I fädernes spår

För tredje året i rad nu så har jag varit med klubben och tassat i anrika spår i skogarna i Dalarna. För varje år har vi också ökat antalet lag. Och som ni alla vet så: ” the more the merrier”. Så den här augustiresan i år var fantastisk! 

Tre lag var vi med andra ord som styrde vår kosa mot Mora och det fantastiskt fina vandrarhemmet som Ken hade hyrt. Då vi var så många så hyrde vi hela stället och kunde ha en riktig härlig kräftskiva efter målgången i Mora.

Laget IF Linnea Benkramp: Övre raden, Anders, Philippa, Mia, jag, Maria, Johan. Nedra raden: Annelie, Katrin och Björn. Johanna saknas på bilden.

Stafetten är så himla rolig på alla sätt. All logistik och planering och bilkörning hit och dit. Tio sträckor och de två första i varje lag måste gå upp supertidigt för att ta en buss 5.45 på morgonen till sina startsträckor i Sälen. Därefter är det laget som sköter om hämtning och lämning av löpare. Då vi var tre lag i år så hade vi hela åtta bilar som rullade under loppet för att sköta om det hela. Det är lite trixande för att få ihop allt. Under tiden medan övriga i laget är ute och springer så har man koll på nätet och via mobiler hur det går, får sträcktider och växlingstider och jämför med de planerade tiderna. Hurrar då man ligger några minuter före och blir fundersamma om växlingarna inte sker enligt plan. Hur kul som helst!

Det fantastiskt fina vandrarhemmet som vi bodde i hela gänget

Då jag skulle springa sistasträckan även i år så innebar det också att jag fick sovmorgon. Slapp ställa väckarklockan, kunde gå upp och ta det rätt soft, äta frukost i lugn och ro och hålla koll på mina lagkamratar och de övriga lagen. Vi var fyra som sen åkte iväg runt tolv för att placera ut oss på våra växlingsställen. Regnet som hade fallit hela natten och hela förmiddagen verkade inte ha någon som helst tanke på att upphöra, så det var bara att gilla läget. Det skulle bli blött och lerigt, dock inte kallt vilket var skönt. Det var runt 15 grader så det var helt acceptabelt.

Då jag sprang samma sträcka förra året så hade jag den i minnet och det jag mindes var backar!!! Jag hade kollat på någon banskiss innan och tyckte att den såg snäll ut, mycket flacka partier och mycket nerför bara någon enstaka uppförsbacke. Men då jag sprang den förra året så fick jag en smärre chock, det var uppförsbackar HELA TIDEN!! Ja, så kom jag ihåg den och det var den bilden jag hade i mitt huvud då jag i år skulle springa. Då jag redan under veckan börjat känna av en annalkande förkylning så bestämde jag mig för att inte ta ut mig helt, inte spränga några gränser utan köra loppet kontrollerat. Jag bestämde mig också för att inte trycka på i alla dessa j-a backar som skulle komma utan korta steget och trippa upp. Maria kom in för växling och jag sprang iväg. Första biten gick i rätt tung-sprunget tjockt gräs, följt av småkuperade backar med sand. Sådärja, då var pulsen igång :). Sen kom det raksträckor och någon liten kulle uppför, långa sköna nedförslutor. Jag väntade och visste att de skulle komma, backarna där jag skulle softa, kanske gå. Sprang på, genom den ena lervällingen efter den andra, någon liten uppförsbacke, fler raksträckor och sköna nedförsbackar… Var var mina tunga uppförsbackar!? Faktum var att jag inte hittade dom!

Banprofil över min sträcka

Genom campingen var det lite tungsprunget men vad gjorde väl det med bara någon kilometer kvar. Här började det också att bli lite mer publik vilket alltid är roligt. Att sen få springa in i Mora, på avstängda gator, snirkla sig fram runt rondellerna och höra alla hejarop var fantastiskt roligt. Men härligast av allt var förstås då jag kom in på målrakan och hela laget står där för att springa med mig i mål. Även de som sprang de tidigaste sträckorna hade tagit sig dit och tillsammans hojtade vi och sprang över mållinjen. Det är en så otrolig häftig känsla och en fantastisk känsla av gemenskap och lagkänsla, det bästa av allt!!

Att jag sen lyckas springa in, med en lägre snittpuls än förra året och med en förkylning i kroppen, på 5 minuter snabbare tid än förra året gjorde ju verkligen inte saken mindre rolig!

