Fartlek på motorvägen


Idag var det dags för mitt första fartpass enligt schemat från Skogen. Passande nog så hade Allan bestämt att vi skulle ta oss till den nedlagda motorvägssträckan i Årsta för ett spontant fartlekspass.

Det var rätt mycket folk som kom idag, kändes som om det var mycket mer folk än vanligt. Kanske är det så att många har haft tävlingar som de nu har genomfört och att suget efter att börja träna igen nu har kommit tillbaka. Vädret var ikväll helt fantastiskt, äntligen fick man springa i lite sol och varmare väder, helt underbart!! Det var säkert en bidragande orsak till att det var så mycket folk på träningen.

Som vanligt så höll jag lägre tempo än övriga på uppvärmningen, jag har lite svårt att hålla 6-minuters tempo i början av passet, då finns det inte så mycket kvar att kräma ur när väl kvalitetsdelen ska börja. Även idag så slapp jag springa själv längs bak, hjältarna Staffan, Allan och ytterligare en höll mig sällskap i mitt mystempo. Jag fick bestämma tempot och de andra strosade med i samma tempo. Fast med mina mått mätt så höll vi ett rätt ok tempo ändå, klockan visade på att vi hade hållt en snittfart på 6.19, inte så pjåkigt.

Övriga fick i uppdrag att köra fartlek, vilket är en enkel form av intervaller. Då passet för många var det första fartpasset sedan marathon så fick alla köra efter sin egen känsla. Själv hade jag bestämt mig för att köra intervaller enligt plan 6*3-minuters intervaller skulle det bli. Jag körde igång min första intervall och så började klockan pipa på helt fel läge så jag saktade ner på tempot och Staffan kom ikapp och frågade hur det gick. Sedan körde han, den hjälten, tillsammans med mig under hela mitt intervallpass. Fan va bra det var!! Han peppade, kom med goda råd. -”Håll upp huvudet” -”Öppna munnen ordentligt så du får in mycket syre” – ”Skit i klockan” -”Sträck upp kroppen” – ”Läng steget”… Jag tror jag ska anställa Staffan som pacer för mina intervaller, galet mycket lättare än när man kör själv. Han springer normalt MYCKET fortare, men sprang i helgen Jättelångt och behövde ett lugnt pass så det passade honom bra att mysjogga med mig..

Så fortsatte det under hela passet, superbra. Speciellt det med att inte kolla på klockan, vilket jag gör ideligen när jag springer. Jag kollar på klockan för att få svar på -”Hur långt har jag sprungit” -”Vilket tempo har jag” -”Hur lång tid är det kvar”. OCH jag har märkt, att om jag är trött, kollar på klockan och inser att det är 45 sekunder kvar på intervallen, så STANNAR JAG, tänker att -”Fan va trött jag är, kommer inte att orka” och då gör jag naturligtvis inte det. Måste börja tänka mer positivt.

Måste sluta med att fokusera på klockan och fokusera mer på känslan, jag kan ju!! Och så måste jag få in i huvudet att när jag blir så där jäkla trött att jag istället för att börja gå, lära mig att slå av på takten en aning för att orka ta mig igenom hela intervallen. Nästa vecka är det dags för ett nytt intervallpass. Då ska jag verkligen ta fasta på alla goda råd som jag fått under passet igår och se till att göra ett mycket bättre pass.

Att det ändå till sist blev ett riktigt bra kvalitetspass skvallrar nog min totala tröttehet på kvällen om. Joggen tillbaka efter passet var tung, kände i benen att de hade fått jobba rejält. På tillbakavägen fick jag sällskap av Helena, Rebecka och Staffan, alla tre snabbfotade varelser som ändå mysjoggar i mitt tempo. Härligt med så sköna klubbkompisar som inte lämnar en bakom!! TACK! På kvällen kände jag mig riktigt trött, rejält sömnig och riktigt trött i kroppen, det kändes att den hade fått jobba en hel del. Så skön känsla!

Så här blev passet till sist:

Tid Sträcka Tempo Hastighet Kommentar
00:23:58 3,74 km 06:24 min/km 9,36 km/h Uppvärmning Puls 145
00:02:48 0,48 km 05:50 min/km 10,29 km/h 1 Intervallen, 60 s vila, Puls 153 (162)
00:03:02 0,59 km 05:08 min/km 11,67 km/h 2 Intervallen, 68 s vila, Puls 161 (170)
00:02:54 0,53 km 05:28 min/km 10,97 km/h 3 Intervallen, 72 s vila, Puls 161 (166)
00:02:48 0,52 km 05:23 min/km 11,14 km/h 4 Intervallen, 84 s vila, Puls 160 (168)
00:02:36 0,49 km 05:18 min/km 11,31 km/h 5 Intervallen, 80 s vila, Puls 159 (166)
00:02:42 0,5 km 05:24 min/km 11,11 km/h 6 Intervallen Puls 158 (165)
00:28:26 3,96 km 07:11 min/km 8,36 km/h Nedvarvning Puls 147

 

5 tankar om “Fartlek på motorvägen

  1. >Helt underbart Carina, du är precis som jag, skit i klockan spring på känn, tiden är inte viktig, sträckan är inte viktig – men likförbannat vill man redovisa statestik eftråt :o) :o) Hel skön kära du, skönt att jag inte är ensam. Längtar tills jag får göra dig och alla andra sällis, snart snart!Dock hade inte MR bilderna kommit så jag får vänta lite till…..är lite orolig, för det gör fortfarande ont i foten nu när jag har börjat gå på den lite…..Önskar dig en trevlig midsommar så hoppas jag att jag kan titta ner på tisdag, idag har jag varit sövd så jag är ej så allert.Gött mos!

    Gilla

  2. >Jag vet, tekniknörd som man är… Sen tycker jag det är lite svårt att springa på känsla ibland, har inte riktigt tempot i kroppen så jag vet ofta inte om det går fort eller om det går för sakta. Det kanske kommer när man får hålla på ett tag. Trist med foten!! Hoppas verkligen att det inte är något allvarligt så du blir borta någon längre tid. Vi saknar ju dig på passen!! Vår egen lilla majskolv;-).Ha en riktigt skön midsommar du också!! Ses på tisdag!!Sövd varför då!!!Kram

    Gilla

  3. >Mina magproblem, så nu har massor av prov tagits och i går så spydde jag nog ut 10 kg av min vikt pga. allergiskt mot medecinen, så nu väger jag inte som en tjockis ;o) nu springer jag bara långsamt, fast å andra sidan springer jag inte alls nu :o(.Ha det gött och njut av go midsommar.Kram

    Gilla

  4. >jag känner igen det där med att titta på klockan. nu utmanar jag mig själv att inte titta precis när jag vill – utan vänta minst tio löpsteg till, och tio till så kollar jag sen – DÅ blir det plötsligt lättare.Att springa är inte så jobbigt – att bygga pannben är supersvårt!Visst är han en grym peppare den där Staffan!

    Gilla

  5. >Maria -> Fan va jobbigt, hoppas att de hittar något så att du kan komma upp på banan igen. Hmmm tjockis är verkligen ett epitet som passar dig ;-)Ta hand om dig!!Mia -> Ska testa på tisdag, tio steg till, tio steg till… och känna pannbenet växa.Grym!!

    Gilla

Ge mig gärna kommentar på inlägget - alla kommentarer besvaras

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s