Vi gjorde det – vi paddlade över Ålands hav!!


Jag hade svårt att sova på kvällen. Jag var väldigt rädd och samtidigt förväntansfull och nyfiken. Vad skulle möta oss där på det öppna havet?

Vi bodde på Täppkobbarna på kvällen. Tanken var att vi skulle paddlat till Ängeskär men vädret blev så dåligt och vågorna så höga att jag inte ville fortsätta på kvällen. Vi gick och lade oss redan halv åtta. Det blåste mycket ute och jag hade svårt att sova, jag var rädd inför morgondagen och låg och ältade alla möjliga olika scenarior om hur det ”skulle kunna” gå. Till sist blev jag så trött på mig själv och sa till mig att jag inte kunde göra ett dugg åt morgondagen, blåste det fortfarande lika mycket så skulle vi inte ge oss iväg helt enkelt.

Vi gick upp redan tre svensk tid fredag morgon för att påbörja vår dryga tre mils långa paddling över havet. Bogserlinan låg i Kristinas kajak. Vi båda var utrustade med lysande gula jackor, kepsar, och så flytvästen med både nödraket och påslagen laddad mobiltelefon i fickan på bröstet. Blåsten från kvällen innan hade avtagit helt och havet var lugnt. Vi gav oss iväg mot vår första anhalt, Yttre borgen, vilken var sista ön innan Märket. Min rädsla släppte nästan direkt då vi satte oss i kajakerna och kvar var bara ett pirr och en glädje över att vi faktiskt var på väg över. Att vi slapp ta Eckeröfärjan!

Paus på Yttre borgen, första anhalten över havet. En karg rätt platt  men vacker ö.

Paus på Yttre borgen, första anhalten över havet. En karg rätt platt men vacker ö.

Det tog oss nästan två timmar att ta oss de dryga nio kilometrarna. Vi gick iland en kort stund för att fota, checka in oss på Facebook och pinka. Därefter var det bara att sätta fören mot horisonten och börja paddla. Vi tog kompassriktning, 290 grader där vi visste att vi hade Märket och sen var det bara att börja paddla.

Märket som ligger mitt i Ålands hav och där gränsen mellan Sverige och Finland zickzackar sig genom ön. Gränsdragningen gjordes först rak men då de kom på att fyren låg på svensk mark så drogs gränsen om och fick den märkliga form den har idag.

Då vi närmade oss Märket började det blåsa upp lite mer men då vi hade vinden i ryggen så kändes det ändå helt ok. Att först paddla mot en tom horisont för att sedan se byggnader och  bli allt mer tydlig och till sist nå hela vägen fram var mäktigt! Då vi närmade oss Märket så såg vi att någon rörde sig där, det var folk på ön! Det visade sig vara tre män och två kvinnor från föreningen ”Fyrarnas vänner”. En ideell förening som på sin fritid tar hand om och restaurerar fyrar. Där var också ett gäng radioamatörer från Belgien som varit där en vecka och nu var på väg därifrån.

På väg in mot Märkets fyr. Tyvärr såg vi inte några av de sälar som ska finnas här men vi hörde dem från några klippor en bit bort från ön.

På väg in mot Märkets fyr. Tyvärr såg vi inte några av de sälar som ska finnas här men vi hörde dem från några klippor en bit bort från ön.

Vi blev väl mottagna och inbjudna in i värmen och blev också bjudna på kaffe efter vår lunch. Vi var kvar där ett par timmar för att vänta in det lugnare väder som prognosen förutspått.

Att sen ge sig ut och styra fören mot Understen och den längsta passagen över havet var än mer magiskt. Havet låg lugnt och vi såg absolut inget annat än en suddig horisont som gick ihop med den gråmulna himlen. Det fanns absolut ingen rädsla längre, bara känslan av magi och min litenhet av att befinna mig mitt i det här oändliga.

Efter några kilometer började vi kunna ana fyrarna, tre till antalet, på Understen och ju närmare vi kom desto bubbligare blev vi av lycka då vi insåg att vi faktiskt skulle fixa det. Vi gick iland även på den här ön. Den var vacker, röda små stugor stod nedanför fyrarna och det såg nästan arrangerat ut. Som ett väl komponerat stilleben.

Vackra Understen!

Vackra Understen!

Då vi lämnade Understen blåste det upp och färden mot Grisslehamn blev allt annat än lätt. Det var tuff motvind och jag tog helt slut på energi. Det tog massor med tid och energi att ta sig från Understen till bakom Singö där det äntligen blev lite lugnare. Vi ville ta oss in till Grisslehamn innan kvällen då vi visste att det skulle blåsa rejält på lördagen och vi skulle behöva vila och fylla på matförråden. Då vi äntligen paddlade in mot Grisslehamn var jag helt slut i kroppen. Armar, axlar och rygg protesterade högljutt. Att komma in till campingen i Grisslehamn efter nästan 58 kilometer var lika skönt som då vi kom in till Mariehamn några dagar tidigare.

På väg in mot Grisslehamn mojnade vinden helt och vi fick åter igen en sån där magisk kvällspaddling.

På väg in mot Grisslehamn mojnade vinden helt och vi fick åter igen en sån där magisk kvällspaddling.

Idag har vi slappat och ätit. Pratat med campare som varit oerhört nyfikna på oss och druckit öl på Marinan. Imorgon drar vi söderut så långt vi bara hinner för prognosen framöver ser inte så bra ut.

22 tankar om “Vi gjorde det – vi paddlade över Ålands hav!!

  1. Det var spännande att vänta på er ”mål”-rapport för den stora passagen! Men så damp er rapport ned som ett mail Skönt att ha er nästan ”hemma”.

    Gilla

  2. Så härligt att läsa din uppdatering! Jag hann bli lite orolig där ett tag…;)
    Nu har ni passerat den svåraste biten på hela resan. Njut nu av de sista dagarna på ert stora, galna fantastiska äventyr.

    Gilla

  3. Ha en fin resa ner till Stockholm nu =) Svenska skärgården är vacker. Hoppas det inte blåser i alltför mycket utan att ni får det bra även med vädret sista biten =)
    Ses snart!!!!

    Gilla

  4. Jag tänkte faktiskt på er flera gånger under gårdagen och undrade hur det gick. Var nästa säker på att ni skulle ”make a run for it” med tanke på väder och vind. Hoppas att ni får en fin tur idag! Och stort grattis till att ni fixade Ålands hav!

    Gilla

    • Tack Mats!! Ja tänk att vi tog oss över Ålands hav. Det är så sjukt mäktigt!!! Jag kommer leva länge på den stunden vi hade därute! Magiskt!!!

      Gilla

  5. Ååå så glad jeg ble da dere var ferdige med Ålandshav,men dere klarer jo alt mulig, og jeg er veldig glad for at dere er i Sverige igjen.Men jeg kommer til å savne de daglige meldinger fra deres lange tur.Dere er helt fantastiske.Hils Kristina fra ”bestefar”

    Gilla

    • Jag hälsar Kristin så mycket. Det är så roligt att du följt oss hela vägen. Jag hoppas jag får träffa dig en dag, det vore fantastiskt!! Kram

      Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s