Jaha ja, det sägs ju att man gärna ska prova på nya saker men just den här grejen hade jag gärna varit utan.
Jag i stort sett utlovade ju pers i förra inlägget men det sket sig skulle man kunna säga. Redan i morse innan jag ens klivit ur sängen så kände jag av vänsterknät, det molade i det, inte någon jättestark känsla men en känsla som inte var bra! Det släppte lite under morgonen och efter lite bollande med kloka människor så jag bestämde mig ändå för att ta mig bort till Gärdet och känna hur det kändes efter uppvärmningen. Ta beslutet om en eventuell DNS då!
Det regnade rätt mycket under morgonen men avtog efterhand, när jag väl gav mig iväg så var det bara ett skönt duggregn och luften var varm. Mitt absoluta favoritväder att springa i! Träffade Marie där och vi svidade om och lämnade in överdragskläder och började värma upp.
Det kändes skapligt att värma upp så jag bestämde mig för att starta. Gav mig av till startfållan mindre än tio minuter innan start och var rätt fräck där jag trängde mig fram för att stå långt fram i startfållan. Starten gick och jag höll bra tempo från start, kroppen kändes bra och ville verkligen springa! Knät kändes skapligt och jag hade goda förhoppningar att fixa loppet, det var kul!! Då jag stod långt fram i min grupp så var det inte så galet trångt utan jag hade plats att springa i mitt tempo.
Fast så kom knät ikapp mig, eller vad man ska säga, det började göra ont efter 3-4 km och det släppte inte. Tog då beslutet att om det inte hade släppt till halva loppet så skulle jag kliva av, och så blev det tyvärr. Jag hade lätt kunnat fortsätta att springa med den smärtan jag hade, den hindrade mig inte så mycket. Det var det mentala, oron över att göra något dumt som skulle äventyra min start i Berlin. Skulle jag få samma problem i Berlin så kommer jag inte att stanna!! Då kommer jag att kötta på!!
Jag hade en bra tid på gång och jag tar med mig känslan jag hade i kroppen, den var bra, jag var stark! Nu är det bara att försöka åtgärda problemet och sikta mot, till att börja med Stockholms halvmarathon som går om två veckor!! Stretch, massage, liniment och lite styrka hoppas jag ska kunna råda bot på problemet!
Tråkigt men väldigt klokt av dig Carina! Nya tag!
GillaGilla
Japp, bara att ta tag i problemet!! Just nu mycket massage och stretch!
GillaGilla
Klar det är tråkigt, men värst är egentligen inte DNF på tjejmilen utan att du verkar ha problem med knäet. Hoppas du klara ut vad det är och kan råda bot på det. Sånt där är så irriterande och förstör ens uppladdning och träningsförberedelserna och det behöver du inte. Du har satt upp ett tufft mål i Berlin och behöver en så smidig väg dit som möjligt.
Kram på dig och ett bra beslut.
GillaGilla
Ja, jag vet. Det är ett problem!! Jag jobbar på att det blir kortvarigt!
GillaGilla
Klokt att fokusera på det lopp du VILL lägga fokus på!
Men oj vad lerigt… 😮
GillaGilla
Japp, full fokus framåt nu!! Nedräkning, fyra veckor kvar.
GillaGilla
Tråkigt men förmodligen klokt. Kul att prata en liten stund!
GillaGilla
Klokt är tråkigt!! Kul att träffa på dig!!
GillaGilla
Håller tummarna att det inte blir nån mer känning av knäet!
Påminn mig ifall jag någon gång tänker anmäla mig till Tjurruset att jag tyckte lightversion var fullt tillräckligt 🙂
GillaGilla
Nä, då säger jag bara; VI BARA GÖRT!!! 😉
GillaGilla
Som jag skrev på FB så händer detta alla löpare för eller senare. Du gjorde säkertligen helt rätt val! 🙂
GillaGilla
Det betyder att jag nu är en ”riktig” löpare…. 😉
GillaGilla
Klokt att lyssna på kroppen och tänka mer långsiktigt. Hoppas rehaben löser det!
GillaGilla
Ja, nu lyssnar jag både på kroppen och på min naprapat… hoppas det hjälper…
GillaGilla