Vindarna vänder…


Nu så här en vecka efter Berlin så är jag ändå rätt glad åt loppet. Jag har haft sånt flyt under så lång tid så att misslyckas en gång på grund av att kroppen vägrade vara med mig är verkligen inte hela världen. Jag kan ju till skillnad från en del andra här i bloggvärlden i alla fall springa och det är jag jäkligt glad över. 

I fredags sprang jag för första gången sen Berlin, jag gav mig ut i skogen här bakom, ut i det lite kuperade motionsspåret och körde lite rally. Japp, det var precis vad jag gjorde, gasade i uppförsbackarna, tog det lite softare för att återhämta mig så jag kunde gasa upp för nästa backe. Det var så kul! Vilken glädje! Åh så jag har saknat dessa joggturer i skogen, 100% njutning! Nu är tävlandet slut för i år, om jag inte hittar på något förstås. Kan hända att jag får något infall. Men oavsett så blir det nu ett tag framöver bara löpning som jag själv känner för, inga program att följa, inga måsten och inga intervaller som måste köras… men vänta här nu, det där lät inte riktigt sant… faktum är att jag redan har börjat snegla på nya program och letar efter nya utmaningar.

JAG KAN BARA INTE LÅTA BLI!!! 

Jag älskar ju att träna efter program, att ha ett mål, att ha ett tufft intervall pass att se fram mot, att ha ett tempo som jag ska försöka hålla. Ja, ni fattar, fast jag ska verkligen försöka att behärska mig, jag behöver en paus. Även fast det är lite trist. Det sägs ju att det är nyttigt att ha det lite tråkigt ibland. Bah!!

Föresten så var det inte bara fredagens pass som var bra, hela helgen varit helt underbar. Vädret i lördags utnyttjade jag på allra bästa sätt genom en härlig långpromenad i bästa sällskap! Det blev runt 16 kilometer innan jag var hemma igen och jag njöt av varje meter!

Söndagen har gått i ett, upp i ottan för att fara ner till Jan-Erik och plocka svamp, trattkantareller, gula kantareller och svart trumpetsvamp fick jag med mig i kassen hem. En fantastiskt god omelett på gula kantareller har det redan hunnit bli, resten har  förvällts och lagts i frysen att njuta av senare i höst och vinter.

Sen har sprang jag en sväng, transportlöpte in till ett möte vi hade kring lite planering inför träningar under vinter och vår. Men det berättar jag mer om senare.

2 tankar om “Vindarna vänder…

  1. Man måste träna med glädje, annars blir det bara fel. Om du nu ”måste” ha intervaller och stenhårda program för att få glädje, så ha det oavsett vad man kan tycka.
    Även om jag inte klarar av att följa ett färdigt program eller intervaller.
    Men följ med ut i skogen för långlöpning, så får du se ett annat sätt att njuta av träningen. 🙂

    Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s