Miklgård till Stadsgård

Det här blev inte riktigt som vi hade tänkt. Vi skulle gå ut med det här ikväll på vårt releaseparty och berätta. Men nu har radio och tv hunnit före oss så då väljer även jag att gå ut med det innan kvällen.

Först ut med nyheten var min hemortstidning Enköpingsposten som i morse publicerade den här artikeln. Klicka på bilden för att läsa hela artikeln. Därefter så blev Kristina intervjuad av P4 Radio Stockholm. Så nu är vår hemlighet verkligen ute :).

Det hela började med att Kristina frågade mig om jag skulle kunna tänka mig att göra en längre löpning. ”En längre löpning.. som typ hem från Göteborg? Ja det vore ju superkul!!” svarade jag, tände direkt på alla sju cylindrar. Nja sa Kristina, jag tänkte (hon tänkte utanför mina ramar) en längre, typ genom Europa eller så.

Jag var såld direkt och planeringen satte fart. Vår första tanke var att springa samma väg som Vikingarna tog från Istanbul och hem, men då vi insåg att den rutten ju faktiskt går genom Vitryssland så insåg vi också att vi skulle få välja en annan väg. Vi tittade på kartor och kollade alternativa vägval och till sist hade vi beslutat oss för en rutt. En rutt som skulle gå igenom totalt tio länder. Sju av dessa länder har jag inte tidigare varit i så det kändes som en fantastisk rutt.

Något som vi verkligen ser fram mot under vår resa är alla möten. Möten med alla dessa rynkiga gummor och gubbar, ni vet de som man kan se på yoghurtförpackningarna och möten med de som bor i små byar, de man inte kanske träffar då man reser på annat sätt. De vi kommer att träffa ute på landsbygden, få uppleva och se hur de bor och lever där. Vi ser också fram mot allt som vi ännu inte vet om! För det är också en stor del av äventyret att vi inte riktigt vet vad vi kommer att få uppleva! Det är spännande!!

Vi ska den 28 mars, alltså om bara tre veckor, ta flyget ner till Istanbul. Väl i Istanbul ska vi ta oss till den asiatiska sidan och där börjar äventyret.

Vi kommer att ta oss från Istanbul ut mot kusten till Svarta havet och följa det genom Bulgarien, vidare in i Rumänien upp till Constanta. Där kommer vi att svänga inåt landet ta norr om Karpaterna och vidare in i Ukraina. Sen blir det en enormt lång sträcka genom Polen, vidare genom de Baltiska staterna och till Tallinn. Då har vi lagt bakom oss ungefär 300 mil. En tanke var sen att springa till Helsingfors via St: Petersburg men vi insåg att det skulle bli ytterligare 300 mil så det skippade vi. Istället så kommer vi att ta färjan över till Helsingfors. Fortsätta genom Finland fram till Åbo.

Vägen vi kommer att springa. Det saknas en liten bit här på den här bilden, vi springer ju faktiskt även från Helsingfors till Åbo.

Där väntar två kajaker som vi sen kommer att fortsätta vår resa med. Vi kommer att paddla genom hela Åbos skärgård, via Mariehamn, Eckerö och in mot svenska fastlandet och till slut anlända till vår slutdestination Stockholms Stadshus någon gång i mitten på juli. Då har vi uppe på löpningen lagt även 35 mils paddling bakom oss.

Den tänkta paddelrutten

Vi involverade också Rune Larsson i vår plan, berättade för honom vad vi hade planerat. Han har ju trots allt sprungit några vändor kors och tvärs över långa avstånd så det kändes som ett bra bollplank. På min födelsedag i juni så satt vi hemma hos Kristina och grillade och bredde ut nyinköpta kartor och grottade ner oss i våra planer. Säg, kan man fira en födelsedag på ett bättre sätt!!!

Planering pågår

Vårt planerande gick sen vidare och något som var viktigt var att få testspringa, hur skulle det vara att springa med en babyjogger, hur mycket packning fick man med sig och hur tungt skulle det bli!! Vi bestämde oss för att under semestern göra en provspringning. Vi lånade en babyjogger av Anders Szalkai, tänkte igenom all packning och lastade på. Tog oss sen ner till Norrköping för att springa tillbaka mot Stockholm. Vi blev förvånade över hur lätt det faktiskt gick att springa med en barnvagn! Den rullade på som bara den både på asfaltsvägar och på mindre grusvägar. Det kändes helt enkelt väldigt bra.

