Pausen är över – livet går vidare

Det har vart tyst här ett tag nu men nu är det dags att sätta igång det här maskineriet igen. Anledningen till att det varit tyst är att min pappa hastigt gick bort den 24 september. Det kom som en chock då han inte var sjuk, bara gammal och lite skröplig. Jag är glad att jag och mina systrar var på plats då han somnade in och att det ändå trots allt var ett fint ögonblick. Men som alla förstår så går livet vidare för oss som är kvar.

På träningsfronten har det däremot inte alls varit lika lugnt och tyst. Träningen flyter på väldigt bra och jag har precis haft två tuffa veckor bakom mig med totalt närmare 20 mil. Nu har jag ett par tuffa veckor kvar innan den riktiga nedtrappningen och formtoppningen börjar.

Jag ljuger om jag säger att jag inte är nervös och undrar över vad tusan jag har gett mig in på. Jag vet ju sen förra året hur himla tufft det var men känner samtidigt att jag har en helt annan styrka i kroppen i år. Jag hoppas så innerligt att det räcker till. När jag åker till Spanien i november så ska jag åka dit med insikten att jag har gjort precis allt som står i min makt att klara loppet. Sen hoppas jag på att det blir bra förhållanden under själva loppet. Jag behöver all hjälp jag kan få även från högra makter.

Nu när det är fem veckor kvar så har jag börjat planera packning för att se vad jag ska ha med mig och tänka igenom dropboxar och sånt. Jag tycker om att planera, det känns bra att vara igång med förberedelserna!!