Ofrivillig vila…


Nu kan jag verkligen säga att träningen har kommit igång ordentligt! Tre veckor i rad med nästan fem mils löpning känns helt fantastiskt!
Fast nu har kroppen börjat fatta vad jag håller på med och har protesterat. Jag tror egentligen inte att det är träningen i sig utan snarare att jag har ändrat så mycket i min löpning. Från att ha sprungit på framfoten i lätta skor i 6.15 tempo så har jag nu sprungit mer på hela foten i tunga dämpade skor och i närmare 7.30 tempo. Det har delvis varit en medveten ändring och dels en omedveten. Skovalet har självklart varit mitt val medan tempo och ändring i löpteknik mer är ett sätt att omedvetet skydda knäna.

Vad har hänt då?

Igår gav jag mig iväg tidigt för att springa en helt fantastisk runda som jag sprang i somras. Packade ryggan och gav mig iväg strax efter nio på morgonen för att springa den runt tre mil långa rundan. Det var ju en superhärlig dag! Lite kallt men fantastiskt vackert i solskenet. Kände lite i knät i början men det försvann rätt snart och därpå följde några sköna kilometer. Men efter typ tretton så började jag få ont på framsidan av höger smalben. Smärtan tilltog och blev till sist rätt outhärdlig. Jag avbröt helt enkelt passet, tog mig till Älta och tog bussen därifrån, det var bara att kasta in handduken.

Hemma sen fortsatte det att smärta rejält. Min första tanke var stressfraktur, min andra tanke var senan men nu lutar det mer åt att det är benhinnan så jag masserar och vilar. Redan idag är det mycket bättre så jag får se hur jag gör om jag vilar helt från löpningen fram till helgen, som var min första tanke. Nu när det känns bättre så tänker jag att jag kanske kan springa lite i veckan i alla fall:)!

20130114-200739.jpg

4 tankar om “Ofrivillig vila…

  1. På bilden ser du nu glad och lycklig ut. 🙂
    (Till skillnad från den i ”ännu en milstolpe”)
    Skönt att det inte verkar vara en stressfraktur

    Gilla

    • Det är egentligen inte så att jag vill ändra löpsteget, det har mer blivit så för att på något vis skydda knäna. Men nu struntar jag i det och försöker istället att springa på som det känns bekvämt. Tror det är mycket bättre!! Det känns i alla fall bra 🙂

      Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s