Lycklig – Lyckligare – Carina

Sådär ja, då var det taget, det första steget mot löparskorna!!

Efter en grundlig dusch och hårtvätt nu på morgonen så var det dags att ta sig till Sophia-hemmet. Väl där tog det inte lång tid innan jag låg ombytt och färdig med dropp i armen. Alla var så himla gulliga, sköterskor, narkospersonal och operationsläkaren kom förbi och presenterade sig och frågade en massa. Min läkare frågade hur det kändes och jag sa att jag var lite nervös, då bedyrade han att han inte var det MINSTA nervös :)! Kändes ju tryggt. Han förberedde mig också på att det kunde vara mer än menisken som var mitt problem och att jag då kanske fortfarande skulle ha problem och ont även efter operationen. Rullades sen in på operationssalen och de gjorde i ordning allt, sen vaknade jag.

Typ så var det, och jag vaknade pigg och kände mig utvilad men var hungrig. Inte det minsta illamående och benet kändes mest tjockt och gjorde inte speciellt ont. Däremot så började jag skaka som av köld något fruktansvärt även fast jag inte tyckte att jag frös. fick då någon form av slang instoppad under filten som sprutade ut skön varmluft; jösses vad skönt det var!!!! Fick en macka och en kopp kaffe som smakade gudomligt!!!! Det tillsammans med värmen gjorde att jag mådde som en prins!!

Nu låg jag där och bara mös i väntan på att läkaren skulle komma förbi och ge mig domen, nu skulle jag ju verkligen få veta hur det stod till med mitt knä! Läkaren kom till sist och sa med ett leende ”jag har goda nyheter till dig”!!!

Mitt knä mår jättebra!!! Han tyckte till och med att det var riktigt bra!!! Det finns nämligen inte det minsta artrosförändring, brosket har inga tendenser till förslitning, inga sprickor vilket annars kan vara vanligt, det var friskt och han var rätt säker på att jag kommer att bli helt bra i mitt knä!! Däremot var meniskskadan rätt stor, han tog bort 1/4 av menisken men det som är kvar är riktigt bra. Han trodde att jag skulle vara tillbaka i normal träning igen inom ett par månader!

Jag sitter här hemma nu med foten högt och pralinskålen nära och bara ler. 🙂

Happy happy happy me!!!