Jag tänkte att det inte skulle bli så farligt…


Men så fel jag hade. Mina tankar kring passet jag skulle köra idag var att det ”bara” var tio intervaller. Hur dum kan man vara!!! Hur fel kan man tänka!

Efter att i tisdags ha kört 16 stycken 800-ingar och efter att i går ha kört 20 intervaller på cykel så lät det i teorin som att 10 400-ingar inte var så farligt. Visserligen stod det ”MAX” som tempo och ansträngning, men ändå, det var ju inte så många!

Gav mig iväg ner mot min intervallsträcka, märkte att underlaget var väldigt halkigt men tänkte att det nog var bättre nere på rakan. Efter att ha kört lite löpskolning och ett par ruscher så var det bara att sätta igång. Jag spände bågen högt och drog på med det jag hade, det kändes ganska bra den här första intervallen. Jag kunde dock inte maxa helt då underlaget var som det var, men jag höll ett högt och kontrollerat tempo. Pustade ut och vilade de två minutrarna och gasade sen på igen, nu var det inte lika enkelt, mjölksyran kom efter dryga halva sträckan sen var det tufft att försöka att hålla tempot intervallen ut.

Efter sex intervaller så var jag rätt nära att ge upp, jag var så sjukt trött och mjölksyran kom tidigare och tidigare och benen var tunga som bly! På slutet av varje intervall var jag gråtfärdig av trötthet och ilska att jag inte kunde hålla ihop intervallerna bättre. Jag hade ofta ett snittempo på runt 4.15 efter 200 meter men tappade sen allt under den sista halvan. Så såg nästan alla intervaller ut. Men att ge upp är inte min grej, står det tio intervaller på schemat så gör jag tio intervaller. Punkt, DET är min grej. Så här blev intervallernas tempo:

4.34  4.35  4.47  4.52  4.46  4.43  4.44  4.47   4.50   4.49

11 tankar om “Jag tänkte att det inte skulle bli så farligt…

  1. Med tanke på ditt tempo på 10 km (tid på milen)
    är jag inte förvånad över att du har problem att
    hålla 4.34 min/km på 10×400 på ett glashalt underlag
    då detta tempo är under det tempo som 3:00
    på TSM kör på sina långpass utan fartökningar
    (4:40 min/km) om du inte sprintar med rak armpendling
    och bara en kort snabb landning på framfoten UTAN
    frånskjut (kadens 200-250,steglängd 100-150 cm)
    där du lyfter foten rakt under höften (lättare kanske att
    tänka att du lyfter knät så att det benets malleoler
    är i samma höjd som det andra benet med kontakt
    i det hala underlaget rakt under höften dvs med vaden
    ovanför det andra benets knä så att vinkeln på det
    lyfta benet bildar en triangel) dvs att du springer som
    Carl Lewis/Ben Johnson/Tyson Gay/Usain Bolt springer
    100/200/400 meter på ett mindre halt underlag… 🙂
    Hans E/IF Linnea

    Gilla

  2. Får man fråga vad som är bakgrunden till alla dessa intervaller dagarna efter varandra? Du måste vara tokig, men oj så imponerad jag är av ditt driv att kuta dessa, enligt mig, ogemytliga intervaller.

    Gilla

  3. Det är kroppens sätt att säga: Carina, please, jag behöver VILA! Du har ju en vilja starkare än en dunderhonungdladdad Bamse, men programmet du radat upp är i mina ögon i tuffaste laget. Men så är jag också lite klent byggd… 😉

    Gilla

    • Jag har inga problem. Att bli sjukt trött och dra på sig mjölksyra är inte något problem, det är det som är poängen liksom. Den här veckan är tuff, det kommer återhämtningsperioder med lugnare träning. Och som jag skrev ovan, jag gillar att det är tufft :).

      Gilla

  4. Inte nu, men problemen kan komma senare…det tar ofta några veckor. Tre intervallpass på tre dagar är inte att rekommendera flera veckor i rad.

    Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s