Äntligen på vägarna igen!!


Efter att ha legat så still som jag bara kunde i tre dagar var det i dag så skönt att äntligen få komma ut på vägarna igen!

Som ni alla vet så springer jag tyvärr inte utan jag cyklar i sakta mak bredvid Kristina som sliter med vagnen. Det känns allt annat än bra, för det första så VILL jag ju springa, få svettas och bli trött, inte glassa omkring på en cykel!! Och för det andra så känns det inte så bra att Kristina får slita för min del också, att jag inte kan vara med och dra mitt strå till stacken. Men jag försöker att tänka att det viktigaste är att vi båda ska vara hela, det vill säga att jag kan springa om någon vecka och att Kristina inte blir skadad. Jag försöker att hålla koll på henne, se till att vi stannar ofta, ser till att hon håller ned farten och att hon verkligen går i backarna. Nog för att hon själv också ser till allt det där men liten påminnelse då och då är aldrig fel.

Vi kom iväg i bra tid imorse, vid nio var vi ute på vägarna och började ta oss mot Adjud som var dagens slutmål. Jag cyklade på och bekantade mig med Bianca och vi kom riktigt bra överens. Vi kommer nog trivas bra tillsammans, kanske till och med så att vi kanske kommer sakna varandra den dag som vi måste skiljas!

Baby Blue och Bianca småpratar längs landsvägen.

Baby Blue och Bianca småpratar längs landsvägen.

Det var varmt idag, riktigt varmt, kvicksilvret stannade inte ens vid 35 grader!! Och då vi tittar på väderprognosen framöver så ser det inte svalare ut, snarare tvärtom. Det gjorde att vi tog det lugnt, de 20 kilometer vi gjorde innan lunch gick ändå snabbt, det var ännu inte stekhett. Sen satt vi länge och väl på lunchen. Vi kände att vi inte behövde stressa utan satt tills vi var nöjda.

Under eftermiddagen tog vi det ännu lugnare, tog många pauser; jordgubbspaus, chokladpaus, glasspaus och kisspaus varvades. Vägen vi sprang idag var tyvärr rätt trafikerad, vägen var tvåfilig i varje riktning, tyckte bilarna. I vår värld var det enfiligt i båda riktningarna men med en väl tilltagen vägren. Vi och bilarna hade många gånger ”chickenrace” på den, bilarna böt ofta till den yttre filen allt för nära oss tyckte jag, obehagligt!! Speciellt då man ser alla dessa kors längs vägen som markerar platser där människor förolyckats. Imorgon ska vi ta en mindre väg mot Onesti, förhoppningsvis med mycket mindre trafik. Det känns väldigt bra!

En typisk paus, den här gången en jordgubbspaus :)!

En typisk paus, den här gången en jordgubbspaus :)!

Idag så var det tokmånga som tutade på oss, vet inte om det kan ha att göra med att vi båda hade korta shorts och linnen eller att de mest tyckte att vi var i vägen. Tror dock att det hade med det tidigare att göra då många också vinkade :). Får se hur det blir när vi tar av oss och springer i bara sportbehåar, haha. Vid ett tillfälle så fick vi möte med en lastbilschaufför som körde längre och längre ut mot vägrenen, till sist satte han på varningsblinkers och låg så långt ut mot dikeskanten att vi omöjligen kunde komma förbi. Först blev vi lite arga, tills vi såg att han log med hela ansiktet och viftade med en vattenflaska som han ville ge oss. Hur gulligt som helst och vi blev jätteglada igen!

Tillåten langning...

Tillåten langning…

8 tankar om “Äntligen på vägarna igen!!

  1. Kul =)) Och …sånt där skulle nog aldrig hända här hemma. Här skulle dom tuta, bli sura och ge fingret istället för vatten…vilken skillnad på folk det är =)

    Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s