Bastu, öl och kräftskiva med hela gängen sen under kvällen toppade den här helgen! Nästa år är vi självklart tillbaka! Det här är helt klart en tradition att hålla fast vid.

It’s so hot hot hot!!!

Första långpasset med TAM, Team Amsterdam Marathon, stod för dörren idag. TAM är en samling sköna människor från klubben som tillsammans tränar för att springa halvmarathon eller marathon i Amsterdam i oktober.

Dagens TAM gäng uppställda för den obligatoriska fotograferingen.

Gemensamma pass varje lördag med efterföljande fika/picnic och nu till sommaren självkart även bad. Speciellt en så obeskrivligt varm dag som det var idag.

Vi joggade till träningen, runt fem kilometer och redan det var jobbigt. Väl på plats så delade vi in oss i tre grupper, en snabb, en lite mindre snabb och så jag. Fast jag hade tur idag, Kalle var lite sliten och valde att springa med mig och vi körde Södermalm runt. Det var supertrevligt att springa och prata en massa, det var ett tag sen! Men det var slitigt idag, jag orkade inte alls, på Södermälarstrand så dog jag, fanns ingenting kvar i kroppen och jag fick lov att promenera lite för att hämta krafter. Trodde inte jag var så känslig för värme med ack vad jag bedrog mig…

Passet (stängde av klockan då jag gick):
Sträcka: 15km  Tid: 01:31:31   Tempo: 6:06 min/km  Puls: 148/171

Efter passet så fikade vi nere vid Tantolunden och några passade på att ta sig ett bad också. Jag hoppade det den här gången, sicken badkruka :).

Imorgon börjar träningen inför Lidingöloppet, jag ska inte själv springa loppet men kommer att vara med som ledare.

Klassiker på Årstabron…

… innebär när man springer för IF Linnéa att springa tusingar. Det vill säga intervaller på tusen meter. Årstabron är en återkommande plats för dessa, den är rätt exakt 1000 meter och så är det lite lutning på den, åt båda hållen. Fast åt ena är det lättare, dvs lite mer nerförsbacke och det brukar synas på intervallerna.

Var supersen från jobbet och var inte framme vid Zinken förrän klockan hade passerat halv sju med några minuter. Stressade ut och iväg och precis då så öppnades sig himlen och det brakade loss ordentligt. Åska och ösregn!! Men så perfekt, det serveras väder till intervallerna!!

Uppvärmningen gick även den här gången lite fort, tror nästan vi snittade 5.20 de första tio minuterarna men det känns så himla lätt så det gör absolut ingenting!!

Efter lite löpskolning och några ruscher så var det dags för intervallerna. Jag hade pratat lite med Marie innan och hade efter den diskussionen bestämt mig för att softa lite på passet. runt 5.30 skulle jag ligga. Då frågade Anders som höll i träningen idag, “vilket tempo ska du hålla Carina?”. Runt 5.20 sa jag… var fick jag det ifrån, jag skulle ju köra 5.30. “Ok, bra sa Anders, ni som vill hålla 5.20 springer med Carina”. Jaha ok då!!

Första intervallen startade och jag började springa och kollade på klockan, något var märkligt. Det gick så himla fort, en bit under 5-tempo och hur mycket jag än sänkte så ville inte tempot sjunka. Till sist så hade jag ändå sänkt så pass att intervallen gick i 5.11. Fick ju knappt upp pulsen på den här första. Sen bara fortsatte det, lite tyngre på nummer två och fyra då det var både mer uppförs och motvind och det syns tydligt på pulskurvan här nedan.

Tempo på intervallerna var (min/km):
5.11  5.15  5.07  5.13  5.00

Det syns tydligt på kurvan att ansträngningen var högst på tvåan och fyran trots att de var de två långsammaste. Lite motlut och lite motvind får helt klart pulsen att stiga

Nu är det elva dagar kvar tills jag ska springa Stockholms Marathon på strax under 4.15. Jag hoppas verkligen att det är marathonformen som har infunnit sig och gör att jag känner mig så jäkla stark!! Hoppas bara att jag kan bibehålla den i ytterligare elva dagar.

Någon som har några tips på hur man lyckas med det? Att bibehålla formen alltså!

