Ömmande långpass


Sitter här, med mitt långpass från i torsdags på knappa tre mil färskt i minne, och förundras över alla kämpar som springer runt, runt nere på idrottsplatsen i Skövde. 400 meter är banan och flest varv när tiden är ute vinner. 

Just  nu så leder min klubbkompis Mia Thomsén 24-timmarsklassen och fina Kristina ligger på en stabil tredjeplats, vilka kämpar. Många har fötterna fulla med blåsor, stumma ben och värkande kroppar, ändå så kämpar de vidare. Heja allihopa!!

För egen del så är mitt mål i höst en tävling med mycket färre mil, Berlin marathon, 4.2 mil, då var Skövdelöparna precis klara med sin uppvärmning.

I torsdags så körde jag alltså ett långpass, jag saknar den här typen av riktigt långa långpass, har bara två långpass över 20km under augusti vilket är på tok för lite så nu måste jag försöka hinna med att härda kroppen lite. Passet körde jag på en runda som är så lik Berlin som möjligt, platt och hårt. Jag körde två varv runt Hammarby sjöstad och två varv runt Södermalm.  Min plan var att springa 32km med en fartökning i nästan tävlingsfart de sista tio kilometrarna. Det gick så där måste jag erkänna.

Inte lika snabb som då den här bilden togs men lika taggad var jag på långpasset

Jag kutade på, gjorde ett toastopp vid 13km och stannade och stretchade innan jag började med fartökningen, vilken jag började med redan vid 18km. Insåg att jag kanske inte riktigt skulle förmå mig att springa hela 32km. Det gjorde väldigt ont i kroppen, främst i vänster ben, höftböjaren och höften. Min kropp är verkligen bortklemad för tillfället, förskonad från riktigt långa pass och förskonad från hårt underlag. Körde igång med fartökningen som skulle vara i nästan tävlingsfart, runt 5.50, det höll i ungefär 3.5 km sen gjorde det väldigt ont och jag stannade och insåg att jag fick lägga om taktiken. Jag drog ner på tempot och ändrade planen till att i stället försöka att få ihop de 32km fast i ett lugnare tempo. Gick tillbaka ner till 6.30 tempot som känns väldigt bekvämt och inte speciellt ansträngande. Var annnan var tredje kilometer var jag tvungen att stanna och stretcha mina onda ben, vid 28km började jag få kramp i vänster vad, försökte att stretcha och springa vidare men krampen kom tillbaka så bestämde mig för att det fick räcka med 28.7km idag.

Imorgon söndag är det dags för ytterligare ett långpass på ungefär samma sträcka, då med Running Sweden så tempot blir lite lugnare än i torsdags, vilket inte gör så mycket, huvudsaken att jag får kilometrarna i benen .

Idag har jag lite känning i benen men den värsta smärtan är borta, det känns väldigt bra att jag trots allt återhämtade mig så pass snabbt. Det ska bli väldigt intressant att se hur passet imorgon går och när smärtan då kör igång. Förhoppningsvis så kommer den lite senare in i passet och med lite lägre intensitet.

Passet: 28.7km, 6.30 min/km, 145 i snittpuls

Syns tydligt på pulskurvan där jag körde fartökningen. Även alla gånger då jag stannade och stretchade syns.

 

8 tankar om “Ömmande långpass

  1. Precis så kände jag idag. Skulle springa ca 25 km (hade gärna fått bli 28) men fick ont i vänster ben. stoppade efter 20…Krampkänning i vänster vad, stretcha etc. Suck! Hoppas nästa långpass går bättre för dig!

    Gilla

    • Jag vilar massor, är helt enkelt lite lat :). Tog bilen till jobbet i fredags och intog soffläge med en massa mat på kvällen. Mat och mycket sömn! Idag gick ju långpasset till och med lite bra:)

      Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s