Det har varit en lång period nu sen loppet, i alla fall så har det känts som en evighet och jag har bar gått och väntat på än det ena än på det andra. Det har hänt så mycket samtidigt som det har hänt så lite. Jag tror jag tar och berättar vad som hände ända från det jag gick satt i den där bilen insvept i guld.
När jag väl kom tillbaka till mitt hotellrum på lördagskvällen/natten så hade jag fruktansvärt ont! Den smärtan går inte att förklara och jag har nog aldrig haft så ont innan. Jag gick och lade mig direkt men vaknade gång på gång under natten på grund av att smärtan blev så illa.
Dagen efter hade jag stora svårigheter att gå och mitt högra ben var svullet och kraftigt missfärgat. På måndagen ringde jag till min sjukvårdsförsäkring för att få en tid hos en läkare men dom ansåg att läget var akut och att jag måste vända mig till akutvården. Anledningen till det är att dom vill säkerställa att det inte är en propp.
Tog mig ut till flygplatsen för att flyga hem på måndagen men då vi stod vid gaten för att borda så fick vi information om att flyget var inställt och inte skulle gå förrän på tisdagen. Inte vad jag önskade mig mest i den situationen.
På hotellet som vi blev skjutsade till så hade jag så jäkla ont, fick tips om att ta på mig kompressionsstrumpor för att avlasta benet lite. Försökte få på mig dem men det var fruktansvärt smärtsamt så det var helt omöjligt. Valde istället att linda benet lätt för att få lite stöd.
Väl hemma så ringde jag igen på onsdagen till min sjukvårdsförsäkring, det hade ju då gått fyra dagar sen loppet och jag tyckte verkligen inte att det var ett akut läge längre, med det höll de inte med om. Utan de rekommenderade mig att ringa till 1177 vilket jag gjorde.
Förklarade där mitt läge och fick till svar att jag skulle ”ta två Alvedon och en Ipren tre gånger om dagen i en vecka för det jag hade var benhinneinflammation”. Det sa hon över telefon, bra diagnos!! Sen sa hon att jag skulle kontakta en sjukgymnast för att få ett rehabprogram.
Jag ringde till Access Rehab och fick komma nästan på direkten men just då hade jag sån himla smärta så han kunde nästan inte undersöka mig. Han skickade mig vidare till en annan kille på Access Rehab som skulle kunna undersöka benet med ultraljud. Kom dit redan på torsdagen och vad han kunde se så hade jag muskelbristning, bristningar på bindväven och så såg han något misstänkt vid vristen men kunde med ultraljud inte se vad det var. Han rekommenderade mig att ta mig till akuten för att försöka få en slätröntgen.
Jag tog mig till Nacka närakut på eftermiddagen och fick träffa en läkare och även göra slätröntgen där direkt. Dom kunde inte se något på röntgen. Jag fick ett par kryckor och rekommendation att försöka få till en MR.
Ringde då åter igen till min sjukvårdsförsäkring och berättade vad jag hade gjort och fick då en tid hos en ortoped redan på fredagen. Han undersökte mig och tyckte att det såg rätt illa ut. Han misstänkte stressfraktur både på underbenet och i foten plus att han misstänkte att senan var skadad. Fick en remiss till MR och fick en tid nästan två veckor senare. Väl där så sa röntgensköterskan att hon såg något på röntgen men kunde inte säga exakt vad det var men att det ”lös”…
Ytterligare en och en halv vecka senare så fick jag en återbesökstid hos ortopeden. Alltså nu i fredags. Sen en dryg vecka tillbaka så har jag inte ont längre och jag tänkte nog att det inte skulle vara något fel utan att jag bara var kraftigt överansträngd. Efter att ha fått hjälp att tyda diagnosen från flera personer så har jag kommit fram till att min skada består i; Ödem i båda skenbenen, ödem i höger vrist och i stortåleden. ett ”bone bruise” i vristen, vilket är ett blåmärke, alternativt stressfraktur samt benhinneinflammation i höger ben.
Har aldrig rört mig så lite som de här sista fyra veckorna, börjar känna mig väldigt otålig och vill inget annat än att få en rehabplan så jag kan komma tillbaka igen. Nu i veckan kommer jag att kontakta en sjukgymnast som jag har fått rekommenderad för att komma igång med den träning som är bra för mig och som jag kan utföra. Min ursprungliga plan för år 2017 blir nog inte riktigt som jag tänkt mig. Nu kommer det bli att jobba sig hel istället.
Nu så där en vecka senare så är jag väldigt taggad och revanschsugen. Jag ska tillbaka och jag har nu ett år på mig för att hitta formen och bli starkare, mer teknisk och mycket mycket modigare! Det här är några av de punkter som jag nu ser att jag kan träna på.
Carina Borén 