Stockholms kvartsmarathon


Träning är träning och tävling är tävling; tänk så tydligt det blir vissa gånger. En nummerlapp på bröstet och man presterar trots lite sämre förutsättningar!

Idag till exempel, jag är fortfarande rätt sliten efter helgen och jag hade inte någon superlust med tävling. Kände redan innan att det skulle bli ett mediokert resultat. Det är lite trist att veta det på förhand, man har liksom gett upp och känner sig besegrad redan innan man startat.

Då får man ta och försöka vända på det på något vis, att ta tävlingen som ett roligt avbräck i den vanliga träningen och ta det som ett tempolopp eller som en snabbdistans. Så det var min plan.

Man skulle kunna säga att tävlingen idag gick på min ”bakgård”, inte nog med att jag bor nära och ofta springer där, det är dessutom hemvist för klubben IF Linnéa som jag springer för. Så jag visste redan innan att det var en mycket tuff bana som skulle avverkas.

Träffade lite vänner innan som jag pratade med och värmde upp tillsammans med Marie, vi körde en dryg kilometer och så la jag på en kort rusch för att få upp pulsen, sen var vi redo för lite friskis-uppvärmning.

Starten gick prick sju och början på loppet var en lång skön utförslöpa där man kunde ligga på lite och komma in i en bra rytm. Men sen började det, efter 1.5 km, klättringen upp för Årstabron, 1.5 km mer eller mindre uppförsbacke. Ett stort gäng från klubben stod och hejade precis då man svängde upp på själva bron, så då var det bara att trycka på. Kan ju inte gå när klubben kollar liksom hehe. Därefter åter igen en lång backe nerför mot vattnet, för att strax efter 4 km börja nästa klättring, det var här mina ben packade ihop och gick hem. Fanns inget krut kvar i dem och gången var ett faktum. Inte mindre än fem gånger under loppet gick jag och uteslutande i uppförsbackar. Det här måste jag verkligen träna på!! Att ligga på ett högt tempo och ändå kunna jogga uppför backarna, det funkar ju om jag kör lugna pass men i tävlingsfart så dör jag!

Det jag ändå är nöjd med är att jag den sista kilometern in mot mål faktiskt sprang, trots att den gick uppför hela tiden, så jag kan ju uppenbarligen!!!

It’s all in my head!!!

Jag är också lite lite nöjd med att jag trots alla gångpartier faktiskt snittade 5.45. Helt ok på en tuff bana bara ett par dagar efter två dagars fjällöpning! Tänk ändå att jag taggar till så pass då jag får nummerlapp på mig. Från att nästan ställa in till att faktisk prestera halvskapligt!

Ölen och sällskapet efter loppet är jag också nöjd med! Massor med folk från klubben och så fina Marie som flög uppför alla backarna!

20120725-235040.jpg

8 tankar om “Stockholms kvartsmarathon

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s