All time high (so far)


Nu har vi sprungit här i Bulgarien några dagar och börjat komma underfund med landet. Bulgarerna är rätt trevliga de också! Vi hade bara lite osis i starten! För övrigt så har vi idag haft vår längsta sträcka hittills!

Nu är det torsdag och det känns som en evighet sen jag bloggade. Igår kväll bodde vi i på ett litet hotell i en by, Byala, som var en turistort men en rätt död sådan. Det enda öppna hotell som vi hittade var ett där rummet var iskallt och där de inte hade wifi, vilket vi har insett är rätt ovanligt. Och finns det inte wifi så blir det inte heller några blogginlägg. Vi har en ipad med oss som vi bloggar på med ett Telenor-abonnemang, men det har inte funkat alls sen vi lämnade Istanbul. Så enda gång det blir bloggat är då det finns tillgång till wifi, så enkelt är det :)!

I förrgår kväll så prioriterade jag att sova ett par timmar innan intervjun med P3 istället för att blogga, jag var rätt sliten och behövde sömnen, så därför blev det inte heller något blogginlägg den dagen.

Men nu är jag skapligt pigg så ikväll blir det några rader.

Efter den där ofrivilliga vilodagen så tog vi oss under tisdagen med mestadels promenad till Nessebo. Nessebar är en turistort som ligger i närheten av Sunny Beach och som bara kryllar av hotell! Så det kändes inte som att det skulle bli några större problem att hitta ett. Men det visade sig vara helt fel för av de typ tusentals hotell som låg där var ett fåtal öppna och att hitta dessa fåtal öppna hotell var ett litet dektetivarbete. Men trägen vinner och vi fann till slut ett som var öppet. De skrattade då vi rullade in med Baby Blue, inte en helt vanlig syn troligtvis.

20130411-234023.jpg

Efter en natts skön sömn där så bar målet dagen efter att ta oss till en annan semesterort, Byala, ännu en liten turistort som förmodligen ser helt annorlunda ut då det myllrar av människor som är där för att sola och bada. Färden mot Byala började med den hittills längsta backen, inte mindre än åtta kilometer klättrade vi innan det till sist planade ut och vi befann oss uppe på en ås där vi sprang några kilometer. Innan en nästan lika lång nedförsbacke tog vid.

20130411-234714.jpg

Det känns väldigt speciellt att rulla in i dessa orter under helt fel årstid. Det var en superfin liten by som jag tror är oerhörd vacker och charmig då det är lite grönare och mer liv i småstaden än när vi var där. Rummet vi bodde i var väldigt likt en rum i en stuga i fjällen fast det var riktigt kallt!! Vi hade tvättat kläder som vi ville torka och vi försökte därför att få igång AC:n men det spelade ingen roll hur vi tryckte på knapparna, rumstemperaturen orkade aldrig upp över sjutton grader och tvätten som Kristina hängt upp på en tamburmajor, vilket hon sen placerat uppe på den säng vi inte använde mitt framför AC-aggregatet torkade inte nämnvärt! Dagen efter åkte vår tvätt som så många gånger förr, istället spänd uppepå vår vagn, för att fladdra och torka i vinden och solen (vi hängde den på vagnen då det slutat att regna).

På morgonen då vi vaknade i Byala så regnade det rätt mycket och vi drog på oss våra GoreTex
-jackor för att hålla oss varma. Efter ett par timmar så avtog dock regnet och vi kunde byta ut GoreTex mot knallgula vindjackor för att synas bra i trafiken. Då vi passerade en by vid runt 13 kilometer så fick vi sällskap av ”Black”, en hund som fattade tycke för oss och blint gick i våra fotspår. Då vi satte oss vid vägkanten för att tömma och knyta om skor så lade han sig en bit bort för att vänta in oss. Vi försökte att skälla lite på honom och slänga någon sten mot honom men han följde oss troget. I 17 kilometer gick han vid vår sida, då hade vi gjort 30 och det var sax för lunch. Vi lunchade en längre stund och Kristina stack hål och tömde en blåsa jag fått och när vi sen kom ut igen så var han borta. Lika bra det, tror inte att han skulle ja gillat Varna.

20130411-234843.jpg

Idag har vi gjort den längsta distansen hittills under vår färd, hela 55.6 kilometer blev det. Det kändes dock himla bra, kroppen min har inte känts så här bra på hela tiden, det känns som att den äntligen har fattat!!!! 46 igår, 56 idag och kroppen har inte känts bättre!!! Underbart, och nu har vi tre softa dagar framför oss. Mellan 33 och 36 kilometer per dag i tre dagar, det känns som att vi ska på ett slags viloläger ;)! Trafiken var skapligt lugn och vi fick så många som tutade på oss och gav oss tummen upp, vi skrattade och vinkade tillbaka, just nu håller vi på att bli sjukt bra på Silvia-vinknigar. Vi övar som bara den!!

