Mitt livs första DNF


Jaha ja, det sägs ju att man gärna ska prova på nya saker men just den här grejen hade jag gärna varit utan.

Jag i stort sett utlovade ju pers i förra inlägget men det sket sig skulle man kunna säga. Redan i morse innan jag ens klivit ur sängen så kände jag av vänsterknät, det molade i det, inte någon jättestark känsla men en känsla som inte var bra! Det släppte lite under morgonen och efter lite bollande med kloka människor så jag bestämde mig ändå för att ta mig bort till Gärdet och känna hur det kändes efter uppvärmningen. Ta beslutet om en eventuell DNS då!

Det regnade rätt mycket under morgonen men avtog efterhand, när jag väl gav mig iväg så var det bara ett skönt duggregn och luften var varm. Mitt absoluta favoritväder att springa i! Träffade Marie där och vi svidade om och lämnade in överdragskläder och började värma upp.

Det kändes skapligt att värma upp så jag bestämde mig för att starta. Gav mig av till startfållan mindre än tio minuter innan start och var rätt fräck där jag trängde mig fram för att stå långt fram i startfållan. Starten gick och jag höll bra tempo från start, kroppen kändes bra och ville verkligen springa! Knät kändes skapligt och jag hade goda förhoppningar att fixa loppet, det var kul!! Då jag stod långt fram i min grupp så var det inte så galet trångt utan jag hade plats att springa i mitt tempo.

Fast så kom knät ikapp mig, eller vad man ska säga, det började göra ont efter 3-4 km och det släppte inte. Tog då beslutet att om det inte hade släppt till halva loppet så skulle jag kliva av, och så blev det tyvärr. Jag hade lätt kunnat fortsätta att springa med den smärtan jag hade, den hindrade mig inte så mycket. Det var det mentala, oron över att göra något dumt som skulle äventyra min start i Berlin. Skulle jag få samma problem i Berlin så kommer jag inte att stanna!! Då kommer jag att kötta på!!

Jag hade en bra tid på gång och jag tar med mig känslan jag hade i kroppen, den var bra, jag var stark! Nu är det bara att försöka åtgärda problemet och sikta mot, till att börja med Stockholms halvmarathon som går om två veckor!! Stretch, massage, liniment och lite styrka hoppas jag ska kunna råda bot på problemet!

Piff och Puff goes ”Tjurruset light”
20120901-203658.jpg

Annons

14 tankar om “Mitt livs första DNF

  1. Klar det är tråkigt, men värst är egentligen inte DNF på tjejmilen utan att du verkar ha problem med knäet. Hoppas du klara ut vad det är och kan råda bot på det. Sånt där är så irriterande och förstör ens uppladdning och träningsförberedelserna och det behöver du inte. Du har satt upp ett tufft mål i Berlin och behöver en så smidig väg dit som möjligt.
    Kram på dig och ett bra beslut.

    Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s