The Skånska Gästgifvaregårdar Ultra Experience – the story


Nu är jag hemma igen och sitter i soffan med en simpel smörgås och tänker tillbaka på vårt äventyr i Skåne. Det blev inte alls så fantastiskt och bra som jag hade trott, det blev så ofantligt mycket bättre!! Det här blir en lång resa även för dig käre läsare, en resa i löpning och gourmetmat. Om du inte orkar läsa hela inlägget så tror jag att du kan få en bra bild av vår resa genom att njuta av bilderna! 

Vi packade ihop oss i min bil fredag lunch för att köra de nästan 70 milen, ända ner till Sveriges sydvästligaste udde, Skanör. Jag har aldrig tidigare varit så långt söderut så jag såg verkligen fram mot att få utforska den ändan av världen. Det var jag , Maria, Cecilia och Håkan som körde vägen ner. Den kulinariska resan började redan på IKEA i Jönköping där vi njöt av viltfärsbiffar med hemlagad potatismos och lingonsylt nedsköljt med svag lingondricka. När även den enkla maten smakade riktigt bra så höjdes förstås genast förväntningarna på den här resan. Det var en bra start.

Äntligen framme vid Skanörs gästgivaregård

När vi några timmar senare åkte genom de fantastiskt vackra villasamhället som Skanör bestod av och svängde in framför Skanörs gästgivargård så var vi alla saliga, det var så vackert. Vädret log mot oss och solen strålade från en klarblå himmel. Efter att jag och Maria hade checkat in på vårt superfina rum så tog vi oss en promenad ut mot havsbandet, ut mot de små badhytterna som vi skymtade ute vid havsbandet. Det var skönt att få sträcka på benen lite efter den långa bilfärden och bygga upp ett riktigt sug på maten.

Mary på väg ut mot havsbandet

Efter den promenaden så hann vi med att ta oss en god öl i Gästgiveriets pub innan det var dags för hela gänget som nu var samlat att sätta sig till bords. Menyn som låg på våra tallrikar lät gudomlig, ett glas champagne ingick också i menyn så vi kunde ta och skåla ordentligt tillsammans inför vårt gemensamma äventyr.

Den här desserten var alldeles gudomlig, nog bland det godaste jag ätit någonsin!

Förutom att ha ätit en massa god mat så har jag också lärt mig en helt ny ingrediens – Ramslök. Det är förmodligen en lokal företeelse för jag har inte hört talas om den tidigare och nu under Skånevistelsen så blev vi förutom den Ramslök som de här hade virat in sparrisen i också serverade en fantastiskt ramslökssoppa på sista gästgivaregården. All mat på den här gården smakade som sagt var helt fantastisk men den serverades med enorma tidsspann. Jag tror hela middagen tog närmare fyra timmar så det blev en del väntan och man hann nästan bli hungrig mellan de olika rätterna men vad gör det väl att vänta lite när man väntar på något så enormt gott! Och vi hade ju en hel del att prata om, lära känna varandra och diskutera lördagens löpning mot Skivarp som var nästa anhalt.

Efter middagen så gick alla och la sig för att få sova så mycket som möjligt inför lördagens långpass. Frukosten serverades från klockan åtta och på morgonen stod vi alla och hängde på låset. Vi var ju ivriga och ville komma iväg!! Frukosten var bra och jag försökte att äta så mycket jag bara kunde. Som vanligt så kan jag inte trycka i mig så mycket som jag skulle VILJA men det är inte så mycket att göra åt. Halv tio stod vi alla utanför Skanörs gästgivaregård, allt bagage som skulle köras i bilarna var inpackade och vi alla var laddade och redo att få ge oss iväg.

Från vänster Liselott, Håkan, Barbro, Åsa, Maria, Stefan, Leif, Jag, Zingo, Cecilia, Thomas, Maria, Therese, Sara, Kenth. Fredrika som anordnat det hela saknas på bilden. 

Jag joggade iväg utan att titta så mycket på tempo utan bestämde mig för att lyssna på kroppen och känna efter vad som kändes bäst. Det har ju fungerat förut och det gjorde det även idag. Det tog inte så lång tid innan små grupperingar hade bildats. Stefan och Maria som visade sig vara ett riktigt radarpar, tassade iväg och försvann rätt snart bort från vårt synfält. Maria som inte sprungit ultra tidigare och sprang hela vägen i sina fivefingers i ett fantastiskt bra tempo. Vilken tjej!!

Ganska snart så hamnade jag och Thomas i en egen liten grupp och vi höll sedan ihop under resten av turen. Det var supertrevligt, vi hade massor att prata om och avverkade det ena ämnet efter det andra och det var inte tyst i många minuterar. Vi hade liknande löpbakgrund och många andra gemensamma beröringspunkter som vi pratade om. Pratade om trädens utveckling, vindkaftverkens vara eller icke vara, löpteknik, lopp, träning och så maten som vi åt på fredagskvällen och maten som vi såg fram mot under resten av helgen.

När vi sprungit runt 22-23 kilometer så började jag känna mig rätt sliten men visste ju att vi strax skulle vara framme vid Trelleborg där vi skulle stanna för lunch. Och med lite erfarenhet så visste jag att krafter kunde återfås efter ett lunchstopp så jag var inte så himla orolig att jag inte skulle orka egentligen.

