Mitt marathon


Jag skulle kunna skriva spaltmeter om min upplevelse i lördags. Det överträffade det mesta jag hade kunnat tänka mig och hoppas på. Jag var stark och det var min dag. Jag hade gjort alla rätt, jag hade gjort min hemläxa väl och jag var laddad till tänderna. Hela veckan hade jag gått och längtat efter den stund då jag skulle stå på startlinjen.

Jag hade byggt upp förväntningar och satt upp mål, planerat strategi och tagit till mig kunskap från de som sprungit så många fler maror än jag har gjort. Jag hade lyssnat och begrundat och sedan efter att ha lyssnat på alla kloka människor lagt upp min plan.

Gå ut lugnt första fem, öka lite om det känns bra och från milen bara gasa så länge som det gick och hoppas på att det fanns krafter kvar till en slutspurt.

Ungefär så såg planen ut. Var inne i marabubblan och bidade min tid, var på mässan på fredagen och minglade lite med folk och köpte nya skor. Inte helgens maraskor men framtidens!! (Berlin kanske)

Upp tidigt lördag morgon, käkade massor och gav mig sen av i sällskap med Susanne och Mikael från klubben mot Östermalms IP. Spänningen steg ytterligare några snäpp och otåligheten visste inga gränser. Efter en lång stund i toalettkön så var det inte mycket tid kvar innan start. Hann precis fixa det sista och begav mig sen av mot startfållan. Fålla E, start 11.40.

Stod och stampade innan start, ville iväg, startskottet gick… och vi började GÅ!! Bestämde mig för att inte stressa, försöka hålla mitt tempo, springa om där det gick. Det var en lättnad att äntligen på trycka på startknappen då jag passerade startlinjen och äntligen rörde sig massan lite snabbare. Kunde börja jogga och insåg att det inte skulle fungera att bara ligga där och flyta med. Det skulle gå på tok för sakta. zick-zackade mig framåt i fältet och så ut på Vallahallavägen där det blev lite lättare. Åh, det var ljuvligt!!! Kroppen var stark, benen springsugna och en vilja av stål!! Det gick bra kilometrarna tickade på, tempot var precis där jag villa ha det, strax under 6-minuterstempo. Började närma mig gamla stan, passerade gamla stan, vidare via slussen och så passerade jag världens bästa hejarklack IF Linnéa som stod på Södermälarstrand. Jösses vilket tryck, de bar mig ända upp på Västerbron, jag sprang på, vägrade släppa av på takten för en fjantig liten bro!!! Över och så öka nerför mot Rålis där nästa hejarklack stod, jogg.se, inte lika stor men ack så härlig att se!!

Torsgatan, Odengatan och vips så passerades Stadion igen, det gick lätt det här, jag kollade hela tiden på mitt mellantidsarmband för att se att jag låg rätt och jag låg rätt VARJE gång!! Vallhallavägen, förbi radiohuset och så höger ut för att köra Djurgårdsvarvet. Varvet som många tycker är rätt jobbigt, jag tycker det är rätt skönt att komma ut där i det gröna, sen när det är avklarat så är det ju bara fjorton kvar. Perfekt!! Passerade halvmaran på 2.04.34 (pers på över fyra minuter), låg före planen, planen var att passera där runt 2.05 för att ha ett par minuter extra tid till andra halvan. Perfekt!!

Fast jag måste erkänna att ute på Djurgården så kändes det för första gången lite tungt, men jag hade legat på bra hela loppet så det SKA vara lite tungt då. Men aldrig så att jag kände att jag behövde slå av på farten, jag fortsatte att tugga på i jämnt tempo samtidigt som jag sprang förbi folk hela tiden!! Det var skitroligt!!

Träffade också på vänner och bekanta under hela loppet, antingen folk som sprang förbi mig eller tvårtom, växlade några ord, kollade läget, önskade lycka till och så fortsatte jag som jag börjat, i ensamt majestät!! Tog inte någon rygg någonstans, jag sprang förbi dem istället, det kändes bättre!!

Klar med Djurgården, Strandvägen, Gamla stan och så den fantastiska hejarklacken igen. Nu bara milen kvar. NU VAR DET TUNGT PÅ RIKTIGT!!! Upp för första knicken på Västerbron så gick jag för första gången i loppet, men bara upp för första knixen sen sprang jag igen. Tappade lite fart här men även det tappet tog jag igen på nerförslöpningen där jag ännu en gång släppte på och lät mig rulla på i bra fart nerför. Rålis ännu en gång och så Norr mälarstrand. Här var Cattis och tjoade, jag behövde det!! Stadshuset och så skön nerförslöpning innan det vände upp förbi Centralen. Fem kilometer kvar och jag var riktigt trött, hade börjat må illa och ville nu verkligen att det skulle ta slut. Smärtan jag hade i benen hade jag haft länge och den kunde jag leva med, men nu var benen också rejält stumma och andningen blev mer och mer ansträngd.

Uppför Torsgatan var det en ren kamp, tog åt mig ett par druvsocker tabletter innan jag vände upp mot Odengatan. Här gick jag några steg extra vid vätskekontrollen och skällde lite på mig själv ”du fixar inte tiden om du ska GÅ!!”, bet ihop och började springa igen. Odenplan sen nerför, faaaan va skönt!! Strax efter Sveavägen stod Helena A, sprang med mig en bit och peppade, jag behövde det!! Uppför Odengatan innan man svängde in på Sturegatan. Där vi sprang i en EVIGHET, innan vi äntligen fick svänga höger upp mot stadion. 41km stod det. Här gick jag för två år sen!! Inte idag, idag var det kuta hela vägen som gällde!! Höger på Vallahallavägen och vänster ner för att runda in på Stadion. Här räknade jag metrar, kollade på klockan och insåg att ingenting utom ett fall skulle kunna ta min fantastiska tid ifrån mig. In på Stadion och nu var det mycket folk där!! Härlig känsla att springa det sista varvet där, runda kurvan och så in mot mål!!

Det var min dag och jag tog tillvara på den!!

28 tankar om “Mitt marathon

    • Härligt Mary!! Och än en gång, tack för att du kutade runt banan och dök upp som gumman i lådan och hejade överallt. Det hjälpte mig ska du veta!!! 🙂

      Gilla

  1. Härlig läsning! Det är så roligt att se hur alla löpare man följer förbättrar sig så mycket hela tiden. Återigen stort grattis till dins fina prestation och grymma tid!!

    Gilla

  2. perfekt lunch-läsning, grattis till ditt starka lopp. Skall ta en titt igen här när jag börjar förbereda mig mentalt för nästa års SM 🙂

    Gilla

    • Tack Jossan, ja jag lyckades hålla ihop det hela vägen in (nästan). Jag är fortfarande alldeles nojjig och glad då jag tänker tillbaka på det. Kul med ditt enorma pers också och vilken rolig fest efteråt!!:)

      Gilla

  3. Fy fan vad bra du är! Vilken fullträff! Och så underbart beskrivet! Det var som om jag sprang loppet igen och denna gång precis axel-mot-axel med dig.

    I Berlin är det dags igen och gissa om jag längtar?!!!

    Gilla

  4. GRATTIS! Vad roligt att läsa hela inlägget, det var nästan som att vara där:) Grattis till perset, snacka om att allt ditt slit blir värt det. och precis under 6min tempo, hela vägen!

    Gilla

  5. Tack, det var en ren njutning att komma i mål (synd att det inte stämde det jag tänkte när jag vaknade upp på lördagsmorgonen).

    Erfaren vet jag inte men onybörjare är jag + vet vad jag ska ändra på till nästa år 🙂

    Gilla

  6. Grattis ännu en gång.
    Vet inte hur mycket min smärta i Basel hjälpte dej denna gång, men det var där du lärde i alla fall mej att man kan springa i med smärtan och den blir inte värre

    Gilla

  7. Så spännande läsning, du var verkligen taggad och bara följde planen. Kul med nytt pers, och så snygga siffror. Du är fantomen på jämnfart, grattis. Kul att peppa dig lite extra innan start;)

    Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s