>Roslagsleden


>

Lördagen var vigd för Upptaktsläger inför Jättelångt på Roslagsleden, vilket blev en helt fantastisk dag. Förutom att jag fick möjlighet att träffa världens underbaraste människor och få vistas i fantastisk natur så var mina fötter också lyckliga. Lyckliga i att få spritta fram i galet tempo över våta stenar och leriga stigar utan att halka det minsta.

Passet skulle gå efter Roslagsleden och det var etapperna två och tre som skulle springas. Började med att köra bilen ut till Domarudden som var slutdestinationen för vår löptur igår. Blev där upplockad av Jonte, som är en av de tre eldsjälarna bakom Jättelångt, och körd till starten vid Karby gård i Täby. Där väntade Kristina Paltén och Cecilia Pettersson som är de som har anordnat det här passet, Upptaktsläger för Jättelångt, tillsammans med tolv stycken övriga hugade lägerdeltagare. Där fanns också Jan Söderkvist, anordnare av TEC, som var mitt första ultralopp och Jan-Erik vilken stod för markservicen under passet.


Från vänster: Jonte, Torkel, Kari, Bernt, Jan-Erik, Charlotta, Jan, Lisse, Helena, Saeid, Nati, Rickard, jag, Marie, Niklas, Linda och längst fram Cecilia och Kristina. Bild Lisse.

Det var ett glatt gäng som sprang iväg, det var sorl i leden av glada röster, skön stämning, precis så skön som den alltid brukar vara på sådana här sociala långpass. Jag har varit med på några tidigare och jag blir alltid lika glad och förväntansfull för jag vet precis hur trevligt det alltid är.

Dagens tur var i stort sett uppdelat i fyra etapper och efter ungefär varje mil så skulle vi mötas upp av Jan-Erik för fika och påfyllning av energi. Den första sträckan var lättsprungen och jag fick inte så många tillfällen att utmana mina nya terrängskor. Efter ett snabbt fikastopp så sprang vi vidare på nästa delsträcka och nu hade jag sällskap av Marie och Kristina. Jag var tvungen att vid några tillfällen springa på lite fortare för att testa skorna. De var helt underbara och vi flög fram på fina stigar, jag studsade över stock och sten och inga rötter lyckades sätta krokben på mig. Det lyckades däremot en liten oansenlig sten som låg på en stor och fin äng, typ slät gräsmatta, göra. Jag for ner i backen och så fort Kristina och Marie såg att det hade gått bra så kunde de skratta åt det, för det hade sett rätt kul ut.

20100501-DSCN0802 Första fikastoppet där det bjöds på sportdryck, energikakor, Runekakor, bananer och dextrosol.

Andra stoppet var vid Brottby, där det fanns en liten ICA och ett hamburgerställe. En ostburgare med pommes och cola satt fint där. Nu lämnade Marie oss bakom sig, då vi inte var klara samtidigt. Jag, Kristina och Saeid, som idag slog distansrekord, fortsatte vidare nu på den tredje sträckan. Nu var det verkligen riktig terräng, vi blev varnade av ett par vandrare att det skulle bli lite blött framöver och det blev det minsann med besked. Den här sträckan blev det inte mycket joggat på, ideligen kom det nya vattensamlingar som vi fick lirka oss förbi på än det ena än det andra sättet. Ofta med en stor omväg i granskogen som enda möjlighet.

20100501-DSCN0798 Den här synen var mer regel än undantag på den tredje sträckan.

Den sista sträckan fram till Domarudden var en lättsprungen del och jag och Kristina sprang på lite där för att försöka hinna med att basta innan den stängdes klockan sex. Det var som vanligt helt grymt skönt att få krypa in i en varm bastu efter ett långt löppass. Som balsam för hela kroppen!!

20100501-DSCN0851 Efter en trevlig middag så gick jag, Kristina och Bernt som var de som skulle bo kvar där till dagen efter en liten promenad runt Domarudden och solnedgången över sjön där var bedårande vacker.

Hela dagen var fantastisk, massor med prat och i härlig miljö. Ännu en helg att lägga på minnet och med värme i hjärtat se tillbaka på. Jag är så oerhört glad att jag lät löpningen komma in i mitt liv och speciellt glad att jag hittat långdistanslöpningen. Den har skänkt mig sån enorm glädje och jag har funnit så många goa underbara vänner och en sån fantastisk gemenskap. Jag ser fram mot en massa år i den här nyfunna gemenskapen och inser mer och mer vilka fantastiska äventyr jag kommer att få uppleva i och kring löpningen.

Fler bilder:
Lisses foton
Mina foton

Fler berättelser
Kristina Paltén
Marie

9 tankar om “>Roslagsleden

  1. >Härlig tur. Det är en fin sträcka den ni sprang. Igår upptäckte jag när skorna inte funkar. På väldigt blöt vitlava på berghäll som sluttar utför. Jag surfade ett antal gånger i går men klarade mig från fall, dock gick det snabbare ner än planerat 🙂

    Gilla

  2. >Precis så känner jag också! Alla människor, alla äventyr – löpning är så mycket mer än bara löpning. Och inte så bara heller för den delen. Hade så gärna varit med! Som tur är så är det ju äventyr för jämnan nu för tiden 🙂

    Gilla

  3. >Ellinor -> Det var verkligen jättefin!! Fast jag tyckte nog att skorna funkade överallt, kanske inte sprang på vitlava.. måste prova det också!!Fredrika -> Vi saknade dig!!!!Mary -> Japp, nu vill jag bara ut i skogen och kuta. Nog med asfalt!! :-)Jossan -> Japp, helt fantastiskt var det!! Skorna är såååå coola 🙂 (måste ju göra mig lite cool också 😉 hehe

    Gilla

  4. >Vad fint skrivet!Jag önskar att jag kunde ha stannat med er på kvällen, men förhoppningsvis så blir det flera liknande ultraäventyr i framtiden. Kram

    Gilla

  5. >Sofie -> Det var verkligen en superduper bra tur. Jag älskar att jogga och prata en massa med sköningar!!Lisse -> Tack! Det önskade vi också! Hoppas att du hade jättekul på festen!! Klart det blir fler äventyr! Cecilia -> Sant sant 🙂

    Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s