Sista löpsteget är taget


Det spelar ingen roll vad jag skriver det går inte att sätta ord på det!

Målgången i Tenala blev magisk!! Strålande sol, varmt i vattnet och så vänner som gjorde ögonblicket så minnesvärt!

Målgången i Tenala blev magisk!! Strålande sol, varmt i vattnet och så vänner som gjorde ögonblicket så minnesvärt!

Vi har hoppat i vattnet nu vilket innebär att den här etappen är avklarad. Vi har sprungit från Istanbul men jag kan nog ändå inte förstå det. Tagit oss med egen kraft hela vägen genom Europa. Rune Larsson ringde och gratulerade till att vi nu är kontinentlöpare, bara att smaka på det ordet och sätta det i samband med mig själv känns så ofattbart. Det är ju Rune som är det och Björn och Andreas och Mattias och Susanne!!! Det känns helt absurt att vi nu också skulle ingå i den skaran!

Sista dagen på vår löpning blev så fantastisk! Vädret var med oss och log mot oss, solen sken och det var varmt i luften. Vi mötte upp Jonas, Erika och Karin redan i Ekenäs innan vi började springa för att tillsammans inhandla mat inför midsommar. Det blev stora kramkalaset!

Vägen var mestadels liten, kurvig och kuperad, precis det som vi tycker så mycket om och den var kantad av smultron. Det tog tid att ta sig framåt då vi ideligen stannande för att plocka och ära de underbart goda små bären. Vi var glada och vi sprang och skrattade mycket, att det var slutet på vår långa löpning var svårt att ta in så sentimentaliteten uteblev.

Jonas sprang med oss de sista kilometrarna utom den allra sista då både han och Janne sprang i förväg. Då var det bara jag och Kristina. Vi tog en sista körsbärspaus innan vi sprang de sista metrarna ner mot gården. Vägen vi sprang kantades av små vimplar där man kunde läsa:
– ”Kristina och Carina är bäst”
– ”Nu är det inte långt kvar”
– ”Heja, heja! Sista biten nu…”
– ”Istanbul -> Tenala = lätt som en plätt”
– ”Janne är en hjälte”
– ”100 meter kvar”
– ”10 meter kvar :)”
– ”Ni gjorde det! GRATTIS”

Sen ett målsnöre och en målskylt som vi sprang under innan vi slutligen rusade ner i vattnet.

Det var ett underbart mottagande och efter badet blev det champange och en massa prat och skratt.
Jag tror bilderna får tala för sig :)!

Ett kärt återseende

Ett kärt återseende

Ett sista hopp var jag allt tvungen att bjuda på :)!

Ett sista hopp var jag allt tvungen att bjuda på :)!

Sista uppförslutan med vagnen.

Sista uppförslutan med vagnen.

Svårt att se kanske, men här visar jag slutresultatet, 3262 kilometer stannade den på.

Svårt att se kanske, men här visar jag slutresultatet, 3262 kilometer stannade den på.

Midsommarfirande, jag, Erika och Jonas

Midsommarfirande, jag, Erika och Jonas

Midsommarfirande, Janne, Kristina och Karin

Midsommarfirande, Janne, Kristina och Karin

Den här fina stugan alldeles vid vattnet bor jag i då Kristina är uppe i Piteå.

Den här fina stugan alldeles vid vattnet bor jag i då Kristina är uppe i Piteå.

23 tankar om “Sista löpsteget är taget

  1. En kram får du. En liten tår rinner ner på min kind. Stort är det och jag är evigt tacksam för att jag fick äran att få vara med det sista dagarna.

    Gilla

  2. Men åh vad hääärligt (och lite sorgligt för oss att inte få följa med ännu några veckor på ert äventyr). Fast ni har ju ”lite” kvar att göra innan ni är i Stockholm igen ;). Nu får benen lite extra vila och överkroppen får ta vid ”arbetet” mera. Tack för att ni delat med er av alla strapatser. Även om det hos er kanske varit lite same same dag efter dag, så har vi hemma njutit av att få läsa om allt stort och smått som ni hittat på utefter vägarna. Stort grattis till dryga 3200 km i löparskorna – låter helt crazy att ens skriva det. Det är rätt många löpsteg liksom. De flesta människor kommer nog inte upp i den summan under hela sin livstid. Det är nästan 80 st marathon!!!!! Hmmm. Kom ihåg att påminna oss på FB när ni och var ni kommer iland. Har jag möjlighet vill jag gärna komma och möta er då. Känns som man nästan fått ”följa med” er i vagnen ihop med Inga 🙂
    Tycker att det låter lite läskigt att ni ska ta er över öppet hav under ganska ”lång” sträcka. Hur bär ni er åt? Har ni någon följebåt med som kollar att ni mår bra? Tar ni med all packning ombord? Många frågor och funderingar…
    Stor kram och lycka till med paddlingen!

    Gilla

    • Hej Sirpa!! Tack för att du och alla ni andra följer oss!! Det är så roligt även för oss att många vill följa oss! Kul med tekniken så att det går att dela med sig på ett så pass enkelt sätt.

      Vi kommer att anlända till Stockholm den 13 juli och jag lovar att berätta mer om det både här på bloggen och via Facebook. Det vore fantastiskt roligt om du skulle ha möjlighet att möta upp!!! 🙂

      Angående paddlingen så kommer vi inte att ha någon följebåt. Vi kommer att vänta ut bra väder inför överfarten och paddlar när det ser bra ut. Sen får vi hoppas att det inte tar för lång tid innan vi kan ta oss över så att vi missar den 13 juli. Det vore lite trist, men säkerheten kommer alltid i första rummet.

      Kramar!!

      Gilla

  3. Känner mig så otroligt stolt över dig och Kristina. Vilken resa ni gjort och nu är det ”bara” sluttampen kvar innan det stora kramkalaset =)
    Älskar dig!

    Gilla

    • Tack Rune!! Tack för allt stöd som du varit och alla dina kloka ord på vägen och för att du hela tiden trodde på oss!! Du anar inte vad det betyder och har betytt!! Det känns fantastiskt att du varit med oss mentalt hela vägen!!! Kram

      Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s