1,2,3,…19, 20 tusingar – check
Redan när jag träffade Magnus första gången så nämnde han det här passet, att det troligtvis skulle komma. När jag fick mitt träningsprogram för januari så såg jag att passet var inlagt, i vecka 3 skulle det ske!
Sen dess har jag sett fram mot det med skräckblandad förtjusning. Hur skulle jag ta mig an det, hur skulle jag fixa det mentalt och fysiskt, jag kände att det skulle bli oerhört intressant att se vad som skulle hända med min kropp och mitt psyke vid intervall 13, 17, 20. Hur skulle jag tackla det, skulle jag över huvudtaget räkna in nummer 20 eller skulle jag ha gett upp innan?
Idag var det dagen D, idag skulle jag få köra mina tusingar!
Jag pratade med Magnus tidigare för att höra ungefär var jag skulle lägga mig i för tempo på intervallerna. Att gå ut för hårt och inte orka mer än hälften, eller tvärtom, gå ut så lugnt så att det mer skulle bli typen; ett långpass med lite viloinslag. Vi kom fram till, efter att ha kikat på vad jag presterat på tidigare intervaller, de tolv tusingarna och de sexton åttahundringarna, att jag skulle lägga mig på ett tempo runt 5.45 och sen om det kändes bra öka på slutet. Så det var planen för idag. Jag laddade klockan med passet där jag hade ställt in att tempot skulle ligga mellan 5.40 och 5.50 och gav mig sen iväg på mitt superlånga intervallpass.
De första fyra fem intervallerna gick bra fast jag fick hela tiden hålla fokus på att hålla tempot annars saktade jag ner. Jag höll mig rätt precis på det planerade 5.45 tempot. Då jag inte kört den här typen av tuffa pass så mycket så tänte jag att även fast det inte känns supertungt så är det bra, jag hade ju trots allt några till att genomföra…
På den sjunde intervallen fick jag något skönt flow, steget kändes helt fantastiskt och jag fick hålla igen för att inte segla iväg i 5.15 tempo, skön känsla, fast jag höll igen!!! Den tionde intervallen kändes riktigt tung!! Sen lättade det, jag började hitta ett rätt bra tempo runt 5.35 som kändes jobbigt men överkomligt, så där landade en hel rad intervaller. Då jag hade fyra intervaller kvar så tänkte jag att nu jäklar, så då började jag öka tempot, försökte att öka tempot men bara så pass att jag fortfarande hade ett bra löpsteg, ingen slugger jogging!! Nu började jag bli rejält trött efter varje intervall, men den där ynka minutens vila gör underverk!! Hur trött jag än kände mig så kunde jag trycka på efter vilan nästa gång. De sista två la jag på ytterligare ett kol. Den sista var fruktansvärd men ändå så jäkla skön!!! Vilket pass!! 20 km intervaller i skapligt tempo och jag överlevde, visserligen orkade jag knappt jogga hem efter den sista urladdningen men det var det värt. Jag gick hem på små moln!
Intervallerna blev så här:
5:44 5:43 5:42 5:43 5:44 5:41 5:42 5:40 5:40 5:37 5:35 5:33 5:32 5:32 5:30 5:30 5:26 5:25 5:22 5:17





TJUGO.
Jag suger på den. Hårt.
Herrej****vlar vad häftigt!!
Tjugo liksom.
Tjugo. Det kräver sitt pannben.
Wow!!
haha, ja, dom tog liksom aldrig slut
. Fanns hela tiden en till, en till en till…. Men känslan då jag sprang den sista är obetalbar!
Så imponerande! Det måste kännas jäkligt häftigt. Och vilka fina tider!
Tack! Det stämmer, det känns helt fantastiskt, har nästan svårt att fatta att det har hänt
.
du är galen!
japp, det underlättar
Bloody hell girl! Du är ju helt makalös!! Wow!
20 tusingar?! Och jag som går och peppar inför mina 6×1000 i kväll. Känns ju helfjuttigt.
Haha, ja, t-j-u-g-o stycken
. Hoppas att dina intervaller gick bra ikväll! Man får ju anpassa temot efter antalet liksom
men jag kommer att haka på, får se när det blir av
de e bar å kör!!!
Alltså, du är ju bara så SJUKT imponerande!! och lite galen
Inspirerande!
Kul att kunna inspirera! Galen… kanske lite
.
hahaha wow Carina! Riktigt imponerande! Efter tio stycken tusingar hade jag legat i en snödriva och vägrat springa en meter till!
Starkt av dig!!
Tack, det var träning av olika kaliber minsann, lika mycket mentalt som fysiskt, kul att ha fixat det.