Infördes mot Varna idag var väldigt speciell. Vi svängde av E87 någon mil innan Varna för att det därefter skulle bli motorväg och vi tog därför en annan väg, lite längre i och för sig men vi vill inte vara ute och springa på en motorväg i onödan. Då vi svängde av motorvägen så reagerade vi båda på tt det stod en massa människor på vägen; ”de väntar nog på bussen” var den första tanken som slog oss. Men vi tyckte det såg underligt ut då de stod rätt nära varandra men ändå på olika ställen. Då vi kom lite närmare så såg vi att det bara var unga tjejer och att de var väldigt sminkade och rätt utmanande klädda. När vi sen såg bilar komma farande och stanna vid dessa tjejer , plocka upp dem och såsen svänga in på närmsta sidoväg. Då började vi inse vad det var fråga om. Det var prostitution helt enkelt, kändes bara s helt fel då vi befann oss mitt ute på landet på en fantastiskt vacker väg, fåglarna kvittrade och vi kunde inte vara längre från Malmskillnadsgatan än vi var. Men ändå var det så solklart vad som försiggick. En bil kommit från enavtagsväg, stannade till, släppte av en tjej och åkte iväg, några sekunder senare kom nästa bil, plockade upp samma tjej för att åka några meter och svänga av ut i skogen! Bilar som tutade och vinkade på oss på den vägen fick inga vinkningar tillbaka från oss, snarare fingret! Det var vidrigt att se!!!

20130411-235227.jpg

Ikväll har vi kommit fram till Varna, sista biten gick genom ett område vilket jag tror att turister skulle bli varnade från att besöka. Det var superkul och intressant att springa igenom!! Vi fick verkligen se en annan sida av Varna. Det var rätt häftigt på sitt sätt, det myllrade av liv, folk var ute på gatorna, vandrade ikring, umgicks, pratade, ungarna spelade fotboll och lekte, det vár liv och rörelse fast väldigt fattigt! Innan vi kom fram till vårt hotell så passerade vi en lång bro där jag inte tror det är så många gångare. Men det var rätt coolt att komma in den vägen, vi fick se ett Varna från en fantastisk vinkel och sprang sen rätt på det hotell vi nu bor på.

Det blev långt det här. Orkade ni läsa hela vägen hit??? I så fall; well done!! 🙂

20130411-234931.jpg

6 tankar om “All time high (so far)

  1. Åh, vad det är härligt att höra från er, nu längtar jag varje dag och vill att ni skriver något…=)
    Tänk vilket äventyr ni har! Är det bara du Carina som får skavsår, blåsor och ont lite här och där? Kristina är du någon superkvinna?? Ni är så duktiga, idag är det fredag och jag ska ner och köra på hårt i butiken. Nästa lördag är det spring cross för mig och Teresa och sedan kartongträff med vin och mys i S-holm, det ska bli kanon kul jag känner mig laddad. Idag sa vädret att det kunde bli snöblandat regn här just nu är kl. 04.30 och det är 0 grader. De andra morgnarna denna vecka har varit -6 ungefär, det är en väldigt kall vår. Men sedan söndag måndag kunde bli en 10-15 grader plus. Puss och kram på er från mig…

    Gilla

    • Jag tror att jag har lite mer krämpor än Kristina, eller har haft, för min kropp har börjat må bättre och bättre. Riktigt skönt!! Vilken härlig helg det låter som du har framför dig nästa helg! Hälsa alla kartongerna!! Kram!!

      Gilla

  2. Härligt att läsa Allt ni skrivit. Jag o micke har haft högläsning vid taco-bordet och avslutande lyssning på vakna som inte micke hört innan. Det är så kul att få vara med er på det här sättet. Grymt att ni skriver viloläger med bara 33 till 35 km per dag resterande tre dagar…. Suck. Speciellt när jag själv är stolt efter att ha sprungit 1 mil denna vecka och imorgon blir det en halv till, 1,5 mil på en vecka. I Sverige har äntligen plusgraderna kommit men det är bistert i luften. Men snart. Jag hörde kpltrasten igår ordentligt första gången, härligt o du Kristina vet vem jag tänker på när koltrasten sjunger, lilla mamma. Ta hand om er nu och stora kramar från Evis och micke.

    Gilla

    • Vad duktig du är med löpningen!! 1.5 mil är banne mig inte dåligt! Roligt att ni är med oss! Vi kämpar på här och glädjs oerhört mycket av alla era kommentarer! Kram!!

      Gilla

  3. Ja, visst vet jag vem koltrasten betyder 😀
    1,5 mil är Jättebra Evis! Vill komma ut till Kummelnäs och springa och bada med dig när vi är hemma igen!
    Kramar!!! Kristina

    Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s