>Oj, det gick undan!


>

Vet inte riktigt vad som hände. Drog mig för att ge mig ut och springa då det kändes aningen mer lockande att sitta inne i värmen än att ge sig ut i +2 grader och regn. Även fast jag ju vet och alla löpare med mig, att kommer man väl ut så känns genast regnet inte speciellt jobbigt längre. Precis likadant var det ju förstås idag. Väl påklädd med tunn vindjacka som står emot lite regn, reflexväst, mössa och vantar, långa tights och ett par gamla slitna Asics 2140 så var jag redo. Och väl ute så var det ju jätteskönt!!! Regnet var inte så farligt och inte kylan heller, det var bara skönt.

20050101-IMGP0024

BILD: Sprang så fort så mössan hamnade lite käckt högt upp i pannan:)

Körde idag utan pulsband och utan indikation på tempo, ställde klockan så jag bara såg tiden på dagen sen gav jag mig iväg. Benen kändes väldigt väldig lätta och jag hade över huvudtaget inga känningar av knät och det galet onda jag kände under högerfoten i torsdags var som bortblåst. Bestämde mig redan från början att ta den korta rundan, förbi Hammarbybacken och kolonilotterna och vidare ner mot Hammarbysjöstad och tillbaka bort mot Skanstull. Klockan pep till efter en kilometer och jag kollade, 6.09… oj, det var klart en snabb uppvärmning. Nästa gång klockan pep stod jag emot att kolla utan koncentrerade mig på den sköna känslan jag hade i kroppen, löpningen flöt på fantastiskt bra. Jag fortsatte att köra helt på känslan i fyra kilometer, sen tvingade jag mig själv att gå ner i tempo för att varva ner.

4km snitt 5.40 tempo: 6.09, 5.25, 5.35 och 5.33.

Därefter kändes det grymt skönt att komma hem och köra P90X Stretch i en timme!!

Bring it!

8 tankar om “>Oj, det gick undan!

  1. >Mary -> haha vilken härlig tolkning!! Så klart det är det :)Helena -> Nja, fast du behöver inte ta rygg så länge… uthålligheten är nog inte den bästa, jag kroknar rätt fort :)Marie -> Japp, och nu var den där, dagen med de lätta fötterna, den får gärna komma tillbaka igenSofie RW -> Ja, jag tror och hoppas att det är min alternativträning som har ett finger med i spelet. Men det lär visa sig om det håller i sig. Till dess är jag glad för den här gången :)Andréa -> Jaha, det var 4km för dig också, en bra siffra en höstig söndag i oktober :). Jag hoppas att känslan inte var en tillfällig gäst.Anna -> Ja tänk att höstruskegt blir så mycket mindre ruskigt när man väl är ute i det. Konstigt! Cecilia -> Så sant!! Så länge det inte är svinkallt och stormvindar samtidigt så är det rätt trevligt. Jag jobbar ju supermycket på att bli stark just nu så bilden kanske är en profetia!! Jag är nog inte så stark… ännu 🙂

    Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s