Hemma i backen igen

Efter några fantastiska dagar på Island där jag inte har tränat ett dyft men befunnit mig i så galet vackra miljöer så det har uppvägt avsaknaden av träning. Jag ska se om jag kan få till ett inlägg om Island under helgen. Kom hem i onsdags morse efter tre timmar på planet där jag försökte att sova men inte lyckades något vidare med det. Åkte som en zombie direkt till jobbet på morgonen. Funkade rätt ok att jobba men då jag kom hem och skulle köra mitt backpass så insåg jag att det var en riktigt dålig idé. Istället gav jag mig ut på en mycket kort distansrunda. Fyra lätta kilometrar bara för att väcka upp kroppen efter en vecka utan träning.

Idag däremot så körde jag backpasset som jag inte körde igår och det gick så jäkla bra! Det var nog det bästa backpasset jag har kört någonsin. Vet inte om det berodde på att jag var rätt utvilad i kroppen eller att det är den styrka som jag har kört i augusti som faktiskt börjar göra skillnad även i löpningen. Förmodligen är det någon kombination.

Bestämde mig redan innan passet att jag skulle köra samtliga nedlöpningar i den lättaste backen, den grusväg som finns längst till vänster i backen nerifrån sett. Tror den ”nedfarten” även är kallad för barnbacken. Anledningen till att jag valde att springa nedför den är att jag måste träna på att få upp lite kadens nerför backen. De övriga backarna är lite för branta för den träningen än så länge. Däremot så valde jag hela tiden olika backar uppför. Började med backen längst till höger och jobbade mig mot vänster, hela tiden en ny backe uppför. Passet idag kändes så bra, det var inte alls lika tungt uppför som det brukar vara, hade inget behov alls av att vila någonstans uppför utan kunde gå på med ett bra tempo hela vägen. Som jämförelse så tog jag mig uppför den backen som är längst till höger i 20min/km tempo istället för som tidigare över 30min/km. En klar förbättring!

Bra: kände mig oerhört stark

Dåligt: stukade foten 25 minuter in i passet. Fortsatte ändå men det gör rätt ont nu efteråt.