Intervaller med klubben

Jag hade inte alls lust med att träna den här dagen. Jag kände mig rätt trött, både i kroppen och i huvudet, jag har sprungit och rest rätt mycket de senaste veckorna och min längtan den här dagen var mer av en ligga-i-soffan-och-slappa-längtan. 

Jag messade med Marie flera gången under dagen kring kvällens träning. Marie skulle äntligen få till ett träningspass med IF Linnéa och ville gärna att jag skulle följa med. Jag bestämde mig till sist för att i alla fall ta mig dit, sen gå på känsla under träningen.

Nu så här i efterhand så är jag glad att Marie lyckades övertala mig för det blev ett riktigt roligt pass och så träffade jag ju en massa trevliga klubbkompisar och det blir man ju alltid glad över.

Efter en uppvärmning i racerfart, 5.39,  så sprang vi in på Zinken för att köra passet. 3 * 5 * 200meter skulle köras med kort vila mellan repetitionerna. Jag kände mig redigt trött efter de första två seten men inspirerad av Annelie som bara körde på och skulle försöka köra ytterligare fem repetitioner så fortsatte även jag. Den näst sista repetitionen var en av de snabbaste tror jag, haha, det stod lite folk där och tittade och jag försökte att ”springa snyggt” vilket tydligen var ett vinnande koncept då det även gick snabbt. Fåfänga är minsann inte så dumt!!

Jag lyckades till slut hålla ett tempo mellan 4 och 4.30 på intervallerna vilket jag ändå tycker är helt ok med tanke på hur mycket jag sprungit senaste tiden. Jag är också glad att jag lyssnade på kloka Marie och tog mig ner till träningen, det skulle jag inte ha velat ha ogjort!!

Ikväll ska jag sysselsätta mig med att packa igen för på fredag flyger jag med Kristina och Jan-Erik ner till Basel. Det går ett 24-timmars lopp därnere som de ska springa. Mitt jobb är att se till att de springer klokt, äter och dricker som de ska och hålla ordning på allt det praktiska. Det ska bli fantastiskt roligt och jag ser mycket fram mot det!!

Men det är inte förrän om två dagar, innan dess ska det springas fort imorgon kväll:).

Sköna mil i Bergamo

Nu är jag hemkommen från Bergamo och uppkopplad igen. Tänk att man ska behöva sakna datorn när man är borta en vecka, men så är det. Fast det fantastiska träningslägret gav rätt mycket plåster på såren, det måsta jag medge. Vi har haft det så himla bra!!! Roligt att åka till en stad och stanna där, en stad som man nästan bara ser som en genomfartsstad till Milano. Jag är glad att vi åkte dit för det var en vacker stad med underbara omgivningar att springa i.

Jag fick ihop en ansenlig mängd med mil under de fem dagar vi var där inklusive två rediga långpass. Ett pass gick upp i bergen och var fantastiskt vackert och det andra gick utefter en flodfåra söderut. Den senare turen var som tur var flackare då vi var rätt trötta och slitna den sista dagen då vi gav oss iväg.

Förutom att springa så har vi förstås umgåtts, skrattat och ätit massor med mat. Det ingår liksom. Här kommer en liten bildkavalkad från vår resa som får återge en del av det vi upplevde.

På väg mot ett första pass i Bergamo. Från vänster, Susanne, Fredrik, Anders, Micke K, Marie, Micke D och Kattis

Vy över den gamla delen av Bergamo som ligger uppe på en höjd

Miljöbild från berget i Bergamo

På väg på det första långpasset som tar oss upp över bergen utanför Bergamo

En härlig slingrig väg, det var många såna småvägar och stigar när vi kom upp en bit.

Och de underbara vägarna bara fortsatte...

Micke D satte trenden och vi hakade på. Armhävningar i pauserna...

En sväng till Milano hann vi med. Ett gäng åkte för att kolla på fotboll och övriga åkte för att kolla in staden lite.

Jag, Micke och Marie gav oss på måndagen iväg på ett andra långpass som även det blev 35 km. Jättefint även det fast mycket flackare. Skönt för trötta slitna kroppar.

Tuff IF Linnéa träning

Torsdags kvällar betyder liksom tisdags kvällar träning med IF Linnéa och så var det även igår. Förutom en träning med alla sköna vänner i IF Linnéa så var gårdagskvällen dessutom kryddat med gästtränare Rubin McRae. Självklart var jag där igår då jag missade tisdagsträningen!

