Lidingö Ultra – check


Jaha ja, då har jag genomfört min andra ultratävling, Lidingö Ultra 50km. Tanken var att jag skulle ta loppet som ett vanligt långpass med lite extra service. Hur blev det då?

Vaknade på morgonen efter att ha sovit gott hela natten och var TOKNERVÖS!!!! Fattade inte alls varför, nervös för att ge mig ut och jogga ett långpass… men på något vis visste min kropp mer än vad min hjärna faktiskt hade en aning om. Min kropp hade helt andra planer än att kuta på samma sätt som ett vanligt långpass.

Käkade en stadig frukost som bestod av en massa frukt och keso och någon halvtimma senare en halv portion med spaghetti och köttfärssås. Vädret under dagen skulle vara runt 6-7 grader, mulet och regnskurar framåt eftermiddagen. Jag bestämde mig för att ta vätskebälte på mig, mest för att ha någonstans att förvara extrajacka, vatten och lite extra energi. I klädväg så blev det långa sommartights, kompressionsstrumpor, kortärmad funktions t-shirt, långärmad funktions t-shirt och IF Linnéa västen, tunn mössa och tunna vantar. På fötterna blev det snabbskorna, Adidas Adizero Ace.

DSC05062 Kom till Lidingövallen i god tid och gick direkt och köade för att få nummerlappen, träffade på alla mina löparvänner, det kändes jättebra att få peppa lite ihop med dem innan start.

Startskottet gick och vi joggade iväg, direkt efter startskottet blev jag nästan full i skratt, benen var BLY-tunga, hur f-n skulle jag orka släpa runt på de här stockarna i fem mil. Blev just då glad att det bara skulle vara ett helt vanligt långpass. Hade sällskap av Marie första biten men tappade sen bort henne. Efter de första hundra metrarna så släppte nämligen blyklumparna runt fötterna och jag kände mig rätt mycket lättare. Joggade lugnt, kikade på klockan och insåg att den visade under 6-minuters fart… hmmm.

Bestämde mig där och då för att låta kroppen ta kommandot, det jag själv bestämde var att jag skulle gå uppför, på slätten och nerför lät jag kroppen ta kommandot. Första milen var strax avklarad och kändes bra, förutom att jag stod på öronen rätt rejält vid ett tillfälle. Det bara smällde till så låg jag på backen med skrapsår i vänsterhanden och fattade inte riktigt vad som hänt. Reste på mig kände efter och insåg att det bara var att garva åt det och springa vidare.

DSC05066 Stoppade i mig det jag kom över vid kontrollerna, kaffe, Powerade, Cola, vatten, blåbärssoppa, chips, mackor, ris med sylt, frukt, russin. Blandade friskt och kroppen tog hand om allt och omvandlade det till behövlig energi. Jag hade dock en liten dip runt 23 km, kände att jag började tappa energi och sörplade snabbt i mig en gel som jag hade i bältet. Kom in till varvning vid 26 km och huvudet började helt plötsligt att tänka “Lidingövallen, kanske hoppa av här”, slog snabbt bort tanken innan den fick fäste och tog ett lite längre stopp den här gången. Pratade lite med Linda och Kristina som var där och peppade käkade lite extra och sprang sen iväg med sällskap av Fia. Vi höll ihop någon kilometer sen släppte hon, hon hade lite krångel med magen och orkade inte riktigt.

DSC_0570 Jag kände mig nu lite starkare igen och sprang på bra och det var nu det riktigt roliga började, det var nu det var min grej helt klart! Jag fortsatte enligt plan med att gå uppför alla backar och lät kroppen och benen göra jobbet nedför och på flacken. Det var nu jag verkligen började plocka placeringar. Helt klart så var det många som var trötta nu, varför inte jag kände av den tröttheten på samma sätt har jag ingen aning om. Jag hade inte några som helst problem med att springa nerför backarna där andra stapplade och hade ont. Det var en helt underbar annorlunda upplevelse att se en rygg långt fram, inse att den kom närmare, gå upp jämsides och upptäcka att det var jag som var den starkare, säga några uppmuntrande ord och sedan vid nästa nedförbacke lägga in en högre växel och bara springa ifrån. Det här upprepade sig gång på gång!! Har aldrig varit med om något roligare, ju fler jag sprang om desto starkare blev jag, det var som om jag “knyckte” deras energi. Det här fortsatte hela vägen in i mål, den sista plockade jag under den sista kilometern, den som jag höll ofattbara 5.20 tempo i. Det var en helt underbart sjuk tävling och jag fattar ännu inte hur det var möjligt efter en rätt tung träningsvecka. Jag plockade närmare 40 placeringar under den sista halvan, snacka om att ha reservenergier!!!

Jag undrar om jag hade kunnat göra en så mycket bättre tävling med piggare ben, jag är tveksam, jag tror att jag gjorde det bästa jag kunde oavsett alla omständigheter och jag är lycklig som ett barn på julafton. Nog om mig, jag måste bara nämna två fantastiska tjejer som gjorde ultradebut igår.

Två tjejer som ni får se upp med på ultrabanorna framöver måste jag också lyfta fram och de är de två tjejer som kom femma och sexa i går.

Cecilia Johansson sprang sin första ultra. Hon har varit med i en del ultrasammanhang tidigare i och med en del sociala löpningar såsom Hornstull-Järna och har även där sprungit väldigt bra. Igår debuterade hon i officiella sammanhang och visade verkligen framfötterna och sprang in på en fantastisk sjätteplats.
Grattis Cecilia!

Den andra tjej som ni bör se upp med är en tjej som inte bara sprang sin första ultra i tävlingssammanhang utan även sin första ultradistans. Hon hade tidigare ett distansrekord på tre mil och igår så spurtade hon under den senare halvan av loppet förbi många ultradistans profiler och slutade på en fantastisk femteplats. Vad månne det bli av denna unga talang!!
Grattis Erika!!

Bilderna är tagna och lånade av Swissbabe och Lisse.

24 tankar om “Lidingö Ultra – check

  1. >Härligt! Grattis än en gång! vad bra att du inte lät tanken bestämma. Nu bär du med dig det till en annan gång när benen är trötta och hjärnan vill vila. Du KAN!

    Gilla

  2. >Vilken form du är i! Är det två månader kvar tills det är dags för dig och de andra att springa i Schweiz? Det här loppet måste vara skönt att bära med sig på vägen dit!

    Gilla

  3. >Jättebra jobbat!! Och kul att läsa dina upplevelser från loppet! Jag tänkte aldrig på att det var en tävling, utan bara sprang på som på vilken mysjogg som helst 🙂 Inte förrän på slutet fattade jag att jag låg bra till och försökte tänka bort onda knän och bara pinna på. 5:an Erika tog mig strax efter Abborrbacken, hon såg så lätt och pigg ut! Det var verkligen kul och gav sån mersmak… När blir nästa tillfälle tror du?! Kram!

    Gilla

  4. >Halloj! Kul att hitta till din blogg =) Och vad kul att läsa om loppet, verkar som vi hade ungefär samma upplevelse! Imponerande särskilt med tanke på din träningsmängd innan loppet… Skön känsla!

    Gilla

  5. >Träningsglädje -> Tack!! Maria -> Tack, jag lovar att den har sparats för framtida behov :-)Ellinor -> Tack!! Det känns helt underbart att kroppen helt plötsligt har börjat svara på all träning.Ingmarie -> Tack!! Erfarenheter av det här slaget kan man aldrig få för mycket av. Bara att plocka fram då det behövs :-)Cecilia -> Ja, det är drygt två månader kvar, nästan tre om man skarvar lite :-). Jag ska packa ner all denna typ av erfarenhet till dess:-)Soife RW -> Tack! På något vis så har nog pannbenet börjat ta form, trägen vinner!Staffan -> Haha, nja åtinstone ett år sen. Nästan läge att göra om det för att få känna skillnaden!!Anna -> Tack!! Och återigen grattis själv till det "slaktade" perset!!Marie -> Tack, och grattis själv sköning! Du gjorde det med bravur minsann!! Gå ner till 26km… Not you baby!!Christina -> Tack!!Cilla -> Jag hade nog mer tanke än jag ville erkänna på att det var tävling, jag som skulle långpassa… För min del så är stockholmsmaran nästa långa. Därefter Jättelångt!! Det är nog nåt för dig!!! Grattis återigen till en superprestation UltraCilla!!!Bernt -> Haha vad härligt, jag ska stänga av huvudet lite oftare tror jag! Kram UltraBengt!!Mikael -> Ja, visst är det helt underbart!! Så mycket roligt den här sommaren har att bjuda på! Maria -> Ja, vi verkar ha haft samma känsla! Starkare o starkare, tänk om det varit ett par mil kvar, då hade täten fått se upp ;-)Daniel -> Tack!!! Jag njuter av "segerns" sötma. Min egen personliga seger då förstås.Jossan -> Tack Jossan!! Och klok du var i helgen!! Nu är det bara fyra veckor kvar tills vi kör tjejen!!Catti -> Tack!! Jag är så sjukt nöjd, undrar om man kan vara FÖR nöjd? äh föresten det skiter jag i:-). Grattis du också till halvan!! Gick ju helt fantastiskt bra ju! Kram!!!

    Gilla

  6. >Bra jobbat Carina! Fantastiskt vad kroppen fixar, även om du tränat på tufft tidigare under veckan. Det var jättekul att få träffa dig!..,och tack för hejjapeppen vid Kottla! =)

    Gilla

  7. >Hej Lisette!! Tack!! Jag håller med, det var superkul att träffa dig också!! Grattis till ditt fina lopp. Förlåt att jag ropade "Umeå" till dig vid Kottla istället för ditt namn, jag glömde av det då!

    Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s