Det här är min packning från provspringningen i somras. Kristinas packning, tält och kök finns ej med på bilden ovan. Vi kommer ha i stort sett samma packning med oss på vår resa.

Planeringen löpte på och fler och fler bitar föll på plats men det var ändå inte förrän i november som vi tog det slutgiltiga beslutet att genomföra vårt äventyr. Då vi bestämt oss för att fullfölja projektet så var vi och tittade på en barnvagn, en alldeles egen fin blå baby-jogger. Började söka efter hur vi skulle få tag på reservdelar och det visade sig inte vara för enkelt. Ringde ett otal cykelhandlare och barnvagnsförsäljare för att se om det gick att få tag på extra innerslangar till vagnen. Det slutade med att vi fick beställa från tillverkaren i USA.

Vår vagn ”Baby blue” som kommer att följa oss genom Europa

Andra saker som var lite knepiga att få tag på var kartor, kartor över Ålands hav. Den sista pusselbiten när det gäller kartpusslet väntar vi fortfarande på. Det är den delen som är över ön Märket som vi kommer att passera på vår väg från Eckerö och in mot svenska fastlandet.

Vi gick också under januari en kurs i kamraträddning ute i Gustavsberg. Det var så himla roligt, vi lärde oss att ta oss ur kajaken på ett kontrollerat (nåja) sätt, flottörräddning och kamraträddning så att vi båda hade samma bild av hur man ska göra. Tre gånger var vi där och mina ben blev blåare och blåare… det var nog det där med att ta sig ur kajaken kontrollerat som jag missade lite på :).

I helgen så tog planeringen ytterligare ett steg framåt. Vi var i Norrtälje, på Kajak & Uteliv och tittade på kajaker. Vi kommer att hyra kajakerna där och även all övrig utrustning som har med paddlandet att göra. Sen kommer Janne att i sommar åka och hämta dem och köra över dem till Åbo så att de finns på plats när vi kommer dit. Snacka om att ha fantastiska vänner!! Vi kommer att paddla med en kajak som heter Marlin, som är en stabil och lätt kajak med mycket packutrymme. Den är också en kajak som är lite längre än de vi hade tänkt ha från början, det tillsammans med att de är 5kg lättare kommer att göra att de går lite snabbare.

Såna här kajaker kommer vi att paddla med.

Min uppladdning har väl haft lite i övrigt att önska, meniskoperation i slutet på oktober, ryggskott i december och en kraftig influensa i februari har gjort att träningsmängden kanske inte är vad den borde ha varit. Att vi har väntat så länge med att berätta har till stor del berott på att vi velat planera det hela i lugn och ro utan påtryckningar av olika slag. Jag har också velat känna att mitt knä faktiskt håller, att jag har en chans att genomföra det hela. Men nu känner jag mig stark och redo inför uppgiften. Men också oerhört ödmjuk inför den, det är en stor uppgift vi har framför oss och mycket kan hända. Det är vi fullt medvetna om och vi har diskuterat rätt mycket hur vi ska hantera olika scenarior som kan uppkomma och känner oss redo att tackla det som komma skall.

Våra ledord för äventyret är ”Kaxighet” och ”Ödmjukhet” och det är precis så som det känns inför uppgiften.

Jag känner mig kaxig som ger mig i kast med det, att jag slänger ”jante” åt pipsvängen och faktiskt slänger mig in i det med hull och hår. Varför skulle jag inte fixa det?? Det finns många som har gjort större saker än så här!

Jag känner mig ödmjuk inför uppgiften, ödmjuk och tacksam att jag faktiskt har möjlighet att ge mig ut på det här äventyret. Att jag har en vän som vill dela det här med mig, att jag har en kropp som kan ta mig igenom det och att jag har en vilja att göra det. Jag är också oerhört tacksam för att mitt jobb ger mig den här möjligheten att vara ledig i fyra månader!

Jag är också så jäkla glad att de jag har berättat det för har stöttat mig och peppat mig hela vägen! Finns inte en enda som har sagt ”men ska du verkligen”, de tror på mig och det betyder väldigt mycket!

Om tre veckor börjar äventyet!!! Ni hänger väl med!! 🙂