>Nu kör jag…


>

Det här känns jättekonstigt, att skriva ett blogginlägg. Det var så länge sen nu att jag faktiskt funderar på vem i hela världen som är intresserad av att läsa. Är man borta så här länge från “bloggvärlden” så får man liksom finna sig i att falla i glömska. Men ändå för er mina vänner som kanske ändå fortfarande kikar in här så tänkte jag smyga igång lite igen, både med bloggandet och trappa upp tränandet. Varför nu denna vändning?

Först en kort resumé:

Jag sprang Swiss Alpine, fick ont i foten, gick till läkaren och fick min dom, var deppig och trulig och visste inte riktigt varken ut eller in. Var och kollade mina blodvärden och hade all time high!! Resulterade i att jag struntade i foten och artros och allt vad läkaren sa och sprang på, hade sån grym energi så jag sprang till mig ett alldeles eget löparknä… Var hos Rubin och fick behandling och ett “komma tillbaka från skada-program” från honom som jag nu följer. Ställde in halvmaran, ställde in Lidingöloppet och nu är det knappt en vecka kvar till Frösön 6-timmars, som jag kanske ställer in…

Men varför just idag? Jo, jag var idag hos läkaren som gav mig min dom för så många veckor sedan, jag mailade till honom redan veckan efter domen för att få svar på mina frågor och fick en tid först idag. Nu har jag fått mycket förklarat för mig utan att egentligen veta så mycket mer… haha jag kanske är lite trög.

Vad sa han då, jo i stora drag att han inte egentligen vet, bra va!! Nu blev jag klokare. Om jag fattade allt rätt så sa han att det som syntes på röntgen då den 18 augusti mindre än tre veckor efter Swiss Alpine var svullnad runt leden och pålagringar som inte nödvändigtvis behöver vara artros, det skulle kunna varit början på en stressfraktur också, en rejäl överansträngning. Pålagringarna skulle kunna härröra från det faktum att jag pronerar. Alltså så bör jag gå tillbaka till skor med pronationsstöd. OM det är så att det inte är artros utan en rejäl överansträngning så kan det bli bättre av att jag vilar och inte anstränger foten. OM det är artros så spelar det ingen större roll om jag vilar, det blir inte direkt bättre av att vila. Något som också lugnade mig betydligt var att han berättade att en steloperation i den leden absolut inte kommer att hindra mig från att kunna springa. Hade jag varit balettdansös hade jag däremot fått problem, så den karriären får jag väl lägga ner :)…

Så vad jag har kommit fram till är att jag fortsätter med min rehabträning för löparknät, trappar upp löpningen, håller tummarna för att allt kommer att lösa sig.

15 tankar om “>Nu kör jag…

  1. >Oj vad svårt det där lät! Men vattenlöpning har du väl testat och gillat. Lite rehab på det så kanske det vänder? Håller tummarna, jag brukar läsa men inte skriva kommentarer men kul att du inte givit upp!

    Gilla

  2. >Sammanfattningsvis så låter det ju rätt positivt ändå. Det är nog rätt naturligt att folk överanstränger sig efter Swiss då det är en jäkla utmaning för ens kropp.Det gäller väl bara att rehab-träna på bra och hoppas att det var en rejält överansträgning och inte artros.

    Gilla

  3. >Hej och välkommen tillbaka! Låter lite halvpositivt ändå, fast inte löparknät då. Ta det försiktigt, löparknän är seglivade saker fick jag bistert erfara förra året. Lite tålamod så är du snart på banan igen! Heja heja!

    Gilla

  4. >Åhh goa underbara ni, jag blir så glad över att ni finns kvar därute!!Ellinor -> Ja, det tyckte jag också, framför allt beskedet att en ev. operation absolut inte kommer att hindra mig i min löpning. Och allt annat läker ju:-). Jag springer på men med förstånd, just nu så är mitt löparknä mitt största hinder. Jag håller mig strikt till mitt program just nu.RosaMilton -> Ja, det är lite knepigt men klart mycket ljusare än det jag fick höra tidigara av läkaren. Så i stort sett så är jag glad. Vattenlöpningen kommer jag att ta upp och jobba vidare med, framför allt för att få till någon form av långpass. Kul att du skriver en kommentar!!Dunceor -> Ja det stämmer allt, både Swiss som tävling och all träning inför Swiss tog nog rätt hårt på kroppen. Nu försöker jag att springa med huvudet och träna klokt och allsidigt för att bygga upp en stark kropp som jag hoppas håller.Träningsglädje -> Härliga Sara!! Det är sant, alla samband hänger jag inte med på men det känns klart bättre efter gårdagens läkarbesök. Tack och kram!! Anna -> Tack Anna, såg att du precis lagt in ett inlägg om ditt löparknä. Jag ska ta och läsa det!! Jag försöker som sagt var skynda långsamt, det är långt till nästa säsong och jag hoppas vara i form till dess. Liverun -> Tack!! :-), jag gillar solen väldigt mycket!! Jossan -> Det behöver jag Jossan. Jag ska ta det lugnt, fast nog är det allt lite tråkigt att vara klok… Kram!!Andréa -> Tack! Vad glad jag blir!Marie -> Bästa vännen! Vi får studsa ihop på lördag :-)Karin – 🙂

    Gilla

  5. >Cecilia -> Jo då, gamla kärringar förgås inte så lätt :-). Hoppas att du också är tillbaka på banan snart!! Khedron -> Tja, får se, låter klart lockande, den var så himla fin!! MarathonMia -> Tack Mia!!! Bara att bryta ihop och gå vidare :), mot nya mål.

    Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s