Estland – sista löparlandet


Egentligen är det inte sant, men det känns så. Nästa land vi ska springa i är Finland, dit åker vi färja och löpningen där kommer bli annorlunda.

Vaknade sent och var några myggbett rikare. Det är ett val vi får göra, varmt i rummet eller myggor i rummet. oftast faller valet på det senare. Det var också en natt med eviga störomoment i form av knackningar och ryckande i vår dörr. Gänget vi träffade på kvällen och som ville ha med oss på nattklubb var allt annat än nyktra och ville visst ha sällskap av oss.

Frukosten vi fick i morse var lika bra som gårdagens middag. Det var mycket mat och det var gott och när vi sen skulle betala hela kalaset så visade det sig också vara billigt! Morgonen var vacker och efter att vi skrivit i deras gästbok, fått en guidad tur i den 200 år gamla kvarnen och fått en present i form av hembakat bröd så gav vi oss iväg.

I den200 år gamla kvarnen drivs de 100 år gamla maskinerna där garn tillverkas av ull och färgas med hjälp av växter. En kvinna från byn tillverkar sen strumpor, vantar och annat som säljs på gården.

I den200 år gamla kvarnen drivs de 100 år gamla maskinerna där garn tillverkas av ull och färgas med hjälp av växter. En kvinna från byn tillverkar sen strumpor, vantar och annat som säljs på gården.

Innan vi gav oss iväg från gården fick vi varsin present i form av bröd bakat på gården. Synd att vi inte klarar att äta upp allt innan det blir dåligt.

Innan vi gav oss iväg från gården fick vi varsin present i form av bröd bakat på gården. Synd att vi inte klarar att äta upp allt innan det blir dåligt.

Det kändes lite vemodigt då vi korsade gränsen från Lettland till Estland. Vi kommer inte att passera någon mer landgräns på det viset, puttandes en Baby Blue framför oss. Vi kanske inte ens kommer hitta en skylt där vi kan ta den nu så klassiska ”passera-landet-bilden”. Nästa gång åker vi båt och sista passeringen gör vi i kajak. Resan har tagit en ny vändning.

Estland är det hittills kortaste landet vi passerar. Det kommer bara bli drygt 20 mil. Språket är åter igen nytt och det verkar inte finnas några likheter med varken Lettland eller Litauen. Det är svårt att uttala orden, vi har frågat vad ”hej” och ”tack” heter flera gånger men det går inte att komma ihåg.

På tal om språk; idag har vi för första gången pratat svenska med någon annan förutom oss själva. Det var en kille som kom fram på den restaurang där vi åt. Han var här och hälsade på släktingar och kom fram och pratade med oss. Han berättade förresten om att han seglat flera gånger mellan Sverige och Åland och frustrerats av att det nästan varit kav lugnt! Låter ju väldigt bra för vår del då det är precis det vi vill ha :)!

Nu är det nio dagar löpning kvar att njuta av. Fem dagar här i Estland då vi springer tillsammans som vi gjort hela tiden. Då är vi i Tallinn där vi kommer att fira våra födelsedagar ordentligt.

Sen tre dagar i Finland där det blir lite annorlunda då vi kommer att ha sällskap av Janne, och senare även av Erika. Jag ser fram mot att träffa dem, det kommer bli annorlunda att ha fler att prata med.

Löpningen är snart över och det känns både väldigt skönt och samtidigt väldigt tråkigt. Äventyrets första etapp närmar sig sitt slut.

Vi tänkte att vi skulle göra något roligt vid gränspasseringen, som att bilda ett hjärta med våra kroppar. Gick väl så där lagom bra :)!

Vi tänkte att vi skulle göra något roligt vid gränspasseringen, som att bilda ett hjärta med våra kroppar. Gick väl så där lagom bra :)!

4 tankar om “Estland – sista löparlandet

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s