Torsdagen var en tung kväll, efter att ha upplevt uppvärmningen som någonstans mellan en intervall och en snabbdistans (kolla pulskurvan nedan) så blev sen de efterföljande intervallerna stört omöjliga att hänga med på. Jag var med på löpskolningen, en halv intervall sen så joggade jag hem. Hög puls under hela passet och riktigt riktigt tunga ben. Har haft bättre dagar!!

image

Passet i siffror
Sträcka: 7 km
Tid: 43 minuter
Tempo: 6.14 min/km
Puls: 155 snitt max 169

Ikväll njöt jag mig igenom ett 90 minuters yogapass. Det var en riktigt behaglig upplevelse och jag kände mig stark och smidig. Imorgon är planen att ge mig ut på ett halvlångt långpass, runt Södermalm får det nog bli.

Klass 2 varning

Japp, så var prognosen inför kvällens fartlek med IF Linnéa. Kollade ut genom fönstret under dagen och såg att ovädret tilltog. När jag gick från jobbet så frågade en kollega -“Men idag ska du väl ändå inte springa!”.

-“Öhhh, jo, det ska jag, jag ska träna med klubben idag, vi ska köra fartlek”, varvid jag fick huvudskakningar till svar. Men dom börjar vänja sig :).

P1020292
Från årets sista långpass förra året. Är det det här vi är på
väg mot? Ännu en iskall vinter med massor med snö? Ok, bring it!!

När jag kom ut så slogs jag av hur pass halkigt det var, jag halkade iväg och då jag närmade mig WorldClass så hade jag vid flertalet tillfällen svurit över att jag inte hade med mig 212:orna eller mina dubbade skor för det var verkligen halt! Väl framme hade jag bestämt mig för att köra kvällens pass på löpband istället. Det var för halt och jag ville inte riskera att halka och dra på mig en skada. Väl uppe på gymmet så räckte det med en blick bort mot löpbanden och de som stod där och tittade på tv samtidigt som de sprang. Perfekt, bekvämt, enkelt, torrt och alldeles alldeles URTRÅKIGT!! Jag böt om och gav mig iväg ut, jag ville ut, ut och jobba mot elementet, ut och känna vädret, känna vinden och snön och blasket, träffa vännerna och springa med dom.

Väl ute så började jag sakta att sicksacka mig mellan de värsta pölarna på väg ner mot Zinken, försökte att undvika att bli alldeles dyngsur. Efter ett tag så insåg jag att det var lönlöst, och vilken befrielse det är, precis den där stunden när man bestämmer sig för att jag skiter i det, jag får bli dyngsur. Att i stället för att hoppa över och försöka undvika hindren istället bara forcera igenom dem, det blir nästan som en sport i sig. Jag har full förståelse för barn som vill hoppa i pölarna, hoppa i pölarna samtidigt som man tittar sig omkring och ser folk huka sig under sina paraplyer och försiktigt försiktigt ta sig framåt utan att bli dränkta.

Efter passet som var hårt och tufft och en bra bit utanför min komfortzon, precis som jag vill ha det, så var det en dyngsur men lycklig löpare som tog sig tillbaka till WorldClass för en välförtjänad bastu.

Fler som var ute och slogs mot elementen idag?

Långa intervaller

Jag hade så många tankar och anledningar idag att INTE springa med klubben. Jag hade stressigt på jobbet, blev sen, det blåste halv storm, det började regna rätt rejält, jag hade glömt både vantar och mössa och rena trosor hemma, jag hade glömt hänglås för att låsa in min väska på WorldClass och när jag väl kom ner till Zinken för att springa så var jag försenad och alla hade hunnit iväg.

image imageDet som ser ut som ett jack i den annars så fina kurvan är en
trapp som skulle forceras varje varv. Tappade lite fart där varje varv.

Hur lätt hade det inte varit att bara skita i det där passet och ta bussen hem för en välförtjänt lång natts sömn istället. Men det blev inte så och det är jag glad för för det blev ett roligt pass och det var jätteroligt att träffa alla.

Träffade på en tjej som också var lite sen nere på Zinken när jag var på väg därifrån och slog följe med henne bort till trekanten där det skulle springas långa intervaller. Jag skrev ju tidigare om att målet för den här hösten är att kämpa, att inte ge upp, vad är väl ett bättre betyg på det än att springa långa intervaller i spöregn. Cecilia tog täten för en grupp som skulle hålla 5.30 tempo och innan jag han tänka efter så tog jag rygg på dem, det gick dock lite väl fort så jag backade tillbaka till Mias grupp som höll ett något långsammare tempo.

För att fatta mig kort, det var skitjobbigt, jag var på väg att ge upp efter två intervaller och tänkte softjogga runt (tankar från den gamla tiden). Men då Mia sa att, “Det är nu när det är som jobbigast som man blir starkare och börjar bygga” så var det ju bara att schejpa upp sig och kuta på. “Man orkar mer än man tror” är ju något man hört till leda men banne mig så sant! Väl hemma sen körde jag en timmes P90X-pass också. Det gäller att ligga i!

Kvällens pass i hällregn med sköna IF Linnéa gänget:

2,86 km 6.16 min/km Uppvärmning
1,74 km 5.38 min/km Varv 1
1,74 km 5.41 min/km Varv 2
1,74 km 5.45 min/km Varv3
1,74 km 5.48 min/km Varv 4
1,54 km 6.50 min/km Nedvarvning
11.33km 6.00 min/km Totalt

>Backe to Backe

>

Så, då var backpass numro två avklarat nu i regi med IF Linnéa och med Fredrika som vägvisare.

Jag förstår inte alls hur min kropp fungerar för ikväll gick det konstigt nog lättare än i morse. Visst fanken var det tungt att gneta sig upp för den slingrande backen i Tanto, men jag orkade jogga hela vägen upp alla fyra gånger, kan inte komma ihåg när det hände senast att jag orkade det. Väl uppe så drog jag även på rejält nerför, det kändes riktigt skönt att få länga steget och dra på upp mot 5.00 tempo. Jag vilade en kort stund både högst upp och längst ner innan jag drog iväg på nästa vända, helt ok att göra så om du fråga mig. Speciellt som det inte var fråga om någon vilojogg på nervägen.

Summa summarum så blev det fyra backintervaller på ca 900 meter ungefär i 7.00 tempo upp och mellan 5 och 5.30 tempo nerför. Jag känner mig riktigt nöjd med passet!! Det ska bli spännande att se hur backpassen senare i veckan kommer att kännas.

ETAPPNR. DISTANS TID SNITTEMPO SNITTPULS
Uppvärmning 1,91 km 00:13:24 7:02 min/km 113 bpm
Uppför 0,72 km 00:05:06 7:07 min/km 141 bpm
Nerför 0,96 km 00:04:55 5:06 min/km 146 bpm
Uppför 0,90 km 00:06:28 7:12 min/km 154 bpm
Nerför 0,92 km 00:05:03 5:29 min/km 148 bpm
Uppför 0,89 km 00:06:19 7:05 min/km 156 bpm
Nedför 0,93 km 00:04:43 5:05 min/km 149 bpm
Uppför 0,90 km 00:06:26 7:08 min/km 154 bpm
Nedvarvning 0,65 km 00:04:41 7:12 min/km 134 bpm
TOTALT 8,78 km 57:24:96 6:32 min/km 140(168)

>Roliga saker på gång!!

>

Den 21 augusti ska vi återigen ge oss upp till Dalarna och följa fädernes spår, vi ska springa Vasastafetten. Vi var ett gäng från IF Linnéa som sprang denna fantastiskt roliga stafett förra året, närmare bestämt tio stycken då det är just tio sträckor som ska avverkas.

P1010780 Förra årets glada gäng efter målgången i Mora!!

Idag var det ett första möte för att planera lite inför loppet. I år ska vi till och med ha med två lag. Vilket innebär en löparfest en helg för inte mindre än minst tjugo personer. Ikväll så släppte Ken bomben, bomben om vem som skulle springa vilken sträcka. Vi diskuterade igenom vad som skulle behöva planeras till den helgen, vi måste ha tre bilar per lag, tider ska estimeras och kräftor ska inhandlas. För traditionen från förra året med en följande kräftskiva kan vi självklart inte bortse från.

Förra året så hankade jag mig fram i en 4.4 km nedförsbacke. I år ska jag få springa halvmilen längre plus äran att få ta laget i mål, jag kommer att få springa med stafettpinnen genom målportalen i Mora, snacka om coolt! Jag hoppas att jag i år kan prestera på topp! Det ska bli galet kul i alla fall!