Den platta delen av Skåne

I Trelleborg gick för övrigt Sydkustloppet av stapeln, loppet som går från Trelleborg, följer kustlinjen och slutar vid Smygehuk, Sveriges sydligaste udde. Både Ingmarie och Anna visste jag skulle springa loppet och jag hoppades få se en skymt av dem. Tyvärr så lyckades vi missa dem men fick sen reda på att det andra gänget hade sett dem och hejade på dem så det kändes bra. Tjejerna var grymma i den tuffa motvinden och tog guld (Ingmarie) och silver (Anna). Stort grattis tjejer!!

Väl inne i Trelleborg så samlades vi för en gemensam lunch på Mc Donalds, tänk att man alltid hamnar där när man är ute på långpass, det är bra märkligt!! Eller så är det så enkelt att det helt enkelt är så enkelt och att man hamnar där av den anledningen…

Efter lunchen så drog vi iväg igen, drygt halva vägen kvar mot Skivarp. Nu var det rätt tungt för min del redan från start, den där återhämtningen som jag brukar få efter en paus uteblev och det kändes aldrig riktigt bra. Jag hade även känningar i kroppen, den gjorde ont och protesterade och det kändes inte riktigt roligt längre. När jag närmade mig 30 km så tog jag beslutet att jag inte ville fortsätta hela vägen till Skivarp, jag ville hoppa av nu.

På väg!!

Ändock kluven inför beslutet så ringde jag till Maria och Sara, som hade vänt lite tidigare och nu hade hämtat bilen, för att kolla var de var och jag trodde knappt det var sant när de sa att de var några hundra meter bort bara. Då kändes det som om det var meningen att jag skulle hoppa av och beslutet kändes då rätt. Vi knödde in oss i Saras lilla Mini Cooper som nu var full med all packning för 15 personers för en helg plus nu också tre personer, det var trångt vill jag lova :).

När vi närmade oss Skivarp så stannade vi för att släppa av Sara som ville springa de sista 5-6 kilometrarna in mot målet, sen åkte jag och Maria vidare i typ 200 meter då jag pep “stanna bilen jag vill också springa”. Så jag hoppade ur bilen och joggade med Sara till Skivarp. Lugnt och härligt, det kändes bra att få några kilometer till då jag var rätt kluven av mitt avhopp. Jag gillar inte att bryta men nu efteråt så känns det helt rätt. Jag har fler mål i år och har inte “råd” att springa mig trasig.

Skivarps gästgivaregård

Väl framme i Skivarp så checkade vi in på våra rum, flyttade över lite bagage till min bil och tog sen och åkte ner till Smygehuk där vi hade tänkt oss att jogga lite. Det blev dock inte så mycket jogg, istället så softade vi, tog en liten promenad och fikade sedan innan vi vände tillbaka till Skivarp för att möta upp alla hjältar som sprungit hela vägen. Det var några som slog distansrekord idag. Både Maria och Thomas hade bara sprungit maratondistansen tidigare och Therese hade fem mil som längst så det var riktigt bra prestationer!!!

Vid världens ände!!

Innan vi duschade och gjorde oss i ordning till middagen så hann vi med att sitta i solen en stund för att ta en välförtjänt öl. Även på det här stället så hade de ett bra ölsortiment med en del lokala guldklimpar. Jag drack förvisso ett danskt öl men ett riktigt gott sådant från ett litet bryggeri, Brockhouse Bryggeri, som brygger mycket kvalitetsöler.

En välförtjänt öl i dagens sista solstrålar

Maten på det här andra gästgiveriet var inte riktigt av samma klass som på Skanör tycker jag. Det var mer rustik mat, mer av husmanskost kan jag tycka. Till förrätt fick vi en silltallrik med en massa olika sillar, lax och lite ägg. En klassisk jultallrik kan jag tycka. Huvudrätten var fläskstek, inte så mycket att säga om den, ingen superhöjdare i min värld. Desserten var en parfait (tror jag) gjord på mullbär från deras alldeles egna mullbärsträd vars historia krögaren där berättade varmt om. Själv valde jag dock en fruktsallad men smakade lite på Saras mullbärsdessert och den smakade lite svagt av blåbär kan jag tycka. Sen var det nästan dags att krypa till sängs igen, alla var trötta även idag och ville komma i säng för att vara pigga till morgondagen.

Samlade för ännu en fantastisk gourmet middag!!

Då vi ansåg att alla skulle vara lite tröttare dag två och att sträckan var aningen längre så bestämdes det att vi skulle försöka komma iväg tidigare än på lördagen. Frukosten gick vi ner och käkade runt halv åtta för att komma iväg strax efter halv nio. Jag velade länge och väl men tog till sist ett beslut att inte följa med på den långa turen utan åka med Sara, Kenth och Maria i bilen direkt bort till Brösarp för att springa på Skåneleden där istället.

Åter igen samlade inför starten på dag två.

När vi vinkat av gänget som skulle ta sig till fots till Brösarp så packade vi ihop oss i bilen och for iväg. Väl framme vid det tredje och sista gästgiveriet så fick vi våra nycklar till rummen och kunde ställa in våra väskor. Vi bestämde att vi skulle springa ner till Kivik via Brösarps backar för att där möta upp Fredrika för att käka lunch ihop på Kiviks lilla råa. Vi var ju här nere förra året och sprang och även då tog vi oss dit för att äta raw food när den är som allra allra bäst.

Vi joggade iväg och det skulle vara ungefär en mil och nu kände jag att det var läge att få till ett kvalitetspass. Joggade först lite försiktigt för att känna att kroppen var med mig och att jag inte kände av något “dåligt” ont i kroppen. Det kändes bra och jag tröck på lite. Försökte hålla någorlunda tempo uppför och drog på lite extra nerför, kroppen svarade och jag bestämde mig för att prova att öka lite till. Efter 1.5 km, då det visade sig att namnet Brösarps backar inte var bara ett namn utan också verkligen berättade karaktären på området, var jag rätt trött, började gå uppför en backe och blev ifattsprungen av Kenth. Gick hundra meter och började sen jogga igen, uppför uppför uppför och så en lång skön utförslöpa som självklart inte kändes lika lång och oändlig som uppförslöporna. Kollade klockan och såg att jag låg och kretsade runt 6.00 tempo. Kämpade på, drog  ner på tempot uppför för att sträcka ut nerför. Mötte Kenth när jag hade knappa kilometern kvar, han hade sprungit en annan väg, han vände med mig och agerade hare. Sista gick på 5.20. Nöjd!! Snittade 5.59, nöjd!! Det var inte platt!!

Jag måste öva lite till på att hoppa. Det har blivit bättre, nu lättar jag i alla fall från marken! Jag ser och lär av Kent som kan!

Efter den joggingturen smakade det här fantastiskt gott!!

Jag har ätit raw food några få gånger och det har varje gång varit så himla gott!!

Mätta och nöjda efter en stund i solen. Nu på väg hemåt utmed Skåneleden.

Efter den goa smaskiga lunchen så tog vi oss tillbaka till Brösarp via Skåneleden. Fredrika skuttade på hur lätt som helst medans vi övriga nöjde oss med sakta jogg varvat med massor med promenad. Vi njöt av Österlen den vackra!

Vi hann även här utforska öl utbudet vilket även här var bra innan vi satte oss till bords för att avnjuta den i mitt tycka bästa middagen. Förutom desserten, den var supergod även här men desserten på Skanör var nog den bästa!!

Bilderna här får tala sitt eget språk!

Måndagen var det inte så mycket annat att tänka på än att ta sig hemåt. Det blev en trevlig biltur med stopp både på Brösarps backar, Åhus (där vi försökte äta glass), Karlshamn (där vi försökte äta glass) och Kalmar där vi till sist åt Pizza av världsklass. Pizza som var prisad flera år i rad i något SM i pizzabakning. Är det en gourmet resa så är det!

Det planeras redan nu för en ny gourmet och löparresa för 2012, den tänker i alla fall inte jag missa, var så säkra :)!!

20 tankar om “The Skånska Gästgifvaregårdar Ultra Experience – the story

  1. Nej Skåne är verkligen INTE platt. De som säger det har aldrig varit där…
    Vilken härlig helg du/ni verkar ha haft. Tänk så många vi är som njutit i Skåne dessa dagar. 🙂

    Gilla

  2. Å vilken härligt helg! Synd att jag inte fick chansen att vinka till dig, men jag träffade ju andra delar av gänget som snällt hejade när jag kom förbi. Jätteroligt verkligen! Lite jobbigt att läsa det här inlägget precis innan lunch, det ser SÅ HIMLA GOTT UT med all mat 🙂

    Gilla

    • Den var fantastisk!! Ja, det var synd och konstigt för vi låg före de andra gänget så vi borde verkligen ha sett er!!

      hihi, du får nog ta och boka in valborg till nästa år. Då toppar vi!!

      Gilla

  3. Vilken härlig berättelse! Maten ser helt fantastisk ut! Vilket fint väder ni verka ha haft! Underbart äventyr som efterlämnar sig drömmar om kommande äventyr 🙂

    Gilla

    • Tack!! Det sannerligen en magisk helg. Ser fram mot en liknande nästa år, god mat, trevliga vänner och fantastisk löpning kan man ju inte få för mycket av 🙂

      Gilla

  4. Tack för den fina berättelsen i ord och bild! Elva rätter gourmetmat lockar dock inte en tråkig gourmand som mig, och elva mil i motvind är naturligtvis i mastigaste laget, men annars låter det inte så pjåkigt. Vem vet kanske dyker jag upp vid vägkanten något år och springer med en mil eller två…

    Gilla

    • Kul att du gillade den!! Du hade gillat att springa där nere över de öppna vidderna, det var grymt!! Ser fram mot att se dig stå vid vägkanten eller ännu hellre springa med oss!!

      Gilla

  5. Pingback: Ett nytt nordiskt ultramagasin « Min träning

  6. Pingback: Mot nya äventyr « Min träning

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s