Höstens utmaning

Här stod jag, sjukt nervös bland alla bergsgetter och funderade på vad tusan jag hade gett mig in på!

Den 12 november om exakt 2 månader och 5 dagar är de dags för mig att åter igen ge mig på loppet Desafio Lurbel Aintana. Ett lopp som när jag sprang det för snart 10 månader sedan blev som en chock! Det enda alp-lika som jag hade gjort innan dess och som var min referensram var Swiss Alpine. Det visade sig när jag kom till Desafio Lurbel att skillnaden var enorm! Swiss Alpine är på många sätt ett snällt lopp, hyfsat snälla höjdmeter och det går att springa utför på de flesta ställen, fast även det loppet har riktigt branta partier där till och med eliten går. Men då jag kom till Spanien och när jag var mitt inne i loppet så kom jag till insikt att det här var något helt annat. De branter som fanns där och den typen av terräng var så mycket hårdare och tuffare än något jag tidigare hade gett mig in på. Efter några kilometer var jag sist i loppet, jag krigade på men hade hela tiden repet huggandes i hälsenorna. Till sist efter en felspringning så åt det till sist upp mig och jag blev avplockad från loppet. Jag kände mig inte jätteledsen över det, då jag insåg att jag faktiskt hade tagit mig vatten över huvudet. Trots att jag fysiskt hade kunnat fortsätta och även fast jag inte hade sprungit fel så hade det tagit på tok för lång tid för mig och till sist så hade repet ändå tagit mig. Jag var helt enkelt för klen.

Någon vecka senare satte jag mig ner och diskuterade med coachen och gjorde också en lång lista över varför jag inte hade klarat loppet. Det var inte bara en orsak, det var ett antal anledningar som gjorde att jag inte klarade det. Så här såg min plan ut då och när jag nu sätter mig och tittar på den och ser vad jag faktiskt har tagit i tu med så måste jag säga att jag jobbar på bra enligt planen.

Det jag har tagit i tu med sedan dess är:

• Springer mycket mer i terrängen, skulle nog kunna säga att mer än 50% av min löpning sen i maj är förlagd i någon form av terräng, stigar och/eller motionsspår.
• Började att klättra väldigt mycket på löpband i januari men fick backa från det då jag började känna av skador. Det har jag dock börjat ta upp lite försiktigt igen.
• Var i maj i Spanien och sprang i bergen. Två veckor i exakt rätt miljö för loppet.
• Sprungit två lopp, framför allt Hornindalen runt som var riktigt tufft. Sprang även Swiss Alpine men där blev det en DNF, det var för nära inpå loppet i Norge
• Satt fart på styrketräningen. Tränar nu två gånger i veckan med PT.
• Köpt två par nya terrängskor, ett par Fellreiser och ett par Inov-8, båda fantastiska på sitt sätt.
• Tagit tag i kosten, fick hjälp av Ann-Sofie och har börjat planera min kost mycket bättre och lagar mycket mat hemma.
• Springer ofta i Hammarbybacken och har klart märkt att jag blivit starkare.
• Letar upp backar på alla mina pass och utmanar mig alltid.

Jag måste säga att jag känner mig väldigt nöjd med min fokusering! Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag skulle kunna göra annorlunda just nu. Sen om det räcker till i november, det återstår att se!

Annons