåt igen.

Jag verkligen gillar att springa på små slingriga grusvägar!

Det visade sig vara en superfin tur som sträckte sig via grusvägar, små slingriga mysiga asfaltsvägar, skogsstigar och lite lite terräng. Det var större asfaltsväg med mycket trafik på mellan 20 och 26 men den sträckningen skulle man, om man vill slippa det, kunna välja springa Sörmlandsleden istället. Det var ett antal riktigt branta och långa backar också under sträckningen men dom gick vi i, fanns inte något krut i mina ben till att springa i dom.

Rutten bjöd på en hel del vackra vyer.

Det var banne mig inga pigga ben som tog mig runt sträckan idag och tempot blev därefter men det var som sagt var inte av någon betydelse. Tanken med passet var att vara ute under längre stund och det var vi. Sen att vi hittade en fantastisk slinga som jag garanterat kommer att springa igen var verkligen en bonus!

Skärmdump över vår trevliga rutt som vi sprang idag.

Totalt så blev det idag tre mil i sakta mak. Med tanke på gårdagens lite snabbare distans så är jag mycket nöjd med dagens pass. Mestadels när vi sprang så sprang vi i runt 6.30 tempo men då vi gick i massor med backar och i terrängen så slutade snittempot på en bit över 7.

Veckan som kommer bjuder föresten på tävling. På fredag ska jag prova att springa fort igen, Trosa stadslopp är det som ska kutas. Jag och Marie kommer också att kolla läget lite på hur det går för våra vänner som går Fotrally. De startar på torsdag kväll vid nio och kommer att gå för fullt då vi springer.

Långpass med fartökning is da shit ;)

Haha, lätt att vara kaxig nu när man har facit i hand och vet att det ju faktiskt gick riktigt bra.

Backarna var inte alls så tuffa som jag mindes dem och när vi började fartökningen så kändes det som minst jobbigt! Det var ett fantastiskt skönt tempo att ligga i! Det var egentligen bara sista kilometern då det är lite uppför som jag kände var lite tuff men aldrig så att jag skulle behöva släppa, nänä, inte alls så! Det blev totalt 24km och snittet blev 6.18, lugnt och skönt :).

Nu är sista långpasset innan maran avklarat och nu är det bara att se till att benen är fulla med spring om två veckor. Inte för att jag satsar nämnvärt på det här loppet men att ta mig under 4.30, ja det vill jag nog absolut!

Nu har också förberedelserna inför loppet börjat. Idag har jag inhandlat skorna och ett par shorts som jag kommer att springa i om det är varmt. Ett par fladdershort, jag har tänkt köpa det länge men inte förrän nu har det blivit av. Jag har till och med provat maraton-outfiten idag och så här kommer det att bli om det blir varmt vill säga!

 

Superkompensation??

Långpass med TSM idag och då många ledare sprang Kungsholmen runt igår så delades passet upp i två rundor så att man kunde halva om man behövde. Halvvägs var tillbaka till Östermalms IP.

Jag chansade idag och körde med men ”vanliga” grupp 4.15  men lämnade in en brasklapp att jag kanske inte skulle kunna fullfölja. Har ju ingen aning om hur kroppen fungerar och hur pass den har återhämtat sig ännu. Det är ju inte så att jag har utmanat mig själv ännu, det har varit för tidigt.

Vi sprang iväg och jag tog på mig att hålla farten. Det visades sig vara lite svårt idag, för det första så krånglade GPS:en då vi sprang mycket i stan och den visade på tempon som vi visste inte alls stämde. Jag försökte då att köra på känsla istället då GPS:en ballade ur. Tydligen så hade jag mer spring i benen än vad jag någonsin kunde ana! Det gick superlätt och jag fick jobba med att hålla igen istället för att jobba med att hålla upp tempot som jag brukar få göra. Jag sprang tyvärr för fort idag, ber om ursäkt för det gruppen! Inte galet mycket för fort men dock för fort, jag snittade 6.14 på mina 15km som jag var med och sprang. Det kändes så himla lätt, undrar om det är någon form av superkompensation sedan TEC?? Eller så hade jag bara helt enkelt en jäkligt bra dag eller någon kombination av detta. Tyvärr så fick jag känningar i vänsterfoten mot slutet så jag valde att avbryta men orkesmässigt, konditionsmässigt och muskulärt så kändes det som att jag lätt hade kunnat springa 15km till!!

Det blev en stadsrunda idag. Lite tjorvigt bitvis när det var mycket folk.

Det var så jäkla roligt att springa!!! Lycka!!