Ups… jag råkade visst persa!!


Jag är ganska orolig för mitt deltagande i Berlin marathon om drygt sex veckor. Jag har i stort sett bara kört en massa kvalitetsträningar med korta intervaller och tröskelpass i kuperad terräng och långpass också i kuperad terräng. Jag har nästan inte kört några längre pass med lite högre tempo så jag känner mig totalt vilsen över var jag står och vad jag har för kapacitet.

Jag hittade nu i veckan ett träningsprogram på jogg.se, ett program för att springa marathon på under 4.00 timmar, ett program som sträcker sig över 12 veckor. Vet inte riktigt vad det var men programmet tilltalade mig väldigt mycket. När jag såg vilken typ av pass som var inlagda och vilka farter som dessa pass skulle hållas i så blev jag inte mindre orolig. Det ser rätt tufft ut, långpass med fartökningar i 5.30 tempo de sista 5km av 25-30. Jag kör mina långpass i 6.50 tempo, VÄLDIGT stor skillnad!

Idag var passet på Running Sweden åter igen backe, korta backintervaller. Passet på det program som jag hittade var 2*5km + upp och ned jogg. Jag valde det senare, ok, jag skulle få köra själv men jag kände att jag behöver den typen av pass, framför allt för självförtroendet.

Mer i detalj så såg passet ut så här: 2km uppjogg, löpskolning+ruscher, 5km (5.48 tempo), 5km (5.36 tempo), 2km nedvarning. Drog på mig mängdskorna och med vätskerygga på så drog jag iväg.

Jag körde passet på en superbra runda som jag har ett par kilometer hemifrån, en rätt flack exakt 2.5km runda som mestadels går på hårt packade grusade cykelvägar. Startade upp första intervallen och tänkte att jag inte skulle köra snabbare än enligt plan, höll koll på snitttempot för att inte springa för fort. Det gick bra, första varvet bara rullade på och andra var klart också utan större ansträngning. Pulsen var inte speciellt hög och benen inte speciellt tunga efter den första halvmilen. Tempot hamnade på 5.47, exakt enligt plan med andra ord. Sen var det vila i fem minuter, jag passade på att stretcha och tänja lite under vilan.

Körde sen igång nästa halvmil och hade egentligen inte någon större förhoppning att jag skulle klara av att hålla 5.36 tempo. Drog iväg i ett tempo som kändes bra lite högre än plan var det till att börja med men jag tänkte att det skulle gå långsammare på slutet så det var bara bra att ha lite ”till godo”. Efter första varvet var jag lite tröttare än jag var efter den första halvmilen men långt ifrån slagen! Då  det var 1.5km kvar började jag bli rätt sliten, men 1500m kvar, det var bara att tugga på och nu hade jag släppt all koll på klockan och körde bara på det som fanns att ge i kroppen.

Slet sista biten in i ”mål” och stängde av klockan och kollade och insåg att…. va fasiken, pers på halvmilen!! Ok, det var inte med mycket men ett pers är ett pers och jag behövde det beskedet! Underbart!! Under hemjoggen sen så insåg jag också att… jag var inte ens helt körd i benen!! Var inte alls lika trött som jag brukar kunna vara efter ett kvalitetspass med RS!

Mitt gamla pers på halvmilen är från Premiärmilen nu i våras, då sprang jag den första halvan på  26.50.

Nytt inofficiellt rekord är 26.42. Som sagt inte med så mycket men men 🙂

18 tankar om “Ups… jag råkade visst persa!!

  1. På rätt väg är väl det enda man kan säga 🙂
    sen är det så att har man ingen press på sig eller en tänker att man ska försöka göra PB det är då det kommer. Men det är klart du klarar av Berlin maran.

    Gilla

  2. Carina du har kapacitet att gå under 2:44 på maran med
    mera träning om något år om du styrketränar och
    löptränar lite mer då det enda som krävs är pannben
    ,men på lite kortare sikt borde SUB 4:00 i Berlin
    vara fullt realistiskt om Kajsa Berg drillar dig lite i
    löpteknik på platten och i backar… 🙂

    Gilla

  3. Grattis! Pers på träning (ensam!) är ingen lätt match, speciellt på ANDRA intervallen;) Och pers på 5km under ett millopp? Imponerande:) Du har nog inte så mkt att oroa dig för! (Eller är titeln på inlägget kanske ironisk?)

    Gilla

    • Tack!! Haha, ironiskt, nä men faktum är att jag vet inte riktigt när det hela hände, jag menar när formen kom krypande!! Men det verkar helt klart ha hänt något i kroppen. Jag njuter är lycklig och hoppas det håller i sig :)!

      Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s