Trosa stadslopp

Det är mycket som händer ikväll. Inte nog med att jag själv har sprungit Trosa stadslopp. Dessutom så går Fotrally in på sitt andra dygn och uppe i Adak gick startskotten för SM i 100 kilometer. En minst sagt händelserik kväll.

Kvar i fotrallyt är alla de tre som jag hejar på Mia, Silvio och Bernt och jag tror att någon av dem kommer att stå som segrare. Vilken är svårt att sia om då jag tror att samtliga dessa tre har styrkor som gör dem till segrare. Deras styrkor ser bara lite olika ut. Heja er!!!

Uppe i Adak så springer just nu ett annat gäng vänner, de har utmaningen 100 kilometer att anta och de startade klockan 10 på kvällen. Någon gång under natten nu så kommer en segrare att springa i mål däruppe. Eller två förstås en dam och en herr-segrare. Där uppe hejar jag på en drös med kämpar, Kristina Paltén, Mats Dänsel, Elisabet Bengtsson, Barbro Nilsson, Staffan Åkerblom, familjen Elinder, Jonas Bohlin, Anna-Lisa Persson och säkert fler som jag inte kommer på just nu. Hoppas att ni alla får en fantastisk natt under midnattssolen!

Själv har jag då roat mig med att springa ett fantastiskt trevligt lopp i Trosa, Trosa stadslopp, vilket jag varmt kan rekommendera. Jag var innan loppet inte speciellt taggad, hade inga planer på att klara av att springa fort. Tänkte att det får bli en bra snabbdistans, vilket jag behöver. Jag var trött och nog mest sugen på att åka hem och sova. Jag var också sliten i benen efter gårdagens backintervaller. Hade till och med träningsvärk! När vi väl kom dit, jag och Marie, så var vi inte ombytta och vi gjorde en stålmannen där i bilen. Krängde av oss jobbarkläderna och på med löparstassen, knatade sen bort till centrum för att hämta nummerlapp och lokalisera oss lite. Träffade Linnéa folk som vi pratade lite med innan det var dags att dra av sig överdragskläderna och värma upp. Uppvärmningen måste jag nog underkänna… knappa 1500 meter och varken löpskolning eller ruscher blev gjorda.

Sen var det dags för start, jag och Marie startade i samma startgrupp och när starten väl gjck så försvann Marie som en avlöning, värsta intervalltempot drog hon upp. Själv gick jag på känsla och min känsla sa att där skulle jag inte ta rygg då skulle loppet bli kort :)!

Början av loppet var väldigt flackt så jag hade gott om tid att få upp värmen och komma in i rytmen. Redan vid tre kilometer började det kännas tungt men absolut inte omöjligt. Jag tuggade på bra även fast det var sjukt jobbigt, det där med att ta det lugnt på lopp funkar ju inte. När man väl har nummerlapp på bröstet, startskottet går och fältet drar iväg så har man oavsett hur otaggad man är innan, lite av en tävlingsdjävul som sitter på axeln och håller i taktpinnen. Det var en del motlut men mestadels upplevde jag banan platt. Det var fantastiskt roligt och en helt underbar stämning runt hela banan, massor med folk överallt som var ute och hejade och tjoade och hjälpte oss löpare att ta i det där lilla extra. Massor med barn som ville göra high five med löparna och musik överallt. Riktigt roligt!

Men, vid 6.5 kilometer så kom den, den där j-a backen som jag alltid dör i, den finns på alla lopp och ibland till och med flera gånger. Backen där jag tror jag ska dö och börjar gå… vilken ful ovana jag har men jag tror på fullaste allvar att om jag springer uppför den där backen så tror jag inte att jag kommer att orka springa resten av loppet… Vet inte hur, men jag måste bli av med den här olaten!!

Sista kilometern var riktigt tuff men jag fortsatte att trycka på ända in i mål, lyckades till och med uppbringa en spurtstrid med en annan löpare… som jag vann :-). Hurra för mig!

Det visade sig när jag tittade på klockan att det hade gått fort, inte superfort och superpers men snabbare än jag sprungit tidigare!! jag tangerade mitt rekord på halvmilen. Att jämföra med ett millopp blir ju lite missvisande då det här loppet är 8.9 kilometer. Men att jag tangerade mitt halvmilstempo och sen lyckades hålla det resten av sträckan det är ju ett rekord i sig. Det snabbaste jag sprungit tidigare på milen är 5.26 nu snittade jag 5.20 officiellt och 5.18 enligt min egen klocka. Ett kliv åt rätt håll men fortfarande en bit kvar till att springa 50 minuter på milen som jag verkligen verkligen skulle vilja göra!

Att jag verkligen kämpade på kan man se på pulsdatat då jag för första gången på väldigt länge körde med pulsband. Från femte kilometer och in i mål så snittade jag 91-92 % av maxpuls vilket jag tror är rätt högt. Jag låg på över 87% av maxpuls under större delen av loppet. Ett helt ok lopp en helt vanlig fredagskväll!

Skärmdump från Sporttracks. Undrar om jag orkat trycka på lika mycket en kilometer